Skip to main content

Full text of "Om konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling"

See other formats


.S93 



Om 

Konung GUSTAF II ADOLFS 

Karaktersutveckling , särdeles under den tidigare delen af 
hans lefoad. 

Föreläsningar 
hållna i Upsala höstterminen 1862. 

Jemte 

Hälsning till Upsala Studentcorps, till Westmanlands och 
Dala Nation samt till Eaimare Nation. 

Af 

Wilhelm Eric Svedelins* 

Andra upplagan. 



UPSALA 
ESAIAS JEDQTJIST. 




1- JUN7 - 

C<W~ — .1962 



UPS AL A 
QtJIST & BERGLUND. 



Hälsning till UPSALA STUDENT-CO RPS 

vid dess besök den 3 oktober 1862. 



Mitt hjertas varma tack för studenicorpsens vänliga 
hälsning är första ordet till svar* Men sedan tacksä- 
gelsens ord är utsagdt, har jag mycket annat att säga 
eder, mycket mera, än jag nu har tid att föra fram och 
mycket mera än I hafven tålamod att på en gång höra. 
Jag stadnar vid en och annan sak. Jag säger att jag 
skall erkänna det goda, som hos eder finnes, och att jag 
skall gifva detta erkännande icke blott inför eder sjelfve , 
men äfven på andra ställen , der eder röst icke kan hö- 
ras till eget försvar, ifall det behofves, jag menar ifall 
jag träffar någon i vårt land, som glömmer edra bättre 
sidor eller icke har lärt känna dem, men dämmer edra 
fel ännu strängare än de förtjena. Men derjämte har 
jag en lefnadsregel , som jag icke vet mig hafva^öfver^ 
trädt och skulle förebrå mig strängt om jag öf vertrådde , 
den regeln är att aldrig berömma, siudenterne mera än 
den strängaste rättvisa fordrar och isynnerhet icke beröm- 
ma dem mycket inför deras egna öron. Hafva studenter 
det rätta sinnet, så böra de vara nöjde, att man så 
handlar med dem. Student skall hafva liten stolthet, 
bör ej taga emot något beröm till skänks, men bör kunna 
eröfra tänkande menniskors bifall med storm. Förtro- 
ende får han icke begära, annat än det, som han med 



IV 



sitt lefverne och hela sitt väsendes skick, "Iupsyn, i tal 

och i seder \ tvingar menniskor att gifva sig. När man 
kommit något längre fram i U/vet, så att man känner att 
man befinner sig på den senare häl/ten , då växer förtro- 
endet långsamt , men har den växten slagit rot , så låter 
den sig icke lätt upryckas. Och den kan slå rot, i mån 
som man lärer känna hvarandra. Vi känna hvarandra 
nu ofullständigt. De fieste ibland eder sågo icke mig under 
min förra tid i Upsala och jag icke dem; ickeheller 
kommer jag till eder oförändrad sådan jag var, då jag 
tog farväl af den sista ibland de generationer af Upsala 
studenter, med hvilka jag förr lefde och kämpade. Jag 
har aktat på verldens gång, månghundrade tankar och 
känslor, den ena intet lik den andra, hafva strukit fram 
och åter, genom hufvud och hjerta, såsom svallvågor, 
när jag har tänkt på Sveriges begge universiteter , på 
deras förhållande Ull hvarandra och till den svenska 
kulturen och när jag särskildt har tänkt på Upsala 
universitet och dess studenter. Jag har tänkt ibland an- 
nat på förhoppningar, som svika, och på irrsken, som 
blända. Jag är icke obekant med sådant. Desto större 
blifver&aktninjen, fastare förtroendet om det visar sig att 
hoppet icke sviker och att det som gladde ögat och värmde 
hjertat, när man såg studenterne, icke var ett irrsken. 
Och den jag fästat mig vid, honom öfvergifver jag icke 
lätt Jag kan tåla åtskilligt innan jag det gör. Jag vet 
att jag kan vara trofast Förtroendet kan jag icke gif- 
va otvungen , men önskar så innerligt att tvingas dertilL 
Och den som är njugg på beröm emot andra, bör äfven 
fordra ett och annat af sig sjelf Man får ej begära mera 
ån man gifver. Förtroendet, som jag icke bjuder ut på 



v 



förhand, emottager jag icke i förskott Vi skola se huru 
det vill gå för oss att tvinga hvarandra, vi skola för- 
söka. Med frid i sinnet, med någorlunda hopp och med 
mycken kärlek kommer jag till eder. Det sinnelaget tän- 
ker jag bevara , åfven om våra tankar skulle vända sig 
i motsatta riktningar rörande saker, som ligga mången 
af oss nära om hjertat — Jag vill säga eder huru jag 
tänker mig lifvet, mitt eget, och hvilket lif jag unnar åt 
eder. — Sex dyrbara år af en flyende lefnad hafva 
sjunkit bakom mig sedan jag senast talade till Upsala 
studenter — en dyrbar tid genom erfarenhetens skatter, 
en lärorik erfarenhet for åsigternas utveckling till större 
omfattning, till ljusare blick, till säkrare mognad, en 
vigtig tid för det arbetet att befria karakteren något litet 
ur småsinnets bojor och leda den några steg framåt, 
litet närmare den ståndpunkt, som höfves en fri menni- 
ska , att kunna tåla verlden med mod och njuta den utan 
öfvermod. Jag har den ålder inne då det kunde synas 
såsom karakteren skulle vara färdig. Det vore illa om 
så vore. En karakter, som är färdig, en karakters- 
utveckling, som är af slutad, det vill säga, att man in- 
tet orkar lära sig något mera och intet gitter blifva 
båttre, och här finnes dock alltid så mycket olärdt och 
oförbättradt. Man ser det, ju mera man öpnar blicken 
för lifvets rörelse omkring oss, som växlar med ständiga 
intryck icke blott i vår egen hvardagskrets , på den torf- 
van, der vi gå eller krypa, men utomkring så långt 
ögat når och kunskapen förslår och tanken ilar, öfver 
fäderneslandets rymd och längre, ifall man det förmår 
utan att förvillas af intryckens mängd. Ty visst finnes 
den faran. Men en annan fara finnes också. För allt 



yi 

skolfuxeri och instängd hammarlärdom och åtskilligt der- 
med beslägtadt bevare oss Gud! Eger man den öpna 
blicken , så fordras tillika att icke sky tankens möda för 
att bearbeta dessa intryck och viljans tukt att rensa sin- 
net vMder lårdomen af lifvets ömsom bitterhet och ömsom 
lust Jag sträfvar att icke tillsluta den blicken och att 
bära den mödan och att svänga den tuktens gissel öfver 
mig sjelf Såsom jag nu är icke aldeles densamme som 
jag var for några år sedan , så tänker jag att några 
år härefter jag icke skall vara aldeles densamme som 
jag nu är, men jag hoppas att jag skall fortfarande 
lära icke blott af böcker \ men af lifvets undervisning, 
och att jag skall gå ständigt framåt i en aldrig slutande 
utveckling. Så önskar jag ock att det måtte gå eder. 
Icke önskar jag eder ett glädjens solsken, som aldrig 
skymmes, — det står ej att få och vore ej nyttigt — 
men jag önskar eder den tankens styrka, som tränger 
igenom dimmorna och det stål i själen, som står i mot- 
gångens storm och i passionernas* Motgången kan ofta 
undvikas om man ser upp, och när den icke kan und- 
vikas, så kan den bäras, ifall man skaffar sig några 
smulor mannamod och då kan motgången blifva rätt 
nyttig ; det händer att den just föder mannamodet Att 
ungdomen har passioner, det kan intet annat vara, det 
är menskligt, men passioner kunna beherrskas, de kunna 
riktas ifrån det lilla, det lumpna, ifrån njutningslustan, 
som sofver den anden, som, skulle tänka; ifrån nöjen- 
jagten, som icke brukar tiden, men fördrifver den, ifrån 
begäret mera efter det som lyser än efter det som är; 
ifrån oförmågan att svara nej, når sinnligheten frestar. 
De kunna riktas, passionerna, ifrån sådant, men till 



vn 

andra stråfvanden, till sådana, som bära sina frukter 
i starka handlingar och fostra dugande män och tän- 
kande, sådane, som lemna spår af ett nyttigt arbete ef- 
ter sig i veflden. — • Att sådan måtte blifva edert lifs 
utveckling, att når vid en framskriden ålder J samlen 
en förfluten ungdoms minnen och bereden eder med dem 
att gå till mötes en ålderdom , som då vinkar eder kan- 
ske tidigare än J väntaden den — ty det går hastigt ut- 
före sedan man hunnit höjderna i lifvet — och när 
då åren begynna hviska om det stundande slutet och 
samvetet begynner göra sina frågor om det förflutna,* 
då önskar jag att dessa minnen , som J kallen upp för 
att hjelpa eder att svara på de der frågorna, eller om 
de komma fram af sig sjelfva, ty gamla ungdomsminnen 
kunna vara mycket envisa att hålla sig framme vid äl- 
dre år med sitt eviga tal om det som gjordes i ungdoms- 
åren och om det som blef ogjordt, jag önskar eder att 
dessa minnen då måtte vittna för eder och icke emot eder; 
att de måtte bära sitt vittnesmål om en ungdom, som 
arbetade sig fram till ständigt växande säkerhet i tanken 
och till den sedliga kraft, med hvilken mannen segrade 
i lifvets strid 1 ). Och då, om den striden har tärt på 
varelsens strängar, att han är vorden trött, så njuter 
han segrarens hvila på behållen valplats och väntar i 
frid att timmen skall slå, som öpnar för det nya lifvet 
odödlighetens rymder. Det lifvet unnar jag eder , den 
framtiden, det slutet önskar jag eder. Att denna min 
önskan må varda uppfylld anropar jag för eder unga 
ålder den evige Gudens beskydd. 



J ) Franzén: Predikningar, T. V. p. 190 — 192. 



Hälsning till Westmanlands och Dala Nation 
?id dess besök den l oktobfer lUi 



Jag bjuder Westmanlands och Dala Nation min är- 
liga hälsning. Den är en annan än den vi utbytte för 
sex år sedan , men der finnes en likhet Såsom jag då 
talade om minnets skatter, som ej skulle förloras , så sä- 
ger jag nu detsamma med stadgad tro , efter genomlefvad 
erfarenhet Jag gick då bort till nya förhållanden och 
en lefnadskrets , okänd för mig i många stycken. Jag 
lärde känna den med tiden. Hjertlig hugnad har jag 
haft i flera fall , menniskors vänskap har jag njutit och 
tacksamhetens skuld hvilar dryg, men kär, öfver mitt 
sinne, när jag tänker på dessa förhållanden, som jag 
har lemnat för att återvända hit Men under allt detta 
stego barndomens, ungdomens, fosterbygdens minnen oupp- 
hörligen fram, de ropade mig tillbaka, jag har lärt känna 
deras oöfvervinnerliga magt Jag återvänder med be- 
låtenhet till dessa minnens hemvist , fastän jag känner, 
huru oviss framtiden är. Jag vet hvad jag hade, jag 
vet icke hvad jag får, men när jag gick bort härifrån 
med tro på Guds godhet och menniskors vänskap och 
hoppades framgång och frid, så svek det hoppet icke. 
.Der före hoppas jag också nu att det hela skall blifva 
godt. Framtidsbilder och gamla minnen mötas när jag 
åter skall tråda in i det landskapsförbund 9 der min 



IX 



första ungdom genomlefde en stor del af sin utveckling. 
En tanke står högre än både minnen och aningens bilder. 
Jag tänker på dessa studentsamfund, hvilken deras be- 
stämmelse kan vara. Jag tänker, att deras pligt är att 
inom sig vårda och utveckla och bringa ifrån frö till frukt 
och hos nya, anländande ynglingagenerationer fostra och 
underhålla den tänkesättets friskhet , karakterens ädelhet 
och duglighetens kraft, som är den enda borgen för en 
älskad fosterbygds heder, att den bygden icke skall stå 
med skam under Sveriges olika landskapers täfian, men 
betala sin skuld för frid och skygd, som den njuter med 
syskonen inom samma fädernesland. Jag kommer ifrån 
ett landskap, hos hvars barn hembygdskärleken är myc- 
ket stark. Jag högaktar Skånes folk äfven för detta. 
Den som älskar sin närmaste hembygd, om honom kan 
man tro, att han älskar sitt fädernesland, men knappt 
tror jag detta om den, som glömmer den nejd, der han 
först njöt lifvets frid och glädje. En krass provinsia- 
lism är ett fel, i detta felet kan hembygdskärleken ut- 
sväfva, men denna kärlek skyddar emot ett annat fel, 
det att blifva en kosmopolitisk narr. Det gäller för Sve- 
rige att sträfva för att håfda sin plats ibland Europas 
nationer. Täjlingens ifver % som sätter eld i folkslagens 
lif, äfven i djupaste fred, den måste genomtränga de 
sårskildta landskape r rnas folkaf delningar och inom dem 
hvarje deras son eller dotter, men aldramäst dessa ung- 
domsföreningar, som, hvilande på fosterbygdens gemen- 
samhet såsom sin tillvarelses grund, hafva sig gifvet att 
vårda fosterbygdens hopp. Jag menar att det är stu- 
dentnationernes upgift att täjla, hvar och en med alla 
de andre, hvem kan vara starkast i att vända ungdoms- 



I 

kraftens yttringar till hvad sannt år och rätt och foster- 
ländskt, svenskt Så och endast så bevaras lifvets kärna. 
Tre ting tänker jag på. JEtt är den sedliga styrka, som 
skall vara hjertats lif hos hvarje student, styrkan till 
handling och styrkan till försakelse, den styrkan, som 
ej underhandlar med sin pligt, men gör den rätt och 
slätt, gånge sedan verlden såsom den kan gå. JEtt annat 
är bildningens mognad och sträfvandets trohet och tan- 
kens sjelf ständighet , som år den manliga duglighetens 
oumbärliga vilkor. Det tredje är kamratskapets trofa- 
sta hjerta, som delar glädjen, delar sorgen medan hvar 
och en sjelf ständigt vandrar sin kallelses väg efter sin 
egen andes bud, stödjande, varnande, lärande ömsesidigt 
hvarandra. Dit syftar min önskan för eder, att dessa 
studentlifvets upfostrande krafter måtte fastare, starkare 
växa dag ifrån dag ibland eder, att när man kommer 
ut i hembygden ibland dem, som en gång voro medlem- 
mar af det samfund, som nu består af eder, och som 
hafva glada, goda minnen ifrån den tiden, man då må 
kunna säga dem , att detta samfunds lif rörer sig framåt 
i förädlande utveckling och när m,an träffar dem, som 
skola gifva sina söner in i det förbundet, man då må 
kunna stärka deras hopp, att den oerfarne, som hit an- 
länder, skall komma i godt sällskap, i ett kamratför- 
bund, der de bildande, till sinnets ljus och karakterens 
duglighet och dygd upfostrande krafterna är o starkare 
än förförelsens. Vare det så! Med det ordet bjuder jag 
åt Westmanlands och Dala nation en gammal väns tro- 
fasta hälsning. 



Hälsning lii! Kalmare Nation 
\id dess besök den 13 oktober 1861 



Med glad känsla emottager jag Kalmare nations 
hälsning. Att Kalmare nation har velat räkna mig i- 
bland sine ledamöter är mig både kärt och öfverraskande. 
Men öfverraskningen försvinner när jag besinnar den 
förbindelse , som har fästat mig vid den andra af del- 
ningen af Kalmare nation, den som studerar i Lund. 
Jag medför ifrån denna min förbindelse mera än ett an- 
genämt och aktningsvärdt minne. Då nu äfven Kalmare 
nation i Upsala har inbjudit mig att inträda i dess 
samfund, så ser jag deruti ett uttryck af den känsla, 
som fattar studentsamfunden ifrån samma landskap så- 
som ett gemensamt helt, änskönt de befi/nna sig på olika 
ställen. Sådan känsla skall genomtränga universiteter- 
nas studenter äfven oafsedt den närmaste fosterbygdens 
gemensamhet. Föreningen i håg och sinne, vänskapens 
band emellan Sveriges båda universiteter och särskildt 
emellan deras studenter utgör en skatt, som ej nog kan 
vårdas, ej nog högt värderas, ty den utgör ett vilkor 
för framgång och frukt åt arbeten för ett gemensamt fä- 
derneslands förkofran, uplysning och heder. Kalmare 
nation har för sin del dyrbara anor att häfda. Dess 
bygd har utan tvifvel varit en af de urgamlaste hem- 
bygder för svensk odling; vid Kalmar satte Gustaf Wasa 



xn 

först sin fot på svensk mark, när han kom med befriel- 
sen till sitt fädernesland; i Kalmar e nejder utförde Gu- 
staf Adolf sina hjeltedaters första lärospån, och Kalmar e 
slott var långe en nyckel till Sveriges rike och gräns- 
borgen emot grannar, som den tiden voro stundom fiendt- 
liga. Om Kalmare slott och Kalmare land icke mera 
har den betydelsen, så kommer detta blott deraf, att det 
försvaret icke mera behöfves. Men ett försvar behöfver 
Sverige alltid, en borg att lita till. Det försvaret hvilar 
på dess söners mod och trohet, den borgen är deras man- 
liga duglighet och sedliga allvar. Men om mannens ka- 
rakter skall blifva sådan, måste den växa upp ur en 
ungdom, som bärer i sitt inre mannaduglighetens frö. 
I yngre åren danas medborgsmannadygden, som häfdar 
fädrens anor och lemnar sina egna åt framtida slägten. 
Af fosterbygdens minnen , af hemmets , af älskade för- 
bindelser, som knötos af naturen sjelf eller i barndomens 
harmlösa dagar, hemtar den sig bildande unge mannen 
både tröstens hugsvalelse, när den behöfves, och glädjens 
renaste njutning. Och såsom han ser till fosterbygden, 
så ser ock denna till honom, forskande, frågande om 
hoppet, som går till fullbordan, om frukten som mognar, 
ynglingen som blifver man. Att det hoppet må fulländas 
i dess fullaste mått, den frukten varda rik ibland eder, 
detta är min lijliga önskan, då jag med tacksamhet emot- 
tager inbjudningen att inträda inom Kalmare. nation. 



R iksrådet, Friherre Johan Sk ytte, ibland andra före- 
skrifter, har älven uttryckligen ålagt innehafvaren af 
det Skytteanska professorsembetet, att han skall "fram- 
farne Sveriges Konungars (och ju särdeles deras, som 
af den högtärade sal. konung Gustafs familia härkomne 
äro) loflige och manlige bedrifter, i krig såväl som i v 
fridlige tider uträttade, tillbörligen celebrera och up- 
höja" *). Jag åtlyder denna föreskrift i det jag öpnar 
min verksamhet i den Skytteanska kathedern med en 
betraktelse, fästad vid minnet af den Konung, som af 
mången plägar anses såsom den gustavianska familjens 
störste son. Med denne Konungs minne är också Johan 
Skyttes nära förenadt. Förbunden med sin store Konung, 
möjligen genom blodets, säkert genom den personliga 
tillgifvenhetens band, befann sig Johan Sk ytte till Gustaf 
Adolf i ett närmare förhållande än de fleste och har 
sannolikt på det konungsliga sinnets bildning utöfvat ett 
ej ringa inflytande, aldenstund den blifvande monarken 
var Johan Skyttes lärjunge förr än han blef dess herre 
och Konung. Jag handlar under intryck af den "pietet'' 
jag är skyldig att hysa för den Skytteanska stiftelsens 
uphofsman, då jag framför andra ämnen väljer till det 

! ) Skyttes bref den 1 Oct 1622 ibland Skytteanska stif- 
telsens handlingar. 



2 



första, hvaröfver jag talar, den Konungs ungdomshistoria , 
hvars lärare Johan Skytte var. Betraktelsen, ehuru 
den är långt ifrån att uttömma ämnet, hinner dock ej 
afslutas i dag; den kommer att fortsättas under de näst- 
följande föreläsningarnes timmar. 



Det är en märkvärdighet för den som studerar men- 
niskan, att se huru själens anlag ärfvas. Detta låter 
sig upvisas inom familjer, som intagit en sådan plats 
i historien, att man känner dem led för led genom en 
följd af generationer. Saken är dock ibland dem , hvilka 
det icke är menniskan gifvet att genomtränga. Naturens 
regel är icke funnen. Men ofelbart finnes ett samman- 
hang, så att, om föräldrar och förfäder icke varit så- 
dane de voro, så hade barnen icke blifvit sådane de 
äro, ehuru mycket, om jag får vända om ett gammalt 
ordspråk, "äpplet kan falla långt ifrån trädet." Det 
som var dygd hos fadren kan blifva fel hos sonen, t. 
ex. hushållsaktighet han blifva girighet o. s. v. och an- 
lagens förändrade ställning kan gifva åt hela karakteren 
en annan gestalt, detta så mycket mera som fäderne- 
och möderneanlag blandas. Betrakte man Wasa-ätten. 
Hos Gustaf den Förste fanns en öfverlägsen natur; den 
splittrar sig i brutna stycken hos hans barn, men der 
är eld i grushögarne. Erik XIV, en talangfull dilettant 
i flere riktningar, äfven i regeringskonsten; Johan III, 
ett svagare hufvud men med en viss idealisk riktning 
och mycken förmåga af bildning inom vissa gränser, 
men utan kraft att bryta sig utöfverdem, bägge desse 
bröder svärmiska naturer; Hertig Magnus, svagsinnt, 
alla desse söner, så olika sin fader, påminna dock om 



3 

honom. Gustaf Wasa hade sjelf ett drag af mystiskt 
svårmod, så ock starka passioner; af detta tillsamman 
blifver hos Erik XIV vansinnighet och i vansinnet grym- 
het; hos Johan III blifver af svårmodet religionsgrubbel 
och passionerna riktas till ett fåvist högmod, deruti 
bägge bröderne voro hvarandra lika. Men äfven denna 
egenskap träffar en motsvarande hos fodren , den konungs- 
liga herrskarehugen , som hos Gustaf Wasa väl kunde 
sväfva ut några steg öfver den gräns, der despotismen 
möter, men aldrig, såsom hos sönerne, förlora sig i en 
barnslig högfärd. Derjämte framträder i deras lynnen 
ett alldeles eget drag, som man icke kan se, huru det 
kommit dit — räddhågan i hjertat, fegheten hos sönerne 
af en fader, hvilken sjelf var en af de modigaste män , som 
lefvat. Detta karaktersdrag blef mycket bestämmande 
till deras egen och andres ofärd. Fegheten dref till 
mognad Erik XIV:s ondska, och samma harhjertade 
sinne hindrade utvecklingen af Johan IILs bättre egen- 
skaper. Erik XTV:s väg gick genom feghet till grym- 
het och det var icke hatet, men rädslan, som vållade, 
att Johan III icke unnade sin broder lifvet. Det hela 
af Johan IILs bild gifver likväl den föreställning, att 
han, trots Erik XIV:s misshandling i fängelset, trots 
afrättningen på Örbyhus, icke var en hård natur, sna- 
rare mild 1 ), ehuru tillräckligt svag, att af olyckliga 

*) Om Erik XIV:s och Johan IILs feghet jfr Geijer, Sv. 
Folk. Hist. T. IL p. 172 och det vittnesbörd, som der anföres 
om K. Johan , att "han i åthäfvor och anseende låddes vara 
storsinnt fast hans hjerta var räddhågadt." Om K. Johans 
lynne jfr också anekdoten hos Anjou: Svenska kyrkoreforma- 
tionens historia; T. III. p. 60 samt de båda K. Johans bref 



4 



intryck låta sig aldeles bortföras ur sin egentliga rikt- 
ning, derjämte upbrusande i häftig vrede, h vilken nära 
sammanhängde med högfärden. Den mildare sinnesrikt- 
ningen torde varit ett arf efter modren, Margaretha 
Leijonhufvud ; utom hos Johan finner man detta anlag 
hos Gustaf Adolf, hos h vilken man icke kan se, hvar- 
ifrån det kommit, om ej man der vill finna ett exem- 
pel , huru själsegenskapernas likhet stundom återkommer 
i andra led, denna gången genom arf ifrån farmodren 
till sonsonen. Det häftiga lynnet samt ett visst väl- 
lustigt anlag gick igenom kela slägten. 

Med Gustaf Wasas bägge äldste söner är den and- 
liga kraften likasom uttömd, så att intet blifver qvar 
för Hertig Magnus. Förståndet hos fadren är likasom 
utportioneradt på sönerne, men så att den del, som 
Erik XIV hade fått, icke förslår att vägleda honom 



ibland Bilagorna vid K. Carl I2E:s Rimkrönika , Sthm. 1759 
p. 192. 203, hvarest man lärer känna K. Johan i sin stolthet och 
sin vrede. Huru K. Gustaf Adolf ansåg sine båda farbröder kan 
inhemtas af hans tal rid sin kröning, deruti han omtalar K. Johan 
icke utan ett visst beröm och räknar honom jämte Gustaf I 
och Carl IX ibland exempel, som han, Gustaf Adolf, hade 
att följa, men deremot aldeles förbigår Erik XIV, om h vilken 
han blott säger att "K. Erik blef för sin brott ifrån rijket 
sätter." En annan gång — i den påbegynda historien om 
sin egen regering — har Gustaf Adolf sagt om K. Erik, att 
han "bar sig åth som then man, then Gudh tager sin anda 
ifrån." Läser man dessa Gustaf Adolfs ord på bägge ställena 
i hela deras sammanhang, så visar sig dock, att han ganska 
väl kände K. Johans svaghet och å andra sidan allsicke be- 
dömde K. Erik för strängt. K. Gustaf Adolfs Skrifter; Sthm» 
1861. -p. 76—78. 196, 197. 



ibland villoskenen af en flammande inbillningskraft och 
i lidelsernas häftighet, medan åter Johan IILs andel är 
mera ensidig och trångare begränsad, men känslan är 
lugnare. Och Wasaanden är ofruktbar hos desse bröder. 
Hos dem finnas ännu hela stycken af Gustaf Wasa, 
men utvecklingen går utföre hos deras söner. Man 
behöfver anstränga blicken för att uptäcka några spår 
af densamma hos sonen af Erik XIV, den yngre Gustaf 
Erikson. Hos K. Sigismund känner man väl igen K. Jo- 
hans son , men allsicke Gustaf Wasas sonson , men Johan 
IILs yngre son, Hertig Johan, står kanske ett steg högre. 
Med Sigismund omplanteras Wasaträdet på en annan 
mark och blifver der icke vidare igenkänneligt. Följer 
man deremot Gustaf Wasas blod i dess sidofioder, så 
visar det sig ganska friskt bos Carl Carlsson Gyllen- 
hjelm *) och hos Jacob De la Gardie 2 ), hos denne se- 
nare ingjutet i en annan stam , hvilken synes varit sär- 
deles kärnstark, den som, bördig ifrån Frankrike, om» 
planterades i svensk jord genom Pontus De la Gardie. 
Men hos den gren, som bar namnet Wasaborg, förlorar 
sig anden snart, dock funnos drag hos sonen af Gustaf 
Adolf, som påminna om vissa sidor af fadrens lynne. 

Om K. Gustafs döttrar är ej mycket kändt, men 
om de haft någon synnerligt betydelsefull personlighet, 
så hade den väl gjort sig påmind i historien. Sist 
på K. Gustafs gamla dagar växer den sista telningen 
af stammen och då, i Carl IX:s natur, har det, som 
hos bröderne var sönderbrutet, åter gjutit sig tillhopa 

*) Naturlig son af K. Carl IX. 

2 ) Dotterson på sidolinien af K. Johan JU. 

2 



6 



och Gustaf Wasas ande, frisk och färdig, slår ut sin 
hela kraft i den sista ätteläggen. Carl IX är såsom 
såge man K. Gustafs vålnad. Jag är nästan viss att 
de som lefde med Carl IX, men voro nog gamle att 
minnas K. Gustaf, måste funnit en förvånande likhet. 
Och af denna gren utgick Gustaf Adolf såsom Wasa- 
ättens mognaste frukt, hos h vilken både far och farfar 
ganska tydligt igenkännas och dock är han ett fullän- 
dadt original. Det är hos honom likasom Wasaanden 
hade lyftat sig i en högre sfer och der utgjutit allt sitt 
rika innehåll, sofradt och utbildadt till större jämvigt. 
Efter Gustaf Adolf förlorar sig jämvigten åter. Christina , 
med de rikaste anlag, blifver dock endast ett fragment 
af Wasaättens genius. Hon förhåller sig till sin far, 
ej olik' Gustaf Wasas äldre söner till sin. Det hela 
bildar ett stort psychologiskt och historiskt drama. Shak- 
speare har aldrig diktat något större. Prologen har 
man hos de gamle Wasamännen under unionstiden. — 
En gren med sjelfständigt lif växer ut i sitt möderne 
ifrån Wasarnes stam genom Gustaf Adolfs syster, Pfalz- 
grefvinnan Catharina, som hade ärft betydligt af Wasa- 
ättens must och kärna. Det är hennes ättegren, som 
bärer ymnig frukt hos Carl X och , efter att hafva visat 
sin alstrande förmåga i en annan riktning hos Carl XI, 
förvånar verld och efterverld med en underbar gestalt, 
till dess omsider hjeltestammen betygar mensklig stor- 
hets förgängelse när förödelsens styggelse ståndar på 
Carl XILs graf. 

Så gå de sin gång de stora gestalterna genom Sve- 
riges historia och midt i raden strålar det lif, som tän- 
des på Stockholms slott d, 9 Dec. 1594* 



Det hörde Gustaf Adolf till , att han på fädernet 
var helt och hållet svensk. Det är eljest en egen om- 
ständighet med regerande dynastier, att deras nationalitet 
sällan är aldeles obemängd, hvilket är en följd af den 
grundsatsen, att furstligt stånd kräfver jämnbördigt äk- 
tenskap. Denna grundsats blef icke antagen inom Wasa- 
ätten före Gustaf Adolfs faders tid. Men Gustaf Adolfs 
egen moder var en främmande furstinna; han var sin 
faders äldste son af senare giftet, således icke af den 
milda Maria af Pfaltz , fridsengeln i brödratvisten på K. 
Johans tid , men son af den stränga Christina af Holstein , 
om hvilken Carl IX:s fiender sade att hon var furien , 
som dref tyrannen. Af det första äktenskapet föddes 
flere barn, som afledo tidigt; blott ett af dem upnådde 
mogen ålder, hon som blef Carl X:s moder. En son af 
det senare giftet var, utom Gustaf Adolf, äfven en yngre 
broder, Carl Philip, som vid sin tidiga död förefaller 
såsom en hastigt försvunnen hjelteyngling. En syster 
fanns der äfven, Maria Elisabeth, som blef Hertig Jo- 
hans gemål, sjelf en föga märkbar person. Själens arf 
hade gått till bröderne, största brorslotten till den äldste. 

På mödernet härstammade Gustaf Adolf ifrån det i 
Danmarks historia mycket beryktade Holstein-gottorpska 
huset, illa beryktadt såframt Danmarks historia skrifves ur 
uteslutande eider-dansk synpunkt, och genom detta holstein- 
gottorpska hus, som är en sidogren af det oldenburgska , 
härstammade han också ifrån den gamla unionsdynastiens 
stamfader på 1400-talet, K. Christian L Men dock ej 
genom dennes äldste son, K. Hans, som var Christian 
Tyranns fader, ty det holstein-gottorpska huset härledde 
sig ifrån K, Christian I genom den yngre sonen, Hertig 



8 



Fredrik, som blef Danmarks konung efter Christian Ty- 
rann och kallas K. Fredrik L Denne konungs yngre 
son, Adolf, var den, genom hvilken den holstein-got- 
torpska ättelinien utgick ifrån stamträdet. Samme Her- 
tig Adolf var Gustaf Adolfs morfader. Gustaf Adolfs 
morfars broder var samme K. Christian III, som Gustaf 
Adolfs farfader, K. Gustaf I, bidrog att förhjelpa till 
Danmarks krona. Den Konungen af Danmark , Fredrik 
II, som förde kriget med Sverige på Erik XIV:s tid, 
var syskonbarn med Gustaf Adolfs moder, och den på 
Gustaf Adolfs egen tid regerande konungen i Danmark, 
Christian IV, var hans egen syssling. På denna sin 
moders fädernesida hade Gustaf Adolf inga öfvermåttan 
stora natursgåfvor att ärfva. Någon rätt märkvärdig 
karakter har knappt funnits i den holstein-gottorpska 
ättegrenen förr än densamma blandade sitt blod med det 
Romanowska i Ryssland *) och med den store Kurfur- 
sten Fredrik Wilhelms af Brandenburg genom K. Adolf 
Fredriks giftermål med Lovisa Ulrika. K. Gustaf III 
hade samme förfäder på fädernet som Gustaf Adolf på 
mödernet; likaledes den nu regerande ryska Kejsare- 
familjen ifrån och med Kejsar Peter III. Men Gustaf 
IH:s snillegåfvor voro arf efter hans moder, Lovisa Ul- 
rika, och det var Peter d. Stores ande, men icke den 
holstein-gottorpska, som lefde upp i Kejsar Nicolai. 

Större anor hade Gustaf Adolf på sin moders mö- 
derne, ty hans mors morfader var den berömde Landt- 

*) Dock bör erkännas att kejsarinnan Catharina II var sjelf 
på mödernet af holstein-gottorpsk börd, äfvensom att de yngre 
generationerna af holstein-gottorpska huset härledde sitt mö- 
derne ifrån Wasa-ätten genom K. Carl XI:s dotter. 



9 



grefven Philip af Hessen, reformationens kämpe. Så 
växer vedergällningen , den der Nemesis kallas. Trettio- 
åra krigets protestantiska segrare ledde sina anor ifrån 
schmalkaldiskå krigets martyr. 

Det saknar icke sitt intresse att följa slägtregistren. 
Generationer kedja sig vid hvarandra och utgrena sig i 
skiljda riktningar, så att de mäst olika, ja motsatta 
linier befinnas hafva haft sin utgång ifrån samma be- 
gynnelsepunkt. Man anar mensklighetens sammanhang 
såsom ett helt. 

Född af desse förfäder var Gustaf Adolf dock en- 
dast en son af yngsta linien inom sine fäders ätt. När 
han föddes satt hans syskonbarn, K. Sigismund, på 
thronen, ännu en ung man och med all utsigt att blifva 
familjefader. Prins Uladislaus , K. Sigismunds äldste son , 
föddes året efter Gustaf Adolf. Och utom K. Sigismund 
och hans barn stod äfven samme Konungs yngre broder, 
Hertig Johan, emellan Sveriges thron och Hertig Carls 
familj. Om också redan vid den tiden ett skarpare huf- 
vud kunde ana, det Sveriges krona skulle falla ifrån 
Sigismunds hufvud och slutligen stadna på Hertig Carls, 
så var dock långt ifrån afgjordt att så skulle gä. Mau 
var nämligen nu vid den tiden, då Sigismund, säsom Ko- 
nung, hade varit hemma en gång i Sverige och åter rest 
härifrån. De häftiga upträdena vid Konungens kröning 
voro förbi, Hertig Carl och Rikets Råd skulle försöka 
att regera till-amman. Ställningen var spänd på alla 
sidor, ovisst huru den till slutet skulle bryta sig. Gu- 
staf Adolfs barndom inföll under den våldsamma-te stri- 
den. Hatets och vredens stämmor ljödo omkring hans 
vagga, Han var på fjerde året gammal , när K, Sigismund 



10 

kom tillbaka. Mindes han sedermera något ifrån den 
tiden, så hade han att erinra sig sådana saker som det 
borgerliga kriget, Dalkarlarnes mordbragder under Näf- 
tåget, samt fältslaget vid Stångebro och huru hans fader 
fick sine fiender i sitt våld och förföljde dem och huru 
K. Sigismund åter vek bort och man plockade ifrån 
honom småningom konungamakt och krona. När Gustaf 
Adolf var på sitt sjette år hörde han talas om afrätt- 
ningarne i Linköpings i Finland, i Kalmar. Det är 
icke troligt, att sådana saker gingo förbi utan att lemna 
starka intryck hos en tidigt upvaknad och liflig själ. 
Gustaf Adolf var upfödd i hat och misstänksamhet emot 
denna högadel, som han sedan skulle fästa vid sin per- 
son med beundran och kärlek. Besinnar man dessa 
barndomsintryck och huru djupt sådane kunna fästa sig 
i en själ, som är danad för allvar och fasthet, så får 
man erkänna styrkan i samma själ, att den frigjorde 
sig ifrån det ensidiga i dessa intryck, medan den på 
samma gång mycket väl bevarade den sanning, som 
dock låg till grund för dem. Carl IX:s faderslära låg 
mycket djupt i sonens sinne. Man ser spåren deraf i 
det som Gustaf Adolf talar om sin faders tidehvarf 1 ), 
man hörer den läran, då Gustaf Adolf förebrår K. Si- 
gismund att denne tagit till vapen emot sin farbroder 
Hertig Carl 5 som "hans rätt här i riket försvarat och 
honom till bästa och trogen hand hållit" 2 ). Och det 
som fadren Carl IX aldrig hade tålt och den gamle 

') I den af Gustaf Adolf påbegynda historien om sin egen 

regering. 

2 ) Talet vid Örebrp riksdag 1617 i K- <?u&af II Adolfs 
Skrifter; p. 145, 



11 



farfadren Gustaf den förste icke heller, det tålde Gustaf 
Adolf lika litet, att någon menniska, vare sig Rikets 
Råd eller hvem det vara månde, föll honom i handt- 
verket när han skulle regera. Men Gustaf Adolf egde 
hvad Carl IX icke egt — mildhetens makt. — Man 
ser olika, motsatta karaktersdrag mötas i samma själ. 
Af deras förening föddes strängt allvar med måtta och 
sans eller, om man vill säga mildhet och kärlek med 
styrka i viljan och befallande herrskaresinne tillika. 

Jag ville att vi skulle kunna gå in i K. Carl IX:s 
hus och stadna i barnkammaren. Der leker en liten 
gosse, det vet ännu ingen "hvad månd' varda af detta 
barnet/ Men eftersom han är en konungs äldste son, 
så är troligt att det barnet varder konung i sin tid. 
Framtiden har börjat dagas, den yngsta ättegrenen har 
blifvit den främsta, Sigismund är fallen, Gustaf Adolfs 
fader bärer Wasarnes krona. Det lyster oss se, huru 
kronarfvingen upfostrades och huru han artade sig under 
den upfostran han fick. 

Den som interesserade sig den tiden för Sveriges 
konungafamilj behöfde icke frukta att konungens son 
skulle blifva hvad man vanligen kallar ett bortskämdt 
barn. K. Carls lynne var icke af det slaget, ej heller 
Drottningens, så mycket mindre som Gustaf Adolf icke 
var sin moders gunstling. Denne synes snarare varit 
den yngre brödren, Carl Philip. Åtminstone stod deras 
moder., såsom Enkedrottning , strängt på sin yngre sons, 
rätt, när emellan desse bröder, liksom emellan deras 
fader och hans bröder, fråga upstod om kungliga och 
hertigliga rättigheter, och Gustaf Adolf behöfde då bedja 
Enkedrottnipgen , att hon ej måtte "vända ifrån honom 



sitt moderliga hjerta" *). Carl IX åter höll sina barn 
till tukt och läraktighet. Man läse brefvet, som han 
skref kort före sin död "till Hertig Carl Philip, att 
hans fursteliga Nåde fliteligen studerar." Brefvet är 
hållet i en mildt förebrående ton. Konungen hade för- 
nummit att sonen Carl Philip icke ville flitigt akta sina 
studier. Han skickade honom nu en viss Matthias Soop, 
som skulle lära honom "fransöska." Prinsen förmanades 
att vara sin lärare, "Doctor Johan lydaktig och flitigt 
studera" och om han det gjorde lofvade fadren att myc- 
ket godt gifva honom. "Var flitig, så blifver du vis 
och förståndig", så slutar brefvet till den tioårige sonen. 
För Gustaf Adolf skref hans fader en s. k. minnessedel 
med de yppersta lefoadsreglor. Den kan , tillika med 
brefvet till Carl Philip, läsas i Geijers Svenska folkets 
historia i början af det stycket, som handlar om Gustaf 
Adolfs tidehvarf. Särdeles mycken yppighet, t. ex. i 
kläder, bestods icke. Man har i behåll ett inventarium 
öfver Gustaf Adolfs klädkammare 2 ) samma år han blef 
konung. Deruti namnes ibland annat ett par silkes- 
strumpor, som "Johan Skytte gaf Hans Furstel. Nåde." 
För öfrigt var garderoben tämligen rik på skinnfoder och 
der funnos tre sammetsklädningar, två "med allt tillbe- 
hör", om den tredje heter det , att der fanns en liffär- 
gad sammetsklädning med kappa och "inga strumpor." 
Till de andra begge lära väl således hört förmodligen 
silkesstrumpor; det paret, som Prinsen hade fått af Jo- 
han Skytte, var väl således icke ensamt. Vidare fanns 



J ) Hallenberg; Gustaf II Adolfs histor&. T, IV. 700, 
*) ffallenberg; T. I 19, 20, 



13 



der en "fastelagsklädning" af blått taft. När man vet 
hvad som menades i gamla tider med fastelag *) , så 
finner man att denna drägt måste varit en art karne- 
valskostym och dermed visar sig då, att den unge Fur- 
sten icke uraktlåt att njuta af sin ålders nöjen. 

Anekdoter om Gustaf Adolfs barndom saknas icke. 
Man kan läsa dem hos Fryxell och Cronholm , så ock 
hos Hallenberg. De peka alla åt samma håll , ett mo- 
digt sinne, man kan säga stormodigt, men med rätts- 
känsla. Tidigt lät han förstå, det han visste att han 
var en Prins och att han ville blifva en krigsman. 
Han var en väldig ryttare och for gerna fram i sträc- 
kande ilfart. Vapenlekar voro hans nöjen, dock ej så, 
att studierna försummades. Konung Carl gaf sin son 
ypperlige lärare, och Prinsen blef, såsom Axel Oxenstjerna 
säger, "hållen till arbete, dygd och mandom." Hans 
Hofmästare var Otto Helmer von Mörner, en Branden- 
burgisk adelsman och stamfader i Sverige för den nu- 
mera utgångna ätten Mörner af Tuna; den ännu fort- 
lefvande ätten Mörner härstammar ifrån en hans anför- 
vandt. Otto Helmer von Mörner var hofman och kri- 
gare, men bildad äfven genom studier. Han har i sina 
handskrifna anteckningar gifvit Gustaf Adolf det betyg, att 
den unge Prinsen "Herr Gustavas Adolphus, som då var 
i sitt femtonde eller sextonde år, icke mer ville låta 
tukta sig, utan mest höll sig till dem, som lemnade 
honom sin fria vilja med damer, kortspel och jagt samt 
andra krigsöfningar." Det kan man nog tro, att Gustaf 

*) Jfr. Rydquist: Nordens äldsta skådespel i Witt.-Histor, 
och Antiqv.-Afead, Handlingar. T, XIX. 60 o. f ? 



14 



Adolf, med det humör han hade, intet ville stå under 
skolaga vid femton års ålder. Vi skola snart se huru 
han vid den åldern ansåg helt andra saker för sig pas- 
sanÄe. Morner var emellertid sin unge herre mycket 
tillgifven. Han talar i sina anteckningar efter K. Carls 
död om de "brinnande förböner han fällde, att den nå- 
dige Guden ville välsigna den unge herren och konungen 
Gustavus." Sjelf fick han icke se sina böners fullbor- 
dan i hela dess rika mått. Otto Helmer von Mörner 
dog i början af Gustaf Adolfs regering 1 ) (1612). 

Lärare var Johan Skytte, biträdd af en annan lärd 
man, Johan Bureus. Visste man, att sägen vore sann, 
så skulle här en äldre broder undervisat en yngre. Det 
är ett rykte att Johan Skytte var K. Carl IX:s natur- 
lige son. Den som eljest skulle varit hans fader, d. v. s. 
den, som var hans moders make, kallades Bengt Nilsson 
Skräddare och var Borgmästare i Nyköping. Skytte 
var en lärd man och blef med tiden statsman, intagande 
en plats ibland sin konungslige lärjunges rådsherrar, 
uphöjd i adeligt och friherrligt stånd. Han är en af 
de märkvärdigare männen i Gustaf Adolfs tidehvarf. Så- 
som lärare hade han äfven upsigt öfver Hertig Johans 
och Prinsessan Maria Elisabeths upfostran. Skyttes lä- 
rarekall hos Gustaf Adolf fortfor nio år 2 ). Men år 
1610 blef Skytte bortskickad på en beskickning till 

*) Biograf. Lex. T. IX. 224. 

2 ) Enligt Skyttes egen uppgift i ett af stiftelsebrefven för 
den Skytteanska professionen vid Upsala akademi, nämligen 
det latinska brefvet af d. 1 Januari 1622, men . i detta bref 
namnes icke Carl Philip såsom Skyttes lärjunge, jfr. Hallen^ 
terg. T. I. 11 och Geijer; Sv. Folk. Hisi T. III. p. 6, 



15 



främmande länder. Under denna sin bortovaro skrifver 
hån i de allvarligaste ord till den unge Prinsen, var- 
nande honom för veklighet och fåfänga nöjen. Orden 
innehålla ej förebråelser för fel, som redan blifvit be- 
gångna, men man läser tydligt nog emellan raderna att 
läraren| ansåg varningen väl behöflig. Sammanlägger 
man Skyttes varningar med Otto Helmer von Mörners 
klagan, så torde vara någon anledning att förmoda, det 
Gustaf Adolf under en viss tid af sin första ungdom 
gick igenom , så att säga, en slyngelperiod 1 ). Man ser 
att äfven han var såsom månge andra. Derföre böra 
ock andra kunna vara såsom han, d. v. s. blifva bättre 
med tiden. Det är eljest icke ovanligt — Gudi klagadt! 
— att menniskor blifva allt sämre ju längre de lefva. 
Samvetsaggets smärta är stundom den gamles känsla 
när han icke kan undfly sin förflutna ungdoms bättre 
minnen. Men om jag betraktar det hela af Gustaf 
Adolfs utveckling , så tränger sig den öfvertygelsen fram , 
att den mannen, när han stupade vid Lutzen, var icke 
blott en mera erfaren man, visare och till förståndet 
mera mogen , men äfven i sedligt afseende förädlad , en 
renare karakter, en högre än då han först begynte sitt 
offentliga lif. Karakteren rörer sig oupphörligen uppåt , 
den stiger allt högre, frestelserna stegras, men ju all- 
varsammare det moraliska arbetet blifver, desto starkare 

l ) I anteckningarne uti Hand!, rörande Skandinav. Hist. 
T. VIII. 39 talas om en "brinnande häftighet och stark fallen- 
het för utsväfningar ; det ena och det andra, som nog kunde 
hända honom i hans första ungdom." Skyttes bref till Gustaf 
Adolf, skrifyet på latin, tryckt hos CeUius, Monamenta poli- 
tico-ecclesiastica , p. 163, 164, 



16 



utvecklar sig kraften till det goda. Det stora i sedligt 
afseende hos Gustaf Adolf är icke att han var ifrån 
början eller blef med tiden en idealisk helgonkarakter 

— sådan var han aldrig — men hans storhet är den 
att han blef allt bättre och bättre, allt renare, och 
detta ju mera verldens lockelser frestade. Måttlig var 
frestelsen för ynglingen i föräldrarnes hus, större var 
den för Europas hjelte, i segerjublet, ibland smickrets 
smekningar, ibland ärelystnadens mest tjusande njutnin- 
gar, i väfnaden af politikens anslag, der interessen kor- 
sade h varandra, så att den klaraste tanke och säkraste 
vilja behöfdes, for att icke skiljnaden emellan rätt och 
orätt skulle varda aldeles förvirrad. 

Slyngelperioden, ifall en sådan fanns hos Gustaf 
Adolf, räckte icke länge. Lättsinnet låg såsom ett skum 
på ytan, i grunden var der djupaste allvar. Om detta 
lättsinne under någon tid af hans ungdom visade sig 
på lediga stunder, så när han icke fick några lediga 
stunder, så tog han sig inga. Snart kom danska kri- 
get och fadrens död, han fick annat att tänka på än 
damer och kortspel. Sådant händer hvar och en att 
man får andra saker att tänka på än fåfängans nöjen 

— om man tänker rätt efter, så har man så alltid — 
men det, som var mera eget för Gustaf Adolf, var att, 
när han fick viktigare saker att tänka på, så tänkte han 
verkligen på dem. 

Om Gustaf Adolfs studier uplyser en af Johan Sk yt te 
författad skrift, tryckt år 1604 med titel: "E^n kort un- 
dervisning uti hvad konster och dygder en furstelig per- 
son skall sig öfva och bruka, then ther tänker med ti- 
den lyckosaroligen regera land och rike, ställd till then 



17 



högborne fursten och herren herr Gustaf Adolf." Först 
skulle den unge fursten sig "fliteligen öfva och bruka uti 
en rätt och sannskyldig religion och gudstjenst: sedan 
uthi the herrlige och sköne prydningar, som de boklige 
konster rikeligen oss allom meddela, skänke och förare: 
och till thet siste uthi alle ridderlige kropsens öfningar. 
Religionen lärer en furste, huru han skall vara man- 
lig, oförfärad och uti all motgång glad, lustig och oför- 
skräckt. Förty när han fruktar Gud, talar om honom 
vyrdeligen, och utan återvändo hans heliga ord betrak- 
tar, så blifver han uti alle farligheter stadig och fri- 
modig." Och religionen lärer honom att han sig uti 
all handel och vandel christeligen och väl förhåller. 
Vigtig att lära var också vältaligheten, ty den "vrider 
och lämpar menniskjones hjerta hvart hon vill." Exem- 
pel på vältalighetens magt anfördes: "när man vill slå 
till sine fiender, så hafver vältalighet stor kraft till att 
förmana krigsfolket" o. s. v. Med särdeles beröm om- 
talades Drottning Elisabeth i England, såsom den der 
"med rätta må kallas en gudinna ibland alla the qvin- 
nor, som några främmande tungomål lärt och sig uti 
vältaligheten brukat hafva." Så skulle ock fursten lära 
grammatik, dialektik, "hvilken undervisar oss, huru vi 
rätt skole bruka vårt skäl och förnuft", arithmetik 
för att förstå rikets penningeverk, geometri, optik, geo- 
grafi och raechanik, allt med tillämpning på krigskonsten. 
Astronomi omtalas såsom en konst, "hvilken alle fur- 
stelige personer af verldenes begynnelse för alle andre 
konster älskat hafva." Såsom en hufvudsak nämnes 
"politica"* som lärer en furste sig så förhålla, "att han 
sitt land regerar, dock aldrig utan sine trogne mäns 



18 



råd och gode betänkiande." Om han så handlar, så är 
"thet ett visst tecken thertill, att han är sjelfver klok, 
vis och förståndig." — "Alle dömma att regenten är 
så till sinnes som the hvilka han dageligen omgås. När 
nu politica en herre och furste detta lärt hafver, så 
kommer hon sedan och underviser, hurudane rådsperso- 
ner skole väljas", nämligen icke till att taga sådane 
män till rådspersoner, "som intet mer veta än en åsna, 
klädd uti purpurkjortel." Stor skam hade Polackarne 
deraf att, när K. Carl Knutson kom till Polen, "hvar- 
ken sjelfver konungen i Polen eller någon af hans hof- 
tjenare kunde tala latin eller något annat främmande 
tungomål med K. Carl", undantagandes en enda person 
vid hofvet. "Gud gifve att ock ingen uti vårt fäder- 
nesland måtte komma till något högt embete, med min- 
dre han hade något godt lärt och begripit" — "Goda 
och nyttiga råd komma icke af dem, som munnen är 
uppå igenfrusen och intet djerfves till att tala." Således 
en furste, som ej föraktar att höra råd, men gerna hö- 
rer ett frimodigt ord och ärligt, till en sådan skulle 
Gustaf Adolf bildas. Men rådgifvarne skulle också vara 
sådane, som "kunna tiga stilla, som icke löpa fastelag 
med theras herrars hemligheter." Vidare skulle fursten 
icke taga "främmande uti sitt råd, the ther om land- 
sens lägenhet intet veta"; andelige personer skulle han 
"svåra sällan" taga till råds och "uthi the saker, som 
lända kunne til theras profession." Han skulle taga 
sig till vara för "the rådgifvare, som säija ja när the- 
ras herre säijer ja, som åter säija nej, när theras herre 
säijer nej." Men fursten borde också vara föfsigtig att 
icke följa råd för hastigt, "en god, from och snäll furste 



19 



blifver ofta kiöpter, sålder och förrådder af the rådgifvare , 
som kallas cubiculares consiliarii" =* kammarrådgifvare. 
Emot sine rådspersoner skulle fursten så förhålla sig, 
att han "låter dem fritt tala, höra them tålemodeligen, 
och icke första gången uppenbara hvad han hafver i 
sinnet eller tänker till att göra." För gemene man 
skulle han taga sig till vara, ty gemene man är "osta- 
dig, benägen till förändringar och ser gerna, att land- 
sens herrar omskiftas och ombytas." — Så skulle fur- 
sten också akta sig för "hofskrytare och trappedragare , 
hvilka i hoflefvernet såsom engrer och maskar krypa 
och kräla." Behöfdes "hjelpeskatter", så skulle man 
börja med "Dii majorum gentium", rikets herrar, "hvil- 
ket i Rom ock skedde, at the förnämsta herrar träng- 
des när the ville i rådhuset bära och utgifva" sina 
skatter. Med "politica" var historiens studium förenadt, 
Thucydides och Livius nämnas, samt, ibland senare ti- 
ders författare, "Philippus Comineus", som handlar om 
K. Ludvig XI:s tidehvarf i Frankrike. Slutligen borde 
ock fursten känna sitt lands lagar, så ock "igenomläsa 
then femte Mosi bok och öfverväga bvad som jurecon- 
sulti om främmande nationers lag,» bruk och sedvane på 
thet korteste sättet skrifvit hafve." Exempel förehöllos 
den unge fursten sådane som Alexander den store och 
Julius Ceesar, de der "både igenom lärdom så ock krigs- 
saker förvärfvat sig ett evigtvarande namn." Likaledes 
konung Carl Knutson, om hvilken påminnes, att "lika- 
som hans förfarenhet i krigssaker halp honom, näst 
Gud then aldrahögste, till land och rike igen, så trö- 
stade och hugsvalade honom philosophia, then tid han 
måste vika hädan af riket, förmanandes honom vara 



20 



til frids och draga sitt kors tålemodelig." Sist förma- 
nades Gustaf Adolf att hafva i troget minne sin far- 
faders K. Gustafs och sin faders Konung Carl den nion- 
des exempel. 

Hvad och huru mycket Gustaf Adolf verkligen kom 
att läsa enligt Sk yttes studiiplan vet man nu intet med 
noggrannhet. Men det vet man att han inhemtade en vid- 
sträckt språkkännedom. Han talade latin, tyska hol- 
ländska, fransyska och italienska med fullkomlig färdighet, 
förstod spanska, engelska, skottska språken samt hade 
en viss kännedom i polska och ryska. Får man tro 
en anteckning, som väl tillhör en betydligt senare tid, 
men grundar sig på tradition ifrån en tid, som kunde 
minnas Gustaf Adolfs dagar så var han ej heller obe- 
kant med grekiskan. Det säges nämligen att han skall 
mycket värderat Xenophon såsom krigshistoriker och att 
han läst denne författare på grundspråket. I historien 
skall han varit stark. Seneca var eljest den han myc- 
ket älskade ibland klassiska författare för den prak- 
tiska 1 ef nads vishet han der fann. Ibland sin egen tids 
litteratur värderade han högt Hugo Grotii berömda bok: 
"De jure belli et pacis." Detta arbete, ett klassiskt 
verk i folkrätten, angick honom också mycket nära så- 
som krigare och regent. 

Gustaf Adolf blef således en i hög grad bildad man, 
som förstod och älskade själsodlingen. Bildningsnitet 
och nitet för all mensklig utveckling i dess bättre me- 
ning är alltigenom ett utmärkande drag hos honom. 
Jämte mycken förfarenhet i sin tids vetenskapliga bild- 



*) Handl. rörande Skand, Hisi T. VIII 15, 38. 



21 



ning egde han äfven en viss musikalisk talang. Huru 
stor denna var kan man ej veta, men man känner att 
han spelade luta samt älskade sång och musik, deruti 
liknande sin farfader, gamle konung Gustaf. Med skalde- 
konsten sysselsatte han sig någon gång på svenska och 
tyska språken; psalmen, som lian anses ha* va diktat 1 ), 
är bekant, och kärleksvisor af hans hand finnas. Hans 
tal vittna om en stor vältalighet och hans bref om den 
styrka, hvarmed han förde pennan. Det lilla stycke, 
som efter verlden eger, af hans till ämnade historia om 
sin egen regering låter oss ana en utmärkt historie- 
skrifvare. Språket är nu åldrigt, men i sitt slag för- 
träffligt, ton och anda sådan som hos en häfdatecknare, 
hvilken ser sakerna i stort och fattar dem ur den hög- 
sta synpunkt 2 ). Större förlust har vår litteratur sällan 
lidit än att detta arbete afbröts. Man tänke sig ett 
sådant lif, skildradt af den lefvande sjelf! Men äfven 
sådant det afbrutna stycket nu finnes, kastar det ett 
ljus öfver Gustaf Adolfs tänkesätt i vissa fall. Man 
ser huru Sveriges historia för den äldre Wasatiden be- 
dömdes af en stor statsman och som tillika var son af 
Carl IX. — Vid sin broders, Carl Philips, död för- 
fattade Gustaf Adolf personalier. Påminner man sig, 
jämte dessa hans egna arbeten, äfven hans konungsliga 
frikostighet emot Upsala universitet och det kraftfulla 
nit, hvarmed han danade Sveriges elementarläroverk, sä 
ser man en bildningens Maecenas, hos hvilken bildnings» 



*) Det lärer dock ej vara aldeles säkert att denna psalm 
är af honom; jfr. K. Gustaf II Adolfs Skrifter, p. 647. not 
2 ) Jfr. K Gustaf II Adolfs Skrifter, p. 70— 72. 

3 



22 



nitet är både en vis konungs omsorg om föremål, 
dem han värderar, och ett nit, som vill bära sin frukt 
i egna arbeten och skulle gjort detta i betydlig mån 
om ej tiden varit så upptagen och lifvet blifvit så kort. 

Det vi hittills sett hos Gustaf Adolf såsom barn 
och i hans första ynglingaår är stora natursgåfvor, tidigt 
utvecklade och med omsorgsfull vård, samt ett hugstort 
sinnelag och en viss glad ungmodighet, man kan tillägga 
en kraftfull sinnlighet, icke utan anlag, som kunde blifva 
farliga. Men der skall också visat sig ett annat drag. 
Det säges att man ofta såg den ynglingen tankfull och en 
gång med tårfyllda ögon och då någon frågade honom, 
hvad som gjorde honom ledsen, svarade han, att han 
tänkte på de svenska sakerna, så många krig ifrån alla 
håll och sin faders dödlighet, då fylldes hans själ af 
sorg, att hans öde skulle vara det, att bära sådan 
börda 1 ). Man har intet hört, att Gustaf Adolf gret, 
när han såg Wallensteins batterier, men när han, en 
ung thronföljare, tänkte på Sveriges konungs pligter — 
då gret han. Var der ungmod, så var der icke öfver- 
mod. Saker finnas, för hvilka den tappres hjerta får 
bäfva. Här stod en yngling med bäfvande hjerta inför 
sin framtid. Men — hvilken yngling! och hvilken framtid! 

Det är ej otroligt, att Gustaf Adolf, under något 
kortare tidskifte af sina unga år, har kännt något litet 
af det sinnets svårmod, som hos vissa lynnen följer ung- 
domen åt. Det gifves en egen ynglingahjertats melankoli, 
som visst mången är lycklig nog att icke känna, men 
som hos andre vill äta på hjertat midt i glädjens ålder. 



*) Bengt Skytte cit. hos Hallenberg; T. I. 22. 



23 



Man ser dess spår emellanåt, om man gifver akt på ung- 
domens sätt att lefva lifvet. Jag kan icke bestämdt påstå, 
att Gustaf Adolf kände någon fläkt af denna ungdomens 
svartalf, men det förefaller mig troligt nog, att den kun- 
nat hvifta sin vinge något litet öfver en själ, der en så- 
dan massa af elementer kokade, så mycket outveckladt. 
som kunde utvecklas i många riktningar, till godt och till 
ondt, och i en lefnadsställning, med en frajntidsutsigt, der 
tanken gaf så mycken anledning för hjertat att klappa. 
Jag föreställer mig detta äfven när jag tänker på den 
romantiska vekhet, som ibland så mycket annat också 
hade sin lilla plats i Gustaf Adolfs själ. Det vore väl 
det galnaste af allt, om man föreställde sig den unge 
Gustaf Adolf såsom en suckande månskensprins, men 
aldeles utan ett stycke smäktande romantik var han 
dock icke. Man läse hans kärleksbref till Ebba Brahe 
och hans verser. Denna det raenskliga väsendets rö- 
relse, som jag kallade yngiingahjertats melankoli, torde 
företrädesvis tillhöra den lefnadsperiod, då barndomen 
viker undan, en stegrad lifskraft genombrusar organis- 
men, kroppen arbetar att stadga sina former och själen 
söker sin karakter. Och att denna brytning emellan 
barndom och ungdom var hos Gustaf Adolf åtföljd af 
en djupare skakning, kan man så mycket heldre tro, 
när man besinnar den kraftens fullhet, som här fanns, 
äfven i kroppsligt afseende, ty han var så till kroppen 
som till själen gjuten i rika och starka former, samt 
att allt, så kropp som själ, utvecklades ovanligt tidigt 
så att man väl kan kalla honom ett "praeeox ingenium", 
en brådmogen natur. Sådana braka lätt nog siadna i 
vexten eller dö i förtid. Det kommer derpå an om der 



24 



finnes harmoni i det rika innehållet. Här var så. Detta 
gjorde Gustaf Adolf stark, att der. hos honom icke fanns 
någon viss sida, som öfverväldigade de öfriga. Tidig 
var han, så att, när han begynte sitt konungakall, hade 
han icke genomlefvat mycket mera än barndomsåldern, 
om man räknar efter lefnadsåren, men ser man på hans 
väsendes utveckling, så var det ej utan sanning, som 
en loftalare sade på hans graf, att han aldrig varit 
barn, men konung ifrån början 1 ). Sådan han nu var, 
med en stark kroppsbyggnad och en frisk helsa, till 
sinnelag och bildning sådan vi sett honom, måste han 
visst, då han vid sjutton års ålder stiger upp på Sve- 
riges thron, hafva förefallit såsom ett praktexemplar af 
en ung mensklighet. 

Gustaf Adolf blef tidigt utförd i verlden. Det första 
facfcum man känner om honom är att han vid sex års ål- 
der fick åtfölja sina föräldrar till Lifland, Estland och 
Finland. Han såg då redan en stor del af sitt blifvande 
rike, ty hemfärden skedde landvägen omkring Bottniska 
viken öfver Torneå och genom Norrland. På den resan 
var han dock endast ett litet barn i sina föräldrars 
sällskap, men vid tio års ålder fördes han in i det of- 
fentliga lifvet. Man kan så säga då Carl IX lät sin 
tioårige son bevista Rådets öfverläggningar. Vid tretton 
års ålder anförtror han honom offentliga updrag. Man 
har ett bref af K. Carl IX ifrån år 1608, der han 
icke blott såsom en fader förmanar sin son, att "alltid 
hålla Gud för ögonen och öfva sig flitigt uti en rätt 
innerlig bön till Gud allsmäktig'', utan också att han 



l ) Cit. hos Hallenberg; T. I. 17. • 



25 



skulle vara "benägen emot dem, som hans hjelp behöfde; 
och icke låta dem tröstlöse ifrån sig gå", men låta 
konungen förnimma klagomål, som sannfärdeligen anmäl- 
des, och hjelpa hvar och en till sin rätt samt drifva 
derpå hos konungens ståthållare, fogdar och befallnings- 
män, "så sker dig med Guds hjelp lycka." K. Carl be- 
gagnade således den trettonårige sonen såsom ett biträde 
tfch lät undersåtares andraganden gå genom honom. Hal- 
lenberg har anfört en hel mängd bref och utslag af 
Gustaf Adolf, deruti denne såsom kronprins, således före 
fyllda sjutton år, handlar såsom en myndig furste; han 
gifver förläningar, han upgör afhandlingar med kronans 
borgenärer, han utfärdar befallningar såsom vore han 
regerande herre, folket vänjer sig att söka Prinsens 
mellankomst hos konungen. Emot slutet af sin faders 
lifstid hade Gustaf Adolf eget hertigdöme. Förhållan- 
det artade sig såsom till en samregering emellan fader 
och son. Geijer har häruti sett en politisk tanke hos 
Carl IX att tidigt göra thronföljaren känd; det kan 
visst så varit, mycket bidrog väl också K. Carls behof 
af stöd och hjelp på gamla dagar. Saken betecknar i 
alla fall de tidigt lysande naturgåfvorna. En barnaktig 
pojke hade icke fått Carl IX:s förtroende, änskönt han 
varit dess egen son. 

Denna tidiga regentverksamhet kan gerna kallas en 
del af Gustaf Adolfs upfostran, den praktiska sidan af 
den blifvande konungens studier. Medan han hålles till 



J ) T. I. 31 o. f. Brefvet den 12 julii 1608 anföres hos 
Geijer, Sv. Folkets Historia T. III. p. 7 ; Sami. Skrifter, med 
några små olikheter emot citatet hos Hallenberg. 



26 



flitig läsning och derjämte danas till krigsman medelst 
ridderliga idrotter skulle han tillika lära sig att regera 
genom öfning under fadrens ögon. Det var en mång- 
sidig konungabildning, som Carl IX gaf sin son. Icke 
stängde han honom inne i skolkarcraaren, der var blott 
det ena studiirummet, det andra var rådkammaren och 
audienssalen. Man kan lägga till ett tredje, det kung- 
liga umgängeslifvet. Prinsen var synlig i hofkretsen. 
Der träffade han utländingar, krigsmän af allehanda folk, 
som besökte Sverige, mest sådane, som nu under Hol- 
ländarnes stillestånd med Spanien, efter år 1609, voro 
blifne ledige och sökte tjenst annorstädes. Af dem hörde 
Prinseo beskrifningar om den moderna krigskonsten en- 
ligt Moritz's af Oranien system. Axel Oxenstjerna talar 
om huru detta umgänge upäggade "den nnge herrens 
sinne, att han fast hela dagarne med frågor efter det 
som sig i kriget en- och annorstädes hade tilldragit, till- 
bragte.' 5 Vid förhandlingar med främmande sändebud 
var Gustaf Adolf närvarande. Kort sagdt, öfverallt der 
något nyttigt fanns att lära, någon erfarenhet att in- 
hemta, någon öfning att beflita sig om för en blifvande 
regent. der håller Carl IX fram sin son och sonen 
håller sig framme sjelf. — Så blef den konungen ti- 
digt färdig. 

Sjelf lärer han tyckt mycket snart att han var fär- 
dig. Vid femton års ålder vågar han begära befälet i 
ryska kriget och skall varit misslynt när han icke fick 
det. Icke saknades sjeiffortröstan hos .den unge. Vi 
hafva sett att han bäfvade för sin framtid, .nu se vi 
honom färdig att mana ut sitt öde. Här äro motsatta 
sinnesstämningar, som röra sig i samma själ. Detta, 



å 



27 

att sätta gossen till fältherre genast, syntes dock Carl 
IX för skarpt. Gustaf Adolf fick stadna hemma och 
De la Gardie fick befälet. Det kan man ej veta, an- 
tingen Carl IX ej vågade betro den halfvuxne ynglin- 
gen med en så stor sak eller han ej ville skiljas från 
sin son och aflägsna thronföljaren ifrån riket. Det synes 
verkligen såsom Gustaf Adolf dock varit ämnad att ut- 
sändas i kriget ehuru det icke kom att ske, samt äf- 
ven att han varit hugnad med ett slags öfverbefäl till 
namnet ehuru han icke sjelf var ute. Ty man ser att 
De la Gardie uti skrifvelse under kriget kallar sig "K. 
Carl IX:s älskelige, käre sons, den högborne förstes och 
herres, herr Gustaf Adolfs troskyldige tjenare och för- 
ordnade Lieutenant" l ). Men i ryska kriget kom Gustaf 
Adolf icke ut förr än såsom konung. Detta upträde 
när Gustaf Adolf stiger fram till sin far och begär be- 
fälet i Ryssland påminner något om den gamla vikinga- 
tiden när Olof Haraldsson, tolf år gammal, fick vikinga- 
rustning af sin stjuffader, Sigurd Syr, och drog ut, att 
vinna sig rike och land. Sådant humör hade Gustaf 
Adolf vid den åldern, men tiden var en annan och sa- 
kerna måste rättas derefter. Så fanns ock hos honom 
en själens bildning, om hvilken de gamle vikingarne 
icke hade något begrepp. 

Men om Gustaf Adolf ej kom ut i kriget på främ- 
mande mark, här hemma fick han röra sig fritt. På 

*) Hallenberg; T. I. 47 — 48 not. Ax. Oxenstjerna enligt 
de i HandL rörande Skandin. Hist. T. II. 94 o. f. införda an- 
teckningame säger att han till detta krig med "sin her faders 
tillåtelse sine förste värfhingar anställde", och att han "icke 
utan sin förtret" blef tillbakahållen ifrån kriget. 



28 



riksdagen i Örebro 1610 förde han ordet inför Ständerna 
i konungens ställe, som var af sjuklighet oförmögen der- 
till. K. Carl försökte tala, men ^förmådde intet. "Gud 
bättre", sade han, "jag kan intet tala och utsäga, för- 
mådde jag tala, skulle jag väl utsäga, men nu ^förmår 
jag intet tala. Förstån I gode män, "Gud hafver straf- 
fat mig." Men följande dagen höll Gustaf Adolf ett slags 
throntal ? och förhandlingarna gingo sedan genom honom. 

Denna riksdag handlade hufvudsakligen om förbe- 
redelser till danska kriget, som utbröt följande året och 
blef Gustaf Adolfs första krigstheater. Det var vid bör- 
jan af detta fälttåg, som den högtidliga akt tilldrog sig, 
att Carl IX i en större församlings närvaro, det säges 
inför Ständerne, hvilket uttryck dock ej nödvändigt be- 
tyder en fullständig riksdag, förklarade sin son "varak- 
tig" och beklädde honom med vapenrustning som skedde 
d. 24 april 1611. Det var hans invigning till krigets 
bragder, h vilka ock genast begyntes. I detta sitt första 
fälttåg har Gustaf Adolf ett visst drag af barbar. Så- 
dan var nämligen hans första krigsbedrift, då han för- 
störde Christianopel i Blekinge. Staden brändes, och 
härjningen synes varit ganska grym. Efter detta Gu- 
staf Adolfs upträdande i Christianopel förtäljes en anek- 
dot, som vittnar om en ej obetydlig pojkaktighet, sådan 
som kan vara lätt begriplig hos en sexton år gammal 
segrare. Den visar emedlertid att den humant bildade 
fursteynglingen, när han kom ut ibland krigsbussarne, 
icke saknade ett stycke grofhet. Anekdoten läses flere- 
städes;, hos JEallenberg,' Cronholm, Jahn 1 ) och äfven i 

? ) Grundtrcek til Christian den fjerdes Krigshistorien äfven 
med särskild titel: Sistorie om Calmarkrigen, p. 125. 



29 



"Lunds stifts herdaminne" af Cavallin. Christianopel 
innehöll Danskarnes förrådsmagaziner och var ämnad till 
en gränsfästning emot Sverige. Att en sådan ort förstöres, 
är icke nödvändigt ett drag af vildt barbari, men kan för- 
anledas af politisk och strategisk beräkning, ehuruväl sjelf- 
va härjningen i alla fall kan vara mer eller mindre grym. 
Så hade ock Danskarne förut härjat inom svenska grän- 
sen , så att här var hvad man kallar repressalier. 
Christianopels grymma behandling synes ock varit en 
gerning mindre af Gustaf Adolf än af hans truppers 
raseri, det han ej förmådde hindra. I hvad honom sjelf 
beträffar förekommo redan här drag af mildhet emot 
fiender, men han lät dock bränna staden. I den mån 
han hade någon del i det som här skedde, är märkeligt, 
att under Gustaf Adolfs befäl, som eljest är så mycket 
berömd såsom den der förde kriget menskligt, här gjor- 
des gerningar, som påminna om Waliensteins kroater. 
Förhållandet betecknar det som nämndes, att han blef 
bättre med tiden. Nu vid ingången i sitt krigarelif 
är han såsom andre, ej värre än mången annan, men 
just icke heller bättre, senare skulie den tid komma, 
då han tämjer barbarer. Ynglingen Gustaf Adolf står 
i bredd med sitt tidehvarf, mannen höjer sig öfver det- 
samma. 

Efter ströftåget i Blekinge följer landstigningen på 
Oland, der landet rensas ifrån fiender och Borgholms 
slott, som Danskarne förut intagit, tvingas att åter gifva 
sig. Gustaf Adolfs första krigsbedrifter voro således före- 
tag med framgång, en ärelysten ynglings första segrar, 
men en yngling, som ej lät sig af lyckans första gunst 
förledas. Gustaf Adolf synes hafva kännt hvad "pudor 



30 



javenilis" är. Man hör honom i bref till sina föräldrar 
tala om dessa sina bragder såsom "prof af sitt unga, 
sonliga och kärliga, goda upsåt och gemyt emot konun- 
gen och fäderneslandet." Sin fader återsåg Gustaf Adolf 
i lägret vid Ryssby, norr om Calmar, derifrån fader och 
son anträdde resan på olika vägar till Nyköping, dit 
Gustaf Adolf anlände i lagom tid att emottaga sin fa- 
ders sista suck. 

Carl IX:s död öpnar helt nya banor för Gustaf 
Adolfs ungdom. Den framtid var nu kommen, som han 
hade sett med gråtande ögon, huru den nalkades. Hi- 
storien om Gustaf Adolfs karaktersutveckling blifver nu 
historien om Sveriges rike. Vi hafva ej tid att följa 
honom öfverallt i en så vidsträckt rymd. Vissa punk- 
ter må upsökas, som skola lära oss känna den unge 
konungen likasom vi nu hafva sett den unge fursten , 
som bildar sig till konung. 

Först en blick på den tidens skick, hvars styres- 
man han blef. Svårare har det sällan varit i Sverige. 
Redan detta var en svårighet, att konungen icke var 
ensam herre i sitt rike; här funnos regerande hertigar 
och om den ene af dem , Hertig Johan , var af ett fog- 
ligt lynne, så var detta icke så säkert att påräkna med 
tiden hos den andre , x Carl Philip, och mindst hos de 
kungliga brödernes moder, som styrde för sin yngre son 
och dessutom sjelf var en regerande magt i sitt lifgeding. 
Carl Philip var ännu blott en gosse, man visste ej huru- 
dan han kunde blifva , men till medgörlig blödighet ar- 
tade han sig icke. 

Vidare var här fattigdom i landet, fattigdom aldra- 
mäst i kronans kassor och bördan tryckte på ett oroligt 



31 



folk, hvars oro lätt kunde underblåsas af ett politiskt 
partihat, som, undertryckt af Carl IX, nu andades friare. 
Så mycket än K. Carl hade varit en bondekonung, så 
hade hans regering dock ej kunnat undgå att blifva 
tryckande äfven för bönderne. Då frestades tålamodet. 
Carl IX hade sjelf rört upp bönderne och dervid hände 
honom folkledares vanliga öde, att rörelsen, en gång up- 
väckt, vill vända sig på egen hand icke alltid i den 
riktning som ledaren önskar. Så villigt bönderne gåfvo 
hertigen rätt emot K. Sigismund och Rådsherrarne , så, 
när de funno att tiden blef tung äfven under hertigens 
regemente, kunde de väl blifva hugade att sätta sig upp 
emot samma regering, som hade varit så angelägen att 
påminna dem, det de voro en politisk magt. Så ifrige 
t. ex. Dalkarlarne voro under Näftåget, när det gällde 
att slå ihjäl herrar, som de hatade, och stå hertigen 
bi, när deras tycken och passioner drefvo dem att sjelf- 
mant gå man ur huset, så tungt föll det dem att be- 
tala gärder och ställa upp utskrifningar, när sådant kom 
öfver dem såsom en pligt på tider, då de sjelfve voro 
vid det lynnet, att de ville sitta i godan ro. Något 
verkligt bondeupror var väl icke på färde, men väl så 
mycken oro, att man kan tala om uplopp af bönderne 
i Dalarne och i Helsingland. I det sistnämnda land- 
skapet satte de konungens ombud i arrest och i Dalarne 
hördes bönderne hota att taga lifvet af regeringens em- 
betsmän o. s. v. 

Ett annat trångmål, som vållade kanske ännu mera 
ondt och oro än skattebördor och utskrifningar, var den 
osäkerhet till lag och rätt samt lif och egendom, som 
rådde i landet. Och h vadan koin denna? Den kom 



32 \ 

dels af det oordentliga skick, hvari lagskipningen be- 
fann sig, en oordning, som Carl IX hade förgäfves be- 
mödat sig att afhjelpa. Regeringen klagade sjelf att ri- 
kets fängelser voro falla af häktade personer, "af hvilka 
en del till äfventyrs aldrig varit Jagförda." Ibland riks- 
dagsbesvären 1611 förekommo klagomål öfver laglöst 
våld af mägtige män , hurusom Grefve Sten Leijonhufvud 
lade under sig gårdar undan kronan och huru krigs- 
öfversten Baltzar Beck i Norrland lade skatt på folket, 
derom regeringen nu sjelf yttrade, att mindsta delen kom 
kronan till godo. Osäkerheten till lif och egendom vål- 
lades också icke litet af kronans eget krigsfolk. Ut- 
skrifningarne räckte intet för behofvet. Sveriges krona 
gjorde värfningar i främmande land. Här voro fullt af 
utländingar under kronans fana, tyskar, fransoser, en- 
gelsmän, skottar. Nog kan man förstå, att sådane, 
som läto sig värfva's för främmande magters räkning och 
lemnade sitt fädernesland för att långt bort i andra län- 
der tjena för sold och byte, icke just voro det bästa 
folk. Sådane räknade väl icke noga om de togo sitt 
rof äfven af det land, hvars regering hade dem i sin 
sold. Dessa skaror genomströko nu landet, inqvartera- 
des i orterna och foro der illa fram. Så hörde ock till 
tidens bekymmer, att Sverige icke blott hade krig, men 
krig på landets egen mark. Danska kriget fördes inom 
Sveriges gränsor och derföre blef det nyssnämnda främ- 
mande krigsfolket oumbärligt här hemma. Klagomål för- 
des att "K. Carl indragit i landet en hop med främ- 
mande icke folk utan djeflar", som lefde och gjorde så- 
som dem syntes på bygden i bonde- och prestegårdar och 
i städerna, drogo omkring med liderliga qvinfolk, "röfva, 



33 



stjäla, våldgästning göra, borttaga och utrida böndernes 
hästar, traktera och slå undersåtarne likasom oskäliga 
kreatur." Dessa ord äro visserligen hemtade ur anonyma 
skrifter, som möjligen kunna vara skrifna med bittert 
sinne emot den aflidne konungen, men äfven bestämda 
bevis finnas, huru t. ex. kronans egna tillhörigheter roffa- 
des af det främmande krigsfolket. 

Vänder man betraktelsen till andra stånd, så funnos 
hos presterne tecken till missnöje för K. Darls calvin- 
ska religionsplaner. Adeln hade sina privilegier obe- 
kräftade och minnen, som ropade om hämnd. En del 
låg kufvud, blödande, en annan del i landsflykt för- 
jagad. De halshuggnes barn omgåfvo sonen af den ko- 
nung, som aflifvat deras fäder; de landsflyktiges sinnelag 
emot Carl IX:s hus är tecknadt af en ibland dem , Axel 
Leijonhufvud , då han skrifver om Gustaf Adolf, att den 
unge konungen slägtades på sin faders ''harmfulla furia", 
och huru han icke var lärd och danad till något annat 
än att på fadrens sätt "lära sig att röfva och mörda, 
samt att man ej heller kunde hoppas, det höken skulle 
utkläcka någon dufvounge." Det visade sig med tiden 
att hatet, åtminstone hos den hemmavarande delen af 
de förföljdes anförvandter, lät sig försonas. Det var just 
Gustaf Adolfs uppgift att göra detta, det hörer till hans 
ovanskliga storhet att han gjorde det, och att han kunde 
göra det, bevisar magten af en ädel ande. Men att så 
skulle gå, kunde man icke ännu veta. Deremot hvart- 
hän den nye konungen vände sig, mötte honom lidande, 
som ropade om hjelp, förtryckte, som begärde rättvisa, 
rikets fiender, som härjade dess landskaper, konungahusets 
ovänner, som rufvade på hämnd; krig med Danmark, 



• I 

34 

krig i Ryssland; konungen i Polen, förbunden med Eu- 
ropas mägtigaste furstehus, räknade sig för rätt konung 
af Sverige och sträfvade att störta Carl IX:s ätt. Från 
de landsflyktige i Polen spriddes splitets gift ibland de 
hemmavarande, såddes der i fruktbar jordmån hos de 
förföljdes vänner, hos gemene man, som led af bördor- 
nas tyngd, och hvar ett missnöje fanns, der riktades det 
emot thronen *). Icke var här någon lätt upgift för 
den man , som nu skulle styra Sveriges rike. Och här 
fanns dock ingen man, här fanns knappt en yngling, 
här var en gosse , ungefär vid den ålder, som nuförtiden 
eleverne i elementarläroverkens öfre klasser. Gustaf Adolf 
hade nyss fyllt sjutton år 2 ), då han under dessa om- 
ständigheter företog sig att regera Sveriges rike och re- 
gerade det på sätt och till påföljd som bekant är. 

Det skulle väl dock kanske kunna bevisas, att der 
låg en lycka för honom och en magt just deruti att han 
var så ung, såsom ock att förhållanden furgios, som, 
ifall de klokt begagnades, motverkade det svåra i tiden. 
Gustaf Adolf med all sin dygd, med all sin dugande 
förmåga , var dock ingen trollman , som kunde bjuda 
frukt att mogna der ingen jordmån fanns, men jordmån 
fanns för stora verk hos svenska folket. Det var ett 
dugande folk , ett friskt , ett folk , som kunde bära otro- 
ligt, lida, sträfva, bryta sig igenom nöd till räddning, 
genom fara till seger, ett folk, som visste hvad trohet 
är, trofasthet emot sitt fädernesland och som fattade den 

') Jfr. författarens skrift i Svenska Äkad. Uandl. T. JSTJTJ. 
109. — jfr. Hallenberg, T. I. 24. 

2 ) Gustaf Adolf fyllde sjutton år d. 9 dee. 1611 och emot- 
tog riket ur förmyndareregeringens hand d. 26 december s. å. 



35 



pligten så, att konung och fädernesland ej skiljdes i 
föreställningen. Att sådan var svenska folkets ande, det 
är slutsatsen, som Gustaf Adolfs historia gifver. Hade 
folket icke varit sådant, Gustaf Adolf hade då blifvit en 
förlorad hjelte; hade åter den hjelten icke funnits, som 
hållit det folket tillsamman och satt plan och ordning 
för dess lif, det lifvet hade då gått sönder i förvirring. 

Sådan var Gustaf Adolfs monarki , ursvensk ; konung 
och folk, som intet göra den ene skiljd ifrån den an- 
dre; konungen, som leder, folket, som låter sig ledas, 
derföre att konungen leder sitt folk så, att ett tänkande 
folk, ett fritt, ett stolt, ett modigt kan låta sig af 
honom ledas. Så blef det, och att så skulle blifva, kunde 
redan vid begynnelsen kännas på förhand. Ty det fol- 
ket, trots all oro, som fanns, all nöd, som tryckte, 
all split, som grodde i smyg, såg likväl med hoppets 
öga till den unge på thronen. Ty sådan var han, att 
den blick, som riktades till honom, ej kunde blifva nå- 
gon annan än hoppets. Det ordet af Carl IX "ille fa- 
ciet" = "han skall göra ? t" var ej blott fadrens ord om 
den mäst hoppgifvande son, det ordet var svenska fol- 
kets tanke, att Gustaf Adolf värden, som skulle rädda 
Sverige 1 ). 

Men detta och att uppvisa det hela af hans verk- 
samhet skulle föra oss för långt. Vi betrakta blott hans 
egen personlighet. Der låta sig upptäckas exempel af 
egenskaper, dem vi knappt skulle väntat i ett lynne, 
sådant vi känna hos honom. Jag tänker t. ex. på hans 

*) Jfr. hithörande ställen i författarens tal "Till Konung 
Oscars minne \ tryckt i Lund 1859 samt i den ofvan anförda 
afhandlingen i Svenska Akad. Handl. T, XXL 



36 



förhållande till sin anförvandt, Hertig Johan, som kun- 
nat vara hans medtäflare om kronan. Gustaf Adolf var 
icke sjelfskrifven konung efter sin fader, Hertig Johan 
hade rätt goda anspråk. Hertigens lynne gjorde dessa 

anspråk oskadliga, men saken fordrade dock att behand- 
las med stor grannlagenhet, en större än som just all- 
tid kan väntas hos en sjuttonårig, ärelysten furste, med 
ungdomens brusande kraft inom sig och snillets aning, 
som känner, att han sjelf och ingen annan duger att 
regera riket. Men den grannlagenheten fanns här. Den 
återkommer i ännu ömtåligare förhållanden då fråga up- 
står om konungens och de regerande hertigarnes rättig- 
heter. Här stod broder emot broder och modren på 
den yngre brödrens sida. Här hade väl kunnat blifva, 
såsom Axel Oxenstjerna sade, en "blodbastuga" likasom 
på K. Eriks och hans broder Johans tid. Man kan 
gerna föreställa sig att just farbrödernes gräseliga min- 
nen verkade i sin mån i en så minnesgod själ som Gu- 
staf Adolfs och benägen att hemta lärdom af allt. Så- 
som förhandlingarne nu fördes, är det en märkvärdig före- 
teelse att se, huru Gustaf Adolf förstod den konsten att 
låta detta vara detta; han väger pligt emot pligt, så 
att allt får gälla hvad det bör, konungamagtens rätt 
icke efterskänkes , men den sonliga vördnaden hålles i 
sin. fulla helgd och brödrakärleken bevaras obruten. Det 
hörer i allmänhet till det bästa hos Gustaf Adolf, att 
han var stark i det som Geijer kallade de "domestika 
affectionerna", blodsbandets och vänskapens förbindelser. 
Ifrån denna sida sedd har han väl i ett afseende en 
tvetydig skugga, nämligen såsom Ebba Brahes trolof- 
vade brudgum, men såsom sin moders son, såsom Ma- 



3T 

ria Eleonoras make och såsom Carl Philips broder är 
han i högsta måtto aktningsvärd, en god son emot en 
moder, som någon gång pröfvade såväl sonens som ko- 
nungens tålamod; en makes ömhet, som af kärlek fyller 
sin pligt, har ur hjertat prässat fram orden i brefvet 
till Oxenstjerna, deruti konungen anbefaller åt tjenarens 
och vännens trogna vård sin värnlösa maka och dotter 1 ); 
vackrare har brodrakärlekéns stämma sällan talat än i 
personalierna, som Gustaf Adolf egenhändigt skref vid 
Carl Philips graf. 

Ett för Gustaf Adolfs karaktärsutveckling märkvär- 
digt förhållande framträder i hans kärleksförbindelse med 
Ebba Brahe. Här var en tidig ungdomskärlek, han var 
på nittonde året, hon var sjutton; här var vidare en 
tämligen ihärdig böjelse, enär den räckte åtminstone ett 
eller annat år oaktadt mägtiga hinder; här var också 
en ädel böjelse, en ädelhjertad ynglings hängifvenhet åt 
ett älskadt föremål, som förtjenar hans kärlek., Ebba, 
Brahes dygd är utan fläck, så ock den kunglige äl- 
skarens föresatser. Med yttre behag var älskarinnan rikt 
begåfvad. Poeter prisade hennes skönhet i latinsk vers 
,? läpparnes rosor, kindernas morgonrodnad, ögonens kri- 
staller" 2 ). Snillets och talangernas glans omgifver icke 
hennes minne, men namnet af en god maka och moder. 
Sådant sinnelag talar i bref, som man eger af hennes 
hand, skrifna under hennes senare lefnad, då hon var 

!) K. Gustaf II Adolfs Skrifter; p. 546, så ock hos GeU 
jer, Svenska Folk. Hist. T. HL 191 och Fryxell, T. VL p. 130. 

2 ) "Coelum Deus pinxit sub coelo: oculos chrystallo, genas 
aurora,' labia rosis"; De la Gardiska Arkivet; T, VI p, 94, 
äfven i Biogr* Lex. T. IV. p, 98. 

4. 



38 

Jacob De la Gardies maka och enka samt moder för 
en talrik familj 1 ). Sedan thronens glans, som en tid 
hade skimrat för hennes ungdom, längesedan slocknat 
för hennes blick, såg hon sin ungdoms älskares storhet, 
sörjde den store konungens död, sjelf lefde hon till hög 
ålder, nöjd med sin del, såvidt man kan se, och fyllde med 
trogen vård sin kallelse på en lägre plats. — Älskarin- 
nans karakter kastar ljus öfver älskarens. Man ser för 
hvilka intryck han var öppen. Det är icke snillets blixt, 
som slår Gustaf Adolfs inbillningskraft med en förtrol- 
lande hägring, som ljuger kärlekens namn, men oskul- 
dens behag binder hans hjerta med ömhetens känslor. 

Kärleken till Ebba Brahe hade dock sin öfvergång 
och efterföljdes af ett förhållande, som kastade, såsom 
nyss nämndes, en tvetydig skugga öfver älskaren, på 
samma gång det visar, huru Gustaf Adolf just i denna 
del hembar sin dryga skuld till mensklighetens svaghet. 
Men hela hans följande lif, sedan han åter höjt sig till 
en manligare hållning, visar att denna svaghet var en 
flyktig förvillelse, men icke en början till karakterens 
fortfarande slafveri under passionen. Den romantiska 
stämning, som speglar sig i kärleken till Ebba Brahe, 
slår öfver i sinnlighetens rus under förbindelsen med 
Margaretha Cabeliau, men var, så i sin idealiska gestalt 
som i sin förnedring, blott ett utvecklingens stadium, 
&om Gustaf Adolf gick igenom, för att sedan höja sig till 
den ståndpunkt, derifrån lifvets förhållanden upfattas 
mindre idealiskt, men mera sannt, och trohetens helig- 
het visar sig mera värd än kärlekens behag, medan å 



l ) Dt la Gard. Ark. T. VI. 95—123. 



39 



andra sidan viljan är stålsatt emot sinnlighetens våld. 
För sådant våld var Gustaf Adolf under sin senare ålder 
ingalunda svag. Såsom Ebba Brahes make hade han 
troligen blifvit en pligttrogen man , men så var han dock 
ej af henne tjusad , att han ej kunde, vid en mognare 
ålder, se med förståndets lugn tillbaka på sin ungdoms 
dröm. 

Medan han ännu lefde i den drömmen, visar han 
sig ifrån flere sidor, en vek och känslofall, nästan svär- 
misk yngling *) , gripen af en stark hjertats lidelse, men 
derunder dock alltid sin moders undergifne son och detta 
allt medan man ifrån andra sidor ser honom på samma 
gång såsom en frimodig krigaresjäl och en slugt beräk- 
nande statsman , tålmodig under sega och brydsamma 
riksdagsförhandlingar, och alltid en konung, som mycket 
väl känner majestätets höghet. Ebba Brahes älskare var 
ryska krigets härförare och handterade de ryska sakerna 
såsom en gammal, genomdrifven diplomat, den der vän- 
der och hvälfver menniskor och folkslag såsom machiner. 
Tålmodigheten ser man t. ex. vid behandlingen af den 
vigtiga frågan om inrättningen af Svea Hofrätt. Hvad 
beträffar förhållandet till hans moder, så skulle man icke 
förundrat sig, ja, man skulle icke kunnat obetingadt 6- 
gilla handlingssättet, om den myndige, unge mannen, 
regerande konung i sitt rike och häftig älskare tillika, 
hade äktat sitt hjertas brud, trots det moderliga för- 
budet. Nu ser man honom i stället helt undergifvet 

l ) Han vill veta hennes mening om hans kärlek "til at 
hugsvaia dermed sitt brinnande hjerta"; han skickar henne 
"blomstret, som Tyskarne Vergiest nicht mein kalla" o. s. v, 
GusL II Ad. Skrifter, 576, 584. 



40 



sucka och bedja, låtande det, som han den tiden visst 
räknade för sin lefnads ve eller väl, bero afdenutsigt, 
som kunde finnas, att beveka en stolt och sträng mo- 
der. Här är föräldravördnad, här är pligtkänsla och 
själens kraft, som kan bära ett cffer. 

Man kan lita derpå att denna moder hade lärt sin 
son föräldravördnad medan han späd var, och K. Carl IX 
försummade nog icke heller att inpränta hos barnen den 
läran. Den låg mycket djupt i Gustaf Adolfs själ , men 
när han var blifven konung, kom der en annan lära, 
som under de förhållanden, som här funnos, icke alltid 
var den lättaste att med den förra förena, nämligen lä- 
ran om Sveriges konungs rätt i sitt rike, d. ä. Sveriges 
rikes rätt emot enskildta intressen. Modren fordrade af 
sonen en lydnad, som konungen hade svårt att bevilja. 
Carl IX:s gemål, Christina af Holstein-Gottorp, har icke 
lemnat milda och behagliga minnen. Hon var en sträng 
och stolt qvinna, kraftfull att häfda sin rätt, förstånd 
saknade hon icke, var ej heller någon ond menniska, 
en moders ömhet fanns hos henne, men en drottnings 
befallande höghet var den bestämmande egenskapen. Föl- 
jer man modren och sonen ifrån den tid, då den senare 
uphör att vara barn, så träffar man först en omyndig 
konung, sin moders myndling, dock så att Rikets Råd 
delade magten. Förmynderskapet slutas snart, och man 
vet icke att drottningen sökte förlänga detsamma. Man 
ser henne sedermera icke endast såsom en sträng, men 
äfven såsom en öm moder. Hon skrifver till sin son 
under danska fälttåget, "intet tviflande att han ju hade 
med henne ett kärligit medlidande utöfver hennes en- 
sörjande tillstånd , dock tröstade hon sig , att hon then 



41 



högste Gud natt och dag för sin käre son bedja kunde" *). 
Men af den käre sonen fordrar hon mycket, såsom vi- 
sade sig i trolofningen med Ebba Brahe. Gustaf Adolfs 
upförande i den saken tecknar hans sätt att upfatta den 
sonliga plikten. Han sätter icke mannens sjelfständig- 
het, icke konungens höghet emot modrens vilja. Hans 
hopp är att kunna beveka henne, och han fogar sig vil- 
ligt då hon ålägger uppskof, glad när den stränga mo- 
dren åtminstone icke talar om ovilkorligt förbud 2 ). — 
Hvad åter angick regeringen , var Gustaf Adolf en ko- 
nung, som gerna fattade beslut efter egen insigt, men 
också villigt hörde råd. Hans moders råd är ibland dem 
han inhemtar. När freden med Danmark skall afsiutas 
gifver Enkedrottninsen sitt betänkande jämte Hertig Jo- 
han och Rikets Råd. Under ryska kriget framträder åter 
den ömmare sidan. Modren är rädd om sin son, hans 
eget upträdande i fälttåset är henne mycket okärt, hon 
är mycket angelägen att konungen ,? ej måtte i egen per- 
son begifva sig vida ut på landsändarne , mycket min- 
dre till ett främmande land, hvarest kriget med största 
bitterhet dageligen tillväxte" 3 ). Förhållandet emellan 
dem var sådant, att sonen lyder sin moder, konungen 
tager råd af rikets enkedrottning. Ömtåligt blef detta 
förhållande hufvudsakligen vid tvänne tillfällen: i frågan 
om förlofningen med Ebba Brahe samt när drottningen 
förde den yngre brödrens talan i frågan om kungliga och 
furstliga rättigheter. Vid^ det förstnämnda tillfället är 

*) Widekindi, Gust. Ad. historia, p. 38. 

2 ) Gust. Ad. bref till Ebba Brahe i Gust II Ad. Skrifter, 
p. 575, 579-580. 

3 ) Widekindi, 1. c. 202. 



42 



Gustaf Adolf den undergifne sonen, vid det senare åter 
står konungen hårdt på sin rätt. Skiljnaden är den, 
att den ena gången handlar saken om hans enskildta 
lif, den andra gången om hans konungsliga rätt och 
pligt å Sveriges rikes vägnar. 

Dock vill jag ej påstå att modrens motstånd var 
det enda hinder, som vållade, att förbindelsen med Ebba 
Brahe blef, vare sig bruten eller uplöst. Här kunde 
finnas äfven politiska skäl, ty Gustaf Adolf, älskaren, 
var dock alltid konungen och statsmannen tillika. Man 
erinre sig, att nu var sista gången då en qvinna af 
undersåtlig börd var i fråga att med konungen af Sverige 
dela hans thron. Det kan ock vara, att han lemnade 
älskarinnan för det att kärleken tog slut. Enkedrott- 
ningen hade varnat Ebba Brahe att icke förlita sig på 
den unge älskarens beständighet. Gustaf Adolf, i bref 
till sin trolofvade, talar väl om "stadighet, som alltid 
kärleken bepryder" *) , men det synes dock såsom enke- 
drottningens varning varit ganska väl grundad, då man 
omsider fick se en bild, som Gustaf Adolf i sin för- 
tjusnings stunder väl skulle ansett för en omöjlighet om 
någon talat derom — Ebba Brahes älskare i Mar- 
garetha Cabeliaus famn. Dock bekänner jag att jag ej 
har mig bekant, huruvida förhållandet till qvinnan Mar- 
garetha Cabeliau blott var ett stycke lättsinnighet eller 
om den var något mera. Sakens sedliga halt, rättast 



3 ) Gust II Ad. Skrifter, p. 575, 579. Att Ebba Brahe 
gifvit honom sin tro, synes af brefvet p. 583, hvarest talas 
om hennes löfte att hon honom "för alla andra manspersoner 
ville alleua älska." 



sagdt graden af dess osedlighet, beror derpå om Gustaf 
Adolf vid den tiden ännu var Ebba Brahes trolofvade 
brudgum eller om det bandet redan var uplöst 1 ). I 
senare fallet var här en lättsinnig utsväfning, intet mera, 
i förra fallet var här en trolöshet, d. v. s. ett skurk- 
streck. Måhända, ifall man får tro det bästa, låter 
saken psychologiskt förklara sig just derifrån att hoppet 
om en bättre kärlek var utsläckt. Här vore då ett 
syndafall af förtviflan, och man skulle se ett enstaka 
drag af en svaghet i karakteren, som eljest var främ- 
mande för Gustaf Adolf. 

Saken må förhållit sig hurusomheldst, så intager den 

*) Marg. Cabeliaus son föddes d. 24 maj 1616 — jfr. 
Königsfeldt, Geneal. Hist. Tabeller, p. 211. Ibland Gu st. Ad. 
bref till Ebba Brahe finnes intet af senare datum än d. 20 
sept. 1614* men flera odaterade finnas, som kunna vara se- 
nare. Äro de i Kon. Gust. II Ad. Skrifter, p. 613 införda 
kärleksverserna verkligen diktade d. 15 jan. 1616 och adres- 
serade till Ebba Brahe, så ligger deruti ett bevis emot Gustaf 
Adolf, ty vid den tiden befann han sig i sådant förhållande 
till Margaretha Cabeliau, att han icke kunde begära att an- 
ses för Ebba Brahes trogne brudgum. Äro de icke diktade 
med afseende på Ebba Brahe, så är svårt att se, till hvilken 
de voro ämnade. Innehållet är knappt sådant, att det kan 
angå Margaretha Cabeliau ; en helt annan antydning finnes om 
en okänd person, Christina Fleming — jfr. K. Gust. II Ad. 
Skrifter, p. 647 not. — och en viss Kjerstin Fleming före- 
kommer verkligen i de af trycket utgifna ättartaflorna. Måhända 
också att något misstag kan vara med dateringen, d. 15 jan. 
1616 — och verserna skrifna under en tidigare tid , till Ebba 
Brahe, före förbindelsen med Margaretha Cabeliau, jfr. Handl. 
rörande Skand. Hist. T. IV. 29. XXVI p. 42. not. och Anrep; 
Svenska adelns ättartaflor, om ätten Fleming p. 827t 



44 



en icke ovigtig plats i Gustaf Adolfs ungdomslif. Men 
sedan vi erinrat oss, att denna tvetydiga sak fanns i det 
lifvet, så kunna vi vända oss till andra sidor, de der 
icke äro tvetydiga. Vi kunna ju betrakta Gustaf Adolf 
under danska kriget. Detta Gustaf Adolfs första krig 
var icke rikt på segrar. Om hans första krigsbragder, 
Christianopels eröfring samt Ölands, voro en framgång, 
så var den första egentliga iräffhing han höll, den vid 
"Wittsjö, icke en seger, och i det hela gick han under 
detta krig igenom en ganska hård tukt. Under mot- 
gång och bekymmer danas han till fältherre, på samma 
gång ynglingen växer till man. Den växten går for- 
tare under sådana förhållanden än eljest. Omsorger, 
faror, bekymmer bryta den unga kraft, som är svag, 
men drifva mannakraft till mognad om jordmån finnes. 
Gustaf Adolf, när han vid fyllda aderton års ålder af- 
slutade fredsfördraget med Danmark, hade troligtvis för- 
stånd och karakter betydligt starkare än då vid nyss 
fyllda sjutton år han begynte att vara konung. Detta 
det första året af hans regering var en så mycket nyt- 
tigare lärotid, som der icke fanns något tillfälle för så- 
dana bedrifter, som genom sin glans bjuda fram det för- 
föriska smickret, egenkärlekens eller af en beundrande 
verld. Här fanns intet af det som skämmer bort en 
ung hjelte, men mycket af det som härdar en sådan. 
Här fanns åtskilligt, som kunde bringa ärelystnaden till 
besinning. Gustaf Adolf tog icke med sig ur detta krig 
eröfringarnes segerglans och lysande bataljers, men han 
tog med sig erfarenheten livad det kostar att föra ett 
krig och hvad krigets lidande i ett förhärjadt land vill 
säga. Han tog med sig den lärdomen, huru det går 



45 



til! att göra det lilla tillräckligt, och huru den tappre 
står oböjd under bekymren. Men han lärde också känna, 
hvilket osägeligt arbete detta fordrar, hvilken aldrig 
hvilande omtanke, hvilken på alla sidor vakande blick 
der måste finnas. Derunder visade han också att han 
hade hufvud att lära sig sådant. Det han gjorde un- 
der danska kriget var just detta, att han arbetade utan 
rast och omfattade med sin tanke det hela. Söker man 
honom under denna tiden, så träffas han öfverallt, nu 
här nu der. Nu krigar han i Skåne, nu är han i 
Småland, nu i Westergötland , i spetsen för ströfvande 
trupper, bespejar lokalerna, följer Danskarnes spår , slåss 
med dera i små skärmytslingar, deremellan skickar han 
bud åt olika håll, kungörelser till bönderne, bref till 
Rikets Råd, till hertig Johan, till enkedrottningen , till 
krigsöfverstarne , om trupprörelser, om rustningar, om 
penningars och förråders anskaffande. Han sväfvar öf- 
verallt såsom en ledande, en sammanhållande magt. Han 
öfvar sig i den konsten att mångfaldiga sin person. Emel- 
lanåt är han i Stockholm, håller samtal med Rikets 
Råd, med Rikets Ständer, han skickar bud till Hol- 
land, till Tyskland, han underhandlar i England, så 
kommer fredskongressen, då ligger han i Wernamo, men 
så reser han också till Ulfsbäck och plägar råd med 
sina ministrar. De svenske underhandlarena vid kon- 
gressen hade nämligen sitt qvarter i Ulfsbäck. Två 
gånger sväfvar han i lifsfara, först i träffningen vid 
Wittsjö, sedan i Jönköping, han kommer ridande, en 
varm sommardag, törstig, uphettad, dricker kallt vat- 
ten, sjuknar. Långvarig kan sjukdomen icke varit, ty 
man ser honom snart ute igen, men han synes dock 



4& 

varit tämligen häftigt angripen *). Här mists varit en 
till det aldrayttersta ansträngd spänning af alla själs- 
och kroppskrafter, en öfverretning af hela organismen 
under hastigt omvexlande, häftiga sinnesrörelser, hopp 
och fruktan, ärelystnaden, stoltheten, som hotas att 
komma på skam, ett brinnande ungdomsmod , som spj er- 
når emot hårda nödvändigheter, vill uträtta mycket, men 
känner att det icke kan uträtta allt hvad det ville, och 
detta under en ansträngande förståndsverksamhet och ett 
släpsanit kroppsarbete derjämte. Tänker man sig allt 
detta och kommer man tillika ihåg, att Gustaf Adolf 
nu var på sitt adertonde år, så kan man göra sig en 
föreställning om hans tillstånd den tiden. 

I ett sådant tillstånd vid den åldern föreställer jag 
mig, att lätt kan hända, det själens och kroppens spän- 
ning, heldst om en yttre fysisk orsak tillkommer, blif- 
ver så våldsam, att den bryter sig till en kroppslig 
sjukdom, deruti en ung natur, om den icke förgås, kan 
härdas till stadigare friskhet. Men hade Gustaf Adolf 
dött nu, så är underligt att tänka, huru det då månde 
gått med Sverige. Då hade väl hertig Jolian blifvit 
konung eller också en förmyndareregering för hertig Carl 
Philip, och Axel Oxenstjerna, so*n, sjelf en ung man 
tjugunio år gammal, redan var Rikscanceller , hade väl 
blifvit den ledande anden. Men svårt hade varit för 



') Widekindi, p. 99, 101. Förkylningen lärer ådragits 
under en ridt genom Högs by skog, men konungen synes hafva 
fortsatt färden till Jönköping och der legat sjuk. Rid ten ge- 
nom Högsby skog synes egt rum d. 18 juli, och d. 11 aug. 
lärer konungen befunnit sig på bättringsvägen, ehuru ännu 
icke frisk. 



m 

hvilken som heldst att hålla verket tillsamman, svårare 
än för honom , som nu gjorde det. Hos Gustaf Adolf 
var redan märkbar den snillets magt, som med konunga- 
namnet i förening heherrskar den svåraste tid. 

Man kan, med de källor man eger, följa Gustaf 
Adolf under detta det första året af hans regering nä- 
stan dag för dag. Vid nyårstiden är riksdagen slutad, 
som gjort honom till konung och till konung utan för- 
myndareregering. Den 10 jan. 1612 reser han ifrån 
Nyköping, han ilar ifrån ort till ort, stad nar på vä- 
gen, han har bref att skrifva, ordres att utfärda, d. 11 
och 12 jan. skrifver han ifrån Söderköping, den I5:de 
ifrån Vestervik, der är han ännu qvar d. 20:de, men 
d. 25 jan. dateras bref ifrån Ryssby skans, der är han 
inne på krigstheatern , den 5 febr. bryter han in i Skåne, 
den ll:te slåss han med Danskarne vid Wittsjö , den 
13:de gifver. han befallningar ifrån Markaryd i Små- 
land, den 14:de är han på Toftaholm, den 15:de i 
Wernamo, den 18:de skrifver han ifrån Jönköping, i 
sista dagarne af februarii gifver han förordningar ifrån 
Svenljunga och Höjentorp i Westergötland, den 1 mars 
ifrån det senare stället kungör han för folket att han 
lefver, ty ett rykte gick att han omkommit vid Witt- 
sjö. Den 14 mars är han i Stockholm, der synes han 
varit stilla under våren, dock icke aldeles, ty han hål- 
ler begrafning i Strengnäs efter sin fader i april, i bör- 
jan af junii är han åter ute, sommarfälttåget begynner, 
han svärmar af och an i Westergötland och Småland, 
i början af augusti var tiden, då han låg sjuk. Snart 
är han åter i Stockholm j han tagerfemot Mönnichho- 
fens värfvade trupper, som komma utrikes ifrån, JL 



48 



Christian med danska flottan väntas, fienden hotar huf- 
vudstaden, det gäller att ordna försvaret, man är nu i 
början af september, konungen är borta, han är långt 
ned i Småland, men han kommer, d. 29 aug. reser han 
ifrån Jönköping inåt Westergötland till Bogesund, d. 4 
sept. är han åter i Jönköping , den 10:de kl. 3 pä nat- 
ten kommer han till Stockholm, kl. fem på morgonen 
är han på väg till Waxholm *). I Stockholm tillbringas 
hösten, der håller han riksdag, d. 29 nov. bevistar 
han sin systers bröllop med hertig Johan, d. 4 dec. är 
han ute på resa, han vill vara nära tillhands der freds- 
underhandlingarne föras, d. 17 dec. är han på besök i 
Ulfsbäck , sitt högqvarter har han i Wernamo. 

Den rastlösa ifvern, arbetsförmågan, som knappt vet 
hvad det vill säga att hvila, är den egenskap, som här 
springer fram för betraktaren. Det finnes ett annat 
karaktersdrag, dermed nära beslägtadt, som är så be- 
stämmande för Gustaf Adolfs hela väsende, att jag ej 
kan i ett utkast, egnadt förnämligast åt hans ungdoms 
historia, gå detsamma förbi, ehuru det bryter fram nä- 
stan ännu mera under hans senare år; egentligen till- 
hörer det hela hans lifstid och var så djupt grundadt 
i hans själs natur, att det ej kan saknats under nåk ? on 
del af hans lefnad. Jag menar dödsföraktet, ofcorvägen- 



*) När konungen anlände lärer dock faran för hufvudsta- 
den varit i sjelfva verket öfverstånden , jfr. Hallenberg, T. II. 
480. Cronholm, T. I. 170. Hallenberg synes anse Gustaf 
Adolf hafva anländt d. 9 sept., men läser man framställningen 
noga, så visar sig att d. 10:de måste varit den dag, då Gu- 
staf Adolf ankom, d. v. s. på natten till d. 10:de. Jfr. Geijer, 
T. Hl. 99. 



49 



heten att blottställa sin egen person för krigets lifsfaror. 
Sådant väntar inan snarare hos en ung hjeite, mindre 
hos en äldre krigare och mindst hos en, som är den 
djupaste statsman tillika, allsicke väntar man det hos 
en fältherre, som är särskildt känd för den egenskapen 
att vara en mycket försigtig härförare. Att Gustaf 
Adolf, detta oaktadt, var den oförvägnaste slösare med 
sitt eget lif och att det slöseriet följde honom genom 
hans mognaste mannaålder måste häntyda på ett djupare 
ursprung än vanlig obetänksamhet, likasom det, samman- 
lagdt med kölden i politiska och försigtigheten i strate- 
giska beräkningar, visar, huru motsatta själsriktningar 
möttes i hans väsende, h vilket just derigenom blef så 
rikt och mäktigt att omfatta en så mångsidig verksam- 
het, genomträngande h varje dei och genom delarne det 
hela. Det är en sak, som den första blicken på Gustaf 
Adolfs historia ser, att krigisk tapperhet, det animala 
modet, hos honom fanns i en aldeles öfvermattlig grad; 
men hvadan det kom att detta mod just hos honom, 
den mycket, tänkande ynglingen oc^h vise mannen, steg- 
rades till den blindaste oförvägenhet , detta fordrar en 
närmare betraktelse. Den saken öpnar för åskådarens 
blick det djupaste djupet i Gustaf Adolfs hjerta. 

Ar 1627, under preussiska fälttåget, då konungen 
under ett handgemäng och vid en recognoscering, ifrån 
hvilken det ville synas såsom skulle han kunnat hålla 
sig borta, blef två gånger sårad och med ögonskenligaste 
lifsfara, funno sig Rikets Råd nödsakade att göra före- 
ställningar. De bedja Gud gifva Hans Kongl. Maj:t 
det sinnet, att afhålla sig ifrån sådane "ringa occasioner 
och sin höga person summas rerum reservera." Johan 



50 

Skytte skrifver att "om konungen icke mera sparar sig", 
blir det omöjligt att något fruktsamt hos en och annan 
uträtta", d. v. s. konungens lif betraktades så osäkert 
att detta kunde inverka på kronans kredit, måhända 
äfv?n på främmande magiers politik. Det kunde synas 
betänkligt, att inlåta sig i förbindelser, der framtiden 
hängde så på ett hår. Gustaf Adolf må svara med 
sina egna ord, som han skall hafva sagt: "ännu har 
ingen konung fallit för en kula." Detta är ett löst 
ordstäfve, som en man med hufvud icke kan säga på 
allvar. Ifall Gustaf Adolf verkligen sagt de orden, så 
voro de väl blott ett sätt att slå bort föreställningar, 
dem han intet aktaåe, men icke för tillfället hade lust 
att grundeligt besvara. Bättre mening ligger i de ord, 
som han också förmäles hafva yttrat att "soldaten följer 
anförarens efterdöme och den fältherre, som håller sig 
undan, vinner hvarken ära eller segrar", hvartill lades 
Caesars och Alexanders exempel, de der ej skonade sig 
sjelfve. Det är sanning i dessa ord, samma mening, 
som i bibelspråket: "allt det I viljen att menniskorna 
skola göra eder, det görer I ock dem" 1 ). Man eger 
icke att fordra af andra mera än man sjelf vill göra. 
Således t. ex. om nöd var i lägret, så hade Gustaf 
Adolf icke rätt att lefva god t medan soldaten svalt* 
Om strid och arbete var hårdt, så var det Gustaf Adolfs 
pligt att på sin plats draga oket "lika tungt som hvarje 
annan", men blott på sin plats, och det är icke sagdt 
att härförarens plats just alltid är i> soldatledet. Det 
hörer till härförarens blick att vid hvarje tillfälle se, 



*) Matth. 7: 12. 



51 



hvarest rätta platsen är; tapperhetens pligt är upfylld 
och exemplet gifvet, när härföraren gör sin skyldighet, 
änskönt denna må vara en helt annan än soldatens. 
Men nu skall Gustaf Adolf äfven haft ett annat svar. 
Han skall hafva sagt att han "icke kunde tro, att hans 
person vore af så stor vigt, ty om också något döde- 
ligt skulle träffa honom , så vore han fullt och fast öf- 
vertygad, att Guds försyn skulle vaka öfver Svealand 
hädanefter som hittills." — "Gud allsmägtig lefver" 1 ) 
var hans ord till Axel Oxenstjerna. Här är stor sanning. 
Gustaf Adolf var ej nödvändig. Han fick rätt i den 
delen. Han stupade vid Lutzen, men saken gick än- 
dock, försynen vakade. Der ligger i dessa Gustaf Adolfs 
ord ett uttryck af den starkaste tro på det eviga i verl- 
den, man kan helt enkelt säga tro på Guds försyn, en 
tro, som har sin motsvarande sida i bekännelsen af den 
enskildta menniskans ringhet och förnekelsen af det hög- 
mod, som stora natursgåfvor fostra eller äran föder hos 
svagare sinnen. Att denna tro var den innersta, drif- 
vande kraften i Gustaf Adolfs själ, detta har han icke 
på något sätt så klart ådagalaggt som just i den öf- 
vergifvenhet, hvarmed han bjöd åt farorna och döden 
ett lif, som verlden skattade så dyrbart, och det kunde 
dock ej undfalla honom sjelf, huru mycket, efter mensk- 
ligt sätt att se, hängde på det lifvet. Gustaf Adplf 
kände detta ganska väl; han har utsagt det i de orden, 
att han "bad Gud, att icke hans död måtte vara hans 
fäderneslands död" 2 ). Här lönar icke mödan att tala 

1 ) Cronholm, T. II. 240, Fryxell, T. VI. 81, 85, 347. 
Geijer, T; III. 271. 

2 ) Enligt Wallii likpredikan öfver hertig Carl Philip, cit. 



52 

om tapperhet och dödsförakt, att sådant var Gustaf 
Adolfs karaktersdrag, det lönar intet säga, att Gustaf 
Adolf kastade ut emot döden sin lefnads lycka och en 
ärorik framtid. Här handlade om mera än hans rykte 

och hans lefnads lust. Här handlade om ett fädernes- 
land, hvars öde hängde på hans, här handlade om stora 
verldshistoriska interessen , hvilkas borg och fäste han 
var. Men sådant, Sveriges framtid, det protestantiska 
Europas bestånd, alla dessa menskligheten dyra interes- 
sen, som hade sitt lif i hans lif, dem sätter han på 
spetsen och bjuder hvilken kula som heldst att göra 
slut på alltsamman. Sådant är vanvett eller också är 
der ett stycke af den tro, som försätter berg. — Den 
tron var Gustaf Adolfs karakter och derigenom blef han 
ojämförlig med de fleste. Det är fullkomligt visst, att 
utan den tron hade Gustaf Adolf aldrig blifvit den man 
han blef 1 ). En sådan tro, lefvande med en sådan 
styrka som hos honom, gifver åt handlingen en fasthet 
och åt tanken ett ljus och åt hela själens stämning en 
frid och fröjd och hopp, som danar hjeltemodet i döden. 
Ty for den karakteren finnes ingen verklig död. Spiran 
kan vridas ur handen och svärdet brytas sönder, men 
det, som var lifvet i hans lif, var ej spiran och svär- 
det, det var den eviga sanningens ljus, som mennisko- 



hos C. Th. Järta i Åreminne öfver Gustaf II Adolf och Carl X 
Gustaf, i Svenska Akad. Handl. T. XVII. 185. Gustaf Adolf 
skall hafva yttrat dessa orden om sig sjelf med anledning af 
Carl Philips bortgång. 

l ) Jfr. Geijer i Tal vid Jubelfesten till den store Gustaf 
Adolfs minne d. 6 nov» 1632 i Sami. Skrifter , första afdeln. 

r. il ii9. 



53 

hand ej släcker. Det är för en svagare natur knappt 
möjligt att ens i föreställningen sätta sig in i en sådan 
själsstämning. Hos Gustaf Adolf fanns den, och det är 
genom den, som den mannen blef i största mening stor. 
Det var såsom Geijer har sagt om honom att "ett gla-r 
dare hjeltemod har på jorden aldrig funnits" 1 ). 

Men derutaf följer dock ännu icke, att Gustaf Adolf 
hade fullt rätt när han slog bort varningen. Ty visser- 
ligen kan denna hjeltemodets glädje blifva dumdristighet 
som frestar försynen. Man eger ej rätt att kasta bort 
onödigtvis lifvets skänk , som en evig raagt förlänat. 
För att bedömma huruvida Gustaf Adolf gjorde detta 
fordras att närmare känna förhållandet vid hvarje sär- 
skildt tillfälle. Vid Wittsjö, der hans lif var i stor 
fara, ser jag ingen oförvägenhet , han var då öfverraskad, 
han manade icke ut lifsfaran. Det torde vara svårt 
att påstå, det han aldeles onödigt rusade i elden i de 
egentliga bataljerna såsom vid Danziger-Haupt (1627), 
vid Stum (1629) och vid Liitzen. Mera tvetydig är 
han vid Dirschau (1627), det synes såsom skulle re- 
cognosceringen, dervid han blef illa sårad, kunnat göra 5 * 
af någon annan. Rikets Råds varning må hafva vits- 
ord, när de bådo honom spara sig sjelf vid sådane "ringa 
occasioner." Lifvets upoffring kan blifva ett slöseri med 
det dyraste. Men å andra sidan, i en själ, som aldrig 
käcnt någon aning om den sinnesförfattning, som kallas 
rädsla, blifver det en mycket mensklig sak om han icke 
i hvarje ögonblick mäter faran, medan elden i hjertat 
drifver honom framåt. Detta Gustaf Adolfs sätt att be- 



*) Geijer; Srenska Folk. Hist. T. III, 271 i Sami Skrifter, 

5 



54 



handla sig sjelf bör betraktas i jämförelse med hans 
förhållande i andra afseenden. Han var en försigtig 
fältherre. Ingen stor härförare har varit mera betänk- 
sam, mera sparsam på blod och på alla magtens me- 
del än Gustaf Adolf, ingen har nogare spanat omkring 
sig och varit mera mån att icke taga ett steg med sin 
krigshär, der ej marken var fast eller der ryggen var 
obetäckt. Men' för sin egen person aktar han ingen be- 
täckning. Vore här ett tanklöst äfventyrarespel , så 
skulle man återfinna något dylikt i ledningen af det 
hela. Men nu finner man motsatsen. Förklaringen är 
den , att Gustaf Adolf satte ej ett så omätligt värde på 
sin egen person, som menniskor pläga göra, och för 
sin egen person satte han icke det största värdet i lif- 
vets njutning. Betraktar man honom närmare, så finner 
man i hela hans lif samma förening af försigtighet och 
djerfhet, som bestämde hans farfaders, Gustaf Wasas 
karakter. Och man kan knappt säga att någondera af 
dessa själens riktningar var starkare än den andra. 
Man ser i Gustaf Adolfs hela lif en fallenhet för djerfva 
kast, man ser denna fallenhet i det ryska kriget, der 
han spelar, man kan säga, hazardspel om Sveriges fram-- 
tid 1 ); man återser samma fallenhet i hela riktningen af 
det polska kriget, som han började utan att drifvas 
dertill af någon omedelbart öfverhängande nödvändighet, 
och i det tyska, der han drifver Sverige ut på stora, 
vida fält, hvilkas gräns intet öga mätte, medan han 
godt känner, hvilka svaga medel han hade, huru svårt 
att samla bitarne, som skulle brukas så, att det lilla 



1 ) Jfr. nedanföre om ryska thronföljarefrågan. 



55 



blef tillräckligt ej blott att sjelf bestå, men att fältet 
öfvermagten. Det är i allt detta samma djerfhet som 
den, hvilken dref honom ut under kulregnet i en bräck- 
lig båt på Weichseln och att trotsa döden i passet vid 
Dirschau. Men ser man åter på sättet huru Gustaf 
Adolf skötte sina djerfva spel. och huru han hushållade 
med bitarne, så är djerfneten borta och försigtigheten 
råder. Om den försigtigheten cfvergaf honom under- 
stundom på det sätt, att han glömde sitt eget Bf, så 
kom detta icke af tanklöshet , men deraf att själen fyll- 
des af tankar, större än att någon plats fanns öfrig för 
tanken på eget lif och lust. När de stora tankarne 
brände hans själ, blef för Gustaf Adolfs ögon hans egen 
person ett för litet föremål att han skulle akta den 
värd att frågas efter om den lefde eller dog. Försöker 
man att tänka sig Gustaf Adolfs sinnesstämning i hjelte- 
bragdens ögonblick, så kan man föreställa sig att han 
befann sig i ett hänryckningens tillstånd t. ex. såsom 
Orlean's jungfru i uppenbarelsens stund eller såsom en 
stor skald när odödliga tankar genomblixtra själen. I 
sådana stunder försvinner det yttre, verlden viker undan, 
anden aktar ej om stoftet sjunker i den förvandling, som 
menniskor kalla död. 

Man besinne nämligen, att Gustaf Adolf icke blott 
var den tappraste krigare, men tillika ett stort snille, 
och som var danadt af naturen för krigiska hvärf. Det 
roade honom att föra krig. Detta är ett intryck', som 
hela hans historia gifver. Det vet en hvar att Gustaf 
Adolf var en fältherre ibland de störste som funnits. 
Derföre att han detta var blef det honom en lust och ett 
nöje när han just på den vågen kallades att utveckla sta 



56 



förmåga. Dermed står icke i strid att han af troget*' 
omvårdnad för sitt folk sökte fred upriktigt såsom han 
ock var mycket angelägen att bevisa, det han ej af 
blind krigslystnad förde sina krig 1 ). Att han till den 
beskyllningen var oskyldig , det hafver han bäst bevisat 
genom den allt omfattande verksamhet han egnade åt 
andra delar af sin konungsliga kallelse. Det finnes 
ingen af en regerings omsorger, man kan säga ingen 
sida af mensklig bildning och förkofran , för hvilken han 
icke hade hufvud och håg. Sina krig förde han för 
stora, politiska ändamål, men nog funnos flere sätt att 
bedömma politikens nödvändigheter. Hade Gustaf Adolf 
icke varit en krigslustig natur, så hade han låtit andra 
synpunkter gälla än dem, åt h vilka han nu gaf största 
vigten, han hade sett sakerna på annat sätt, kanske ej 
så i stort, som han nu såg dem, men hade han velat 
framför allt undvika kriget, nog hade kanske det polska, 
och tyska kunnat undvikas 2 ). 

Jag ingår ej vidare i denna betraktelse, den skulle 
föra oss längre än vårt egentliga ämne. Vi vända oss 
till andra sidor af Gustaf Adolfs personlighet. Man 
tänker, sig gerna Gustaf Adolf såsom en god, en mild 
menniska. Han var sådan. Det vore nu ett stort miss- 
tag, om man föreställde sig att svenska folket under 
hans regering lefde hvad man plägar kalla goda dagar. 
Den regeringen var hård , den fordrade mycket,,, deq 

?| Jfr. Widekindi, p. 205, 207. 

2 ) Jfr. Gustaf Adolfs egna ord i sitt tal till ständerna år 
1617, då han talar om huru konungens af Polen magt ej 
Vore att frukta om Svenskarne höllo sig enige. K. Gustaf II 
Adolfs Skrifter, p. 150, 151. : 



57 



måste så göra, ty nöden trängde. Här skulle stora sa- 
ker, svåra saker ske med små medel. När sådant är 
på färde går intet för sig att lefva i beqvämlighet. 
Försynen har så inrättat verlden. Här tyngde beskatt- 
ningar, utskrifningar kommo år efter år igen. Men 
medan Gustaf Adolf mycket kräfver af sitt folk, delar 
han icke blott bördan, bärande sin del, den der icke 
var den mindsta, ehuru af en annan art, men bärer 
också ett förbarmande hjerta för sitt folk. Man ser det 
i de orden han sade om den s. k. qvarntullen. Den 
skatten hade sina stora svårigheter, men större var svå- 
righeten att umbära densamma. Gustaf Adolf kände 
alla dagar, huru väl h varje styfver behöfdes. Man hö- 
rer honom dock midtunder de trängande behofven bevilja 
eftergifter. Han skrifver ifrån sitt läger i Tyskland om 
qvarntullen: "handqvarnarne må blifva som de äro; vi 
hålle det för qvarntull nog när en arbetar så armarne 
värka" 1 ). 

Men så omfattades olika riktningar i Gustaf Adolfs 
själ, att man der äfven träffar drag af en stolt sträng- 
het. Den egenskapen framträder ické blott hos segraren 
i Preussen och hos trettioåra krigets väldige herrskare, 
men redan den aderton- eller tjuguåriga konungaynglin- 
'gén kräfver uV sitt 'fulla respekt så mycket som vore 
han en r gammal, ärorik monark. Han känner sig såsom 
ett majestät, det der är till för att kommendera och 
hans kommaJndo ar icke alltid det blidaste. Man läse 
„t. ex., .deR stränga ehuru visserligen yälförtjenta tillrätta- 
visningen till Upsala akademi år 1613.. Orden äro såsom 



*} Cit. hos Geijer, Sv. Folk. Hist. T. Hl. 49, 



hörde man gamle K. Gustaf Wasa» Akademien får 
höra, att der vore sådan förargelse, att, om "konungen 
sjelf icke hade förfarit och visste hvad gagn och nytta som 
boklige konster med sig hafva, hade han föga orsak sig 
om samma akademi något beflita" 1 ). — Ar 1612 skrif- 
ver konungen till krigsöfversten vid Ryssby, Jacob Ja- 
cobsson, med h vilken han var missnöjd: "om förrådet 
är så ringa, som I skrifven, skullen I hafva sändt en 
snarare brefdragare hit, ty brefvet hafver varit fjorton 
dagar på vägen, och hafver mycket folk kunnat lidit 
hunger förrän vi fått det veta; och täcke vi eder intet 
för det I tagit Knut Drakes ryttare från Öland, och 
befalle derföre att I så lagen att de ändtligen komma 
dit igen , så frarat I viljen undvika vår vrede och ogunst. 
Vi vilje ejheller längre bruka eder der i skansen" 2 ). — 
Riksamiralen Göran Gyllenstjerna fick höra, att han in- 
gen nytta gjort med flottan år 1612. "Vi hade vis- 
serligen förmodat", skrifver Gustaf Adolf, "att I åtmin- 
stone kommit ombord med de må o ge fribytare, som löpa 
af och an och hindra oss tillföringen hitin. Vi hade 
icke trott, att de så skulle sluppit utan näpst" 3 ). — 
Några år senare under polska fälttåget 1617 fick Stjern- 
sköld höra ännu skarpare saker: "oss förundrar icke 
litet, Nils Stjernsköld, att I uti eder skrifvelse och me- 
morial förmälen, att der I icke blifven affordrad, och 
förlossad innan åtta eller tolf veckor, då viljen I likväl 
begifva eder dädan, förutan flera obetänkta ord och till- 

3 ) Tkystlius, Handlingar rörande svenska kyrkans och 
läroverkens historia; T. II. 29. 
% Hallenberg; T. I. 369. 
4 |5 II 473. 



59 

bud, så vilje vi icke förmoda, att I tagen eder det oråd 
före emot vår befallning och instruktion, såframt I annor- 
lunda gören, då mågen I stå edert eget äfventyr; ty 
vi behöfve inga öfverstar allena derföre, att de mön- 
stra och rida kring i landsändarna, utan de der harva 
lust att låta sig bruka emot fienderne, äro ejheller till 
sinnes att lida sådane ord, sedan gerningar utaf våra 
tjenare, heldst medan vi eder intet annat att göra be- 
fallt hafve, än det I på ämbets vägnar pligtige ären, 
och hafven satt oss tjenst före och tagen lön före; om 
I ock med sådana skrifvelser kunnen förtjena några gods 
af oss, det låte vi eder sjelf dömma om; vi tro eder 
fast mera till, att I rätten eder efter vår befallning och 
gören eder flit att uppehålla och försvara det I der vun- 
nit och undfått hafven och i så måtto med villig tjenst 
något tänken af oss förvärfva och icke oss att aftruga, 
det vi hvarken af eder elier någon annan tänke till att 
lida" 1 ). Stjernsköld var missnöjd, men konungen krusar 
intet, han underhandlar intet om tjensten, han befaller, 
han talar om vrede och ogunst, han vill intet låta sig 
aftrugas, han vill, såsom en befallande konung, skänka 
sina gunstbevis. Man hörer af orden i Gustaf Adolfs 
bref att Stjernsköld hade varit något närgången , derföre 
näpses han. — Den stränga sidan i Gustaf Adolfs ka- 
rakter framträder dock ännu mera i hans sätt att be- 
handla Olof Stråle, den olycklige befälhafvaren på Elfs- 
borg, som lagfördes och, sedan han icke kunnat fällas, 
återigen efter någon tid ställdes till rätta och bötfälides , 
emedan konungen trodde sig finna att Elfsborgs fästning 



3 ) Hallenberg; T. IV, Q Bl 



60 



kunnat försvaras längre än som hade skett. Förräderi 
var här icke och saken blef knappt så ansedd , Stråle 
skulle väl då fått strängare straff. Men här skulle väl 
varit feghet eller brist på ihärdighet: det var knappt detta 
engång. Åtminstone visar det sig icke efter hvad man 
vet om belägringens gång. Men här var en stor förlust 
liden, Elfsborgs fästning var ofantligt vigtig, måhända 
blef Gustaf Adolfs rättmätiga harm öfver sjelfva saken 
så raägtig, att den gjorde honom mera än billigt sträng 
emot personen. Här visar sig, att Gustaf Adolf hade 
ganska stränga fordringar på dem, som skulle tjena ho- 
nom , hvilket också må vara tillåtet för den som for- 
drar så mycket af sig sjelf. — Johan Messenius fick 
åter gsfva ett exempel, huru en svensk statsfånge på 
Gustaf Adolfs tid behandlades. Det var ej bättre än 
de fransyska fångarnes öde i bastiljen. Långt bort i 
Finlands Lappmark bortom Uleå träsk på Kajaneborgs 
fästning fick den lärde vetenskapsmannen i tjugu års tid 
besinna sig på hvad han syndat hade. Och brottet, 
som fällde honom, var icke sådant, att det för efter- 
världens ögon ligger klart. Det skulle bestått i förrä- 
diska siämplingar för K. Sigismunds räkning och med 
Jesuiter ne, men den regering, som följde efter Gustaf 
Adolfs, erkände att Messenius blef hållen i förvar en- 
dast på misstankar, förty man hade starka "praesumtio- 
ner" emot honom *). Messenii behandling ökar ej Gu- 
.sta! Adolfs ära, såframt ej Gustaf Adolf visste mera 
om hans brottslighet än som efterverlden sett bevisadt. 



? ) Geijer, Sv. Folk. Hist. T. HL III mi, jfc Biogp, La*, 
% TX 297, 



61 



Efter vår tids begrepp var Messenius ett politiskt offer. 
Troligtvis var Gustaf Adolf moraliskt öfvertygad om 
hans brottslighet och bekymrade sig då icke , att juridisk 
bevisning saknades. Messenius störtades under den ti- 
digare delen af konungens regering. — Till det sista 
året af Gustaf Adolfs lefnad hörer deremot den bekanta 
händelsen med Erik Rålamb, som blef så hårdt behand- 
lad och fadren för sonens skull. Det skedde för sid- 
vördnad i hoftjensten. Erik Rålamb nekade en upvakt- 
ning, som konungen fordrade, men som Rålamb ansåg 
tillhöra en lägre rang än den han innehade i konun- 
gens tjenst och afvek derföre ifrån hofvet. Konungen 
befallde att fadren, President i Abo Hofrätt, skulle, så- 
vida icke sonen inställde sig att stå sitt straff, skiljas 
ifrån tjenst och förläningar för det han "icke hafver med 
större nit upfödt sin sen , än att han icke skulle vilja 
respektera och ära sin konung och herre." Man för- 
nimmer af konungens egna ord i hans bref till Rådet, 
att han ansåg Rålamb hafva begått sitt fel under så- 
dana förhållanden, att det hade väckt skandal vid hofvet. 
Han hade varit upstudsig emot konungen sjelf i främ- 
mande furstars närvaro. Konungen misstänkte att "ther- 
under något annat måtte sticka." En tradition synes 
ock hafva funnits att unge Rålamb "hade hört mera än 
ett onyttigt för konungamagten i fadrens hus och inym- 
pats der sjelfsvåldiga och egensinniga idéer" 1 ). Det ena 



') Jfr. Fry mil, T. VI. 353. Gustaf Adolfs bref till Rådet, 
cit. hos Geijer, Sv. Folk. Hist. T. III. 32. Handl rörande 
Skandinav. Hist. T. VIII. 12, 13. Skriftvexlingen, tryckt hos 
AdUr$parre t Historiska Svingar, T, L 151 e. t 154, 162. 



62 



med det andra bevisar att der fanns hos Gustaf Adolf 
en lejonram > som var ganska vådelig att reta. 

Och denne stränge herre gjorde dock försoningens 
verk med dem som hatat hans fader. Denna lands- 
flyktiga adel och desse barn efter halshuggne fäder, dem 
Carl IX hade lemnat till att omgifva sin son, de förre 
till en del återvände ur landsflykten , de senare lärde 
sig att tjena med trohet och kanske äfven älska med 
hängifvenhet sonen af deras fäders fiende. Här var 
ett hjertats verk, här var statsmannaklokhet tillika, men 
en statsman utan hjerta hade fattat sakerna annorlunda. 
Och likväl, om här var hjertats godhet, så var här in- 
galunda det goda hjertats svaghet. Icke må man tro, 
att nåd och mildhet utkastades handlöst, likasom Carl 
IX:s son skulle aldeles glömt sin faders grundsatser. 
Tvärtom, Gustaf Adolf var de grundsatserna mycket 
trogen, han endast jämkade tillämpningen efter förän- 
drade förhållanden. Men allsicke blef någon allmän 
amnesti utfärdad, det var allsicke säkert att hvem af 
de landsflyktige, som ville återvända, verkligen fick 
göra det. Den som det ville fick bedja derom såsom 
en kunglig nåd och det hände att bönen blef af slagen. 
Konungen pröfvade saken särskildt for hvarje person. 
Gustaf Adolf hade nog den tron om vissa ibland dem, 
att det var bäst, att desse herrar voro borta, och för- 
äldravördnaden , som vi sett så stark hos honom, lärde 
honom ock, att det icke anstod honom att bryta staf- 
ven öfver sin faders verk. Han bjöd icke någon an- 
nan fred än den, som gifves åt benådade brottslingar; 
sådan nåd var för desse herrar på deras ståndpunkt 
mycket påkostande att emottagä. Icke heller gick väl 



63 



ondskan så lätt bort hos dem. De trodde icke K. Carls 
afföda synnerligen godt och torde varit heldre betänkte 
på att störta denna afföda än att hylla densamma på 
thronen. Den försoning, som verkligen skedde, gällde 
hufvudsakligen den hemmavarande delen, de dödes fa- 
miljer, och den del af den högre adeln, som icke sjelf 
drabbats af den blodiga förföljelsen, men dock endast 
tvungne hade böjt sig under en hatad öfvermagt. Och 
denna försoning bestod mäst i en jämkning emellan 
konungamagtens och adelns politiska anspråk samt i 
Gustaf Adolfs vishet att handhafva konungamagten på 
ett sådant sätt, att upträdena ifrån K. Carl IX:s tid 
icke behöfde förnyas. Men så rik på fiender Gustaf 
Adolf var i början af sin regering, bjöd han dock icke 
ut sin nåd till skänks. Han utgaf (1613) ett öppet 
bref, deruti han strängeligen förbjöd de landsflyktige 
att utan hans särskilda tillstånd återvända, vid straff 
att anses såsom landsförrädare 1 ). Ett exempel var den 
gamle, bullersamme Axel Leijonhufvud 2 ). Han skref 
och begärde att få återvända. Gustaf Adolf svarade 
nej, ty, såsom han uttryckte sig i bref till enkedrott- 
ningen, han visste godt, att Leijonhufvud "icke skulle 
blifva till någon nytta i riket, utan fastmera efter sin 
gamla art skulle anställa nya stämplingar." Leijonhuf- 
vud trotsade på nåden, kom hem, upträdde på sin gård 
Gräfsnäs i Westergötland , for fram på sitt vanliga sätt, 
slog ihjäl en menniskä, blef efterspanad, höll sig då 



! ) Schmedeman ; kongl. förordningar angående justitiae* och 
«jcecu tioris -are öder, p. 132. 

*) mimhtrg; T. JXk #3 o, f. 



64 



undan, kom på en båt till Konghäll inom norska grän- 
sen , skref yttermera ett bref till konungen , begärde återfå 
sina gods, fick derpå ett skarpt svar, att, "som han 
icke blifvit utdrifven, utan sjelf emot ed och löfte rymt 
ur riket, och, utom allt annat ondt han bedrifvit, jäm- 
väl utspridt försmädeliga böcker och skrifter emot K. 
Carl och hans hus, så ville konungen varna honom att 
icke vidare begifva sig inom Sveriges gränser eller söka 
tillstånd dertill, och skylla sig sjelf om han i annat 
fall bragte sig i äfventyr." Dervid förblef det. En 
böneskrift i böndernes namn ifrån Ale härad i Wester- 
götland besvarades så, att konungen väl vore böjd till 
medlidande med den gamle mannen och "för hans är- 
liga härkomst 1 ), men kunde för hans oroliga sinne och 
bullersamma högfärds skull" icke tillstädja honom att få 
återvända. Axel Leijonhufvud var och förblef en för- 
rymd partigängare och fick dö i sin landsflykt. 

Konungasinnet under gestalten af en straffande, be- 
fallande magt var fullkomligen lika naturligt för Gustaf 
Adolf, som när det visade sin ljufliga sida i kunglig 
mildhet och nåd. Men om Gustaf Adolf kunde vara 
sträng, kanske någon gång för mycket, småaktig var 
han aldrig. Till det hugstora sinnet hörde att erkänna 
andres förtjenst, men icke misstänka den. Och dermed 
förenades en politisk -takt, som förstod att äkta värdig- 
het och skick äfven i ömtåliga ställningar. Man ser 
detta hos Gustaf Adolf redan såsom ganska ung, t. ;, ex. 
i förhållandet till De la Gardie. Här stod på ena si- 

*) Axer Leijonhufvud var son af Sten Eriksori Leijonhufvud 
och brorson till K. Gustaf den förstes gemål, således syskon- 
barn med K. Carl IX. - ^ ^ 



65 



dan en . tjuguårig , ärelysten hjelte , som visste att han 
egde att befalla, eftersom han var konungen, å andra 
sidan en undersåte, omstrålad af en bragdernas glans, 
som öfverglänste monarkens. De la Gardie, rys 4 ka kri- 
gets segrare, Nowgorods eröfrare, han som . hade fört de 
svenska vapnen till Moskwa, planterat Sveriges fana i 
Rysslands hufvudstad och sedan fort den fanan tillbaka, 
ett återtåg likt det verldsberömda af de tiotusen Gre- 
kernes, som Xenophon har skildrat, den mannen, nu 
färdig att gifva åt sin konungs hus en ny krona, Ryss- 
lands, hade visserligen en bragdernas ära, vida större 
än den som Gustaf Adolf då ännu hade hunnit att för- 
värfva. Här kunde väl funnits afundsjuka. Den visar 
sig icke. Den hade dock kunnat få ett tillfälle till ut- 
brott, ty här fanns särskildt anledning till missförstånd. 
De båda männen tänkte till en viss grad olika om da- 
gens stora fråga, den ryska thronföljden , hvars behand- 
ling måste gå genom De la Gardies hand , såsom den 
der förde Sveriges befäl i Ryssland. Och detta befäl 
hade De la Gardie ifrån början fått på samma gång 
det nekades åt Gustaf Adolf. Ställningen emellan de 
två var icke utan sin ömtålighet, äfven om Gustaf Adolf 
icke ännu på den tiden kunde anse De la Gardie så- 
som sin medtäflare om Ebba Brahes hand. Hän blef 
sedan hennes make. Här, om karakteren hade egt nå- 
got mindre af moralisk värdighet, kunde lätt blifvit ett 
missförstånd, som kunnat störa friden och midt i en 
krigisk tid göra en stor fältherreförmåga ofruktbar. Man 
får väl räkna De la Gardie såsom Sveriges störste fält- 
herre på den; tiden , då Gustaf Adolf ännu icke var fär- 
dig. Nu blef det så > att missförståndets anledningar 



66 

lätt skingrades så snart der blef ljus i saken och Gu- 
staf Adolf är för De la Gardie en nådig konung. 

I allmänhet när man tänker sig Gustaf Adolfs för- 
hållande till sin omgifning, till desse män, hvilkas minne 
efterverlden vördar vid sidan af hans, får man icke före- 
ställa sig överensstämmelsen i grundsatser aldeles oin- 
skränkt. Man höre t. ex. Per Brahes ord att K. Gu- 
staf Adolf var en "heroisk herre af sådant humör att 
han till att dämpa androm och att hans magt skulle 
blifva dess större kastade handen i andras privilegier." 
Så tyckte äfven den nyssnämnde Jacob De la Gardie 
att "det var gemenligen K. Gustaf Adolfs natur, att 
han gerna augmenterade sina regalia och kongeliga hög- 
het och diminuerade och afskar andras privilegier" *). 
Här var ett grannlaga förhållande emellan konungen , 
Gustaf Adolf och den gamla ? mägtiga och efter magt 
begärliga adeln. 

Detta visar sig till och med i hans förhållande till 
den, som stod honom närmast, Axel Oxenstjerna. Lä- 
ser man deras egenhändiga bref 2 ) , så ser man ej blott 
en stor konung och en stor minister, men man känner 
pulsslagen af tvänne menskliga hjertan. Och likväl var 
Oxenstjernas inflytande allsicke någon favoritstyrelse. För- 
hållandet var sådant, att Oxenstjerna bibehöll sin sjelf- 
ständighet såsom menniska och såsom statsman, oaktadt 
det ständiga intrycket af Gustaf Adolfs stora personlig- 
het, och konungen åter var den sjelfständigaste regent, 
medan han dock hade en minister, som var för stor att 

1 ) Cit. hos Geijer; Sv. Folk. Hist T. XII. 31—32, 

2 ) T. ex. hos Fryxell; T, VI 129 o. t 



67 



blott vara den störste monarks verktyg. Gunstling kan 
man kalla Oxenstjerna, ty der fanns visst ingen, som 
Gustaf Adolf mera gynnade; ingen som han heldre hör- 
de, som han mera trodde på, som han heldre brukade 
i sin tjenst, men Oxenstjernas gunst berodde dock derpå, 
att han ej sökte att vara mägtig genom sin konungs 
svaghet. Här möttes två starka naturer i en djup sym- 
pathi. En svag konung hade antingen blifvit öfverväl- 
digad af en sådan minister, och Sverige hade fått en 
ministerregering lik Richelieu's i Frankrike eller hade 
han vändt sig med småsinnadt agg emot en öfverlägsen 
undersåte, och Sveriges historia hade lärt känna Axel 
Oxenstjerna såsom en väldig partichef. Men kraft bru- 
kar också bryta sig emot kraft. När man känner Carl 
IX:s historia och adelns under honom, så skulle man 
ej förundra sig, om här blifvit en jättekamp, då Sverige 
nu hade en konung, sådan som Gustaf Adolf, och den 
svenska aristokratien en kämpe, sådan som Oxenstjerna 
kunnat blifva. Att så icke blef är tecknet att de två 
voro andar af en hög art. Att de båda förstodo hvar- 
andra, derpå hängde Sveriges ve och väl. Af Gustaf 
Adolf och Oxenstjerna, förenade, kunde stora ting full- 
bordas; söndrade ifrån hvarandra hade de kunnat fylla 
Sverige med sina striders dån och med gräsliga gerningars 
minnen. 

Men så nära förenade de voro, så stodo de likväl 
på olika botten , Gustaf Adolf på konungadcmets efter 
Wasaättens grundsatser, närmast danad i Carl IX:s lä- 
ror; Oxenstjerna, aristokrat, upväxt i tron på rätt- 
mätigheten af den svenska adelns höga ställning och 
fast i denna sin tro. Jag tror visst, att t. ex. om 



68 



Öxenstjerna skulle skrifvit Sveriges historia, hade den 
fått en annan färg än om Gustaf Adolf skrifvit den- 
samma. Men ser man hvilka slutsatser de drogo, hvar 
och en ifrån sin sida, hvilken tillämpning de gjorde, 
hvar och en af sina traditioner, så förklarar sig förenin- 
gen. Sveriges adel med konungen i besittning af Sve- 
riges rikes styrelse, men adeln pligtig att tjena fäder- 
neslandet, äfven med frivilliga offer, rättigheter men med 
pligter, de senare lika oeftergifliga som de förra — så- 
dan var Oxenstjernas lära. Det är den läran, som ut- 
talas i hans ord till sina medbröder: "det menen J 
vara frihet att ingenting gifva till kronan — det är 
orsaken till alla Sveriges olyckor, att konungarne ha 
efter rikets tarf velat hafva och adeln intet gifva." Det 
är samma lära också i de orden af Öxenstjerna, att 
regeringen skall taga "animum Regis an och tala pro 
republica", men icke "agera en privatum och tala å 
stånds bästa''* 1 ). — Den läran var just Gustaf Adolfs. 
Likasom Axel Öxenstjerna icke "agerade en privatum" 
å det aristokratiska interessets vägnar, så icke heller 
Gustaf Adolf å det kungligas. Så heter det om ho- 
nom: "han kom till riket med två tomma händer, men 
tog ingen sitt ifrån med våld" 2 ). Medan han fordrade 

*) Cit, hos Geijer; Sv. Folk. Hist. T. HL 296. 440 samt 
hos samme författare: Några betraktelser öfver den store Gu- 
staf Adolfs tidehvarf i Witt. Hiitor. och Antiqvit. Akad. Hand], 
T. XIH. 130, jfr. Tal vid jubelfesten till den store Gustaf 
Adolfs minne d. 6 nov. 1832 i Sami Skr. T. IL afd. 1. p. 
117, 132. 

2 ) Johannes Botvidi; Personalier, cit. hos Geijer; Sr. Folk. 
Hist. T. ffl. 42. 



69 



sin kronas rätt, erkände han hvarje undersåtes och kru- 
sade ej för konungsliga pligter. Då blef den skiljnad, 
som kunde finnas i sättet att tänka och tycka, blott 
en olikhet i theorien , som för så rent praktiska naturer 
och under en daglig nötning emot praktiska nödvändig- 
heter, emot dagens trångmål, på sin höjd kunnat blifva 
ett föremål för utbyte af tankar på lediga stunder ifall 
de haft sådana stunder. Jag tror knappt att Oxen- 
stjerna skulle funnit skäl att säga de orden, som nyss 
anfördes efter Per Brahe och Jacob De la Gardie , ehuru- 
väl deras ståndpunkt och hans var i hufvudsaken den- 
samma. Men åsigternas tillämpning kunde vid särskildta 
tillfällen vända sig något olika efter lynnenas olika skift- 
ningar. Någon så väsendtlig olikhet, att den behöft 
störa friden, fanns icke heller emellan konungen och de 
båda männen, som nyss nämndes. 

Förhållandet till Oxenstjerna, som utvecklar sig 
genom Gustaf Adolfs hela lif, är äfven af vigt för hans 
yngre år. Ty de följdes åt ifrån början. Dock var 
Gustaf Adolfs förbindelse med Oxenstjerna icke barn- 
domsvännens. Oxenstjerna var elfva år äldre än ko- 
nungen. Denna omständighet är icke ovigtig då man 
betraktar de två ur rent mensklig synpunkt. Medan 
Gustaf Adolf är en liten skolgosse är Oxenstjerna en 
ung man i det offentliga lifvet. Oxenstjerna var, lika- 
som Gustaf Adolf, en tidig natur och steg upp i verl- 
den mycket fort. Han blef Riksråd vid tjugusex års 
ålder och Rikscanceller när han var tjuguåtta år gam- 
mal. Den förstnämnda värdigheten fick han icke af 
Gustaf Adolf, han hade den redan förut, rikscancellers- 
embetet tillträdde han i de första dagarne af konungens 

6 



70 



egen regering 1 ). När deras samverkan begynner, var 
den ene sjutton år, den andre tjuguåtta år gammal. 
Här var således en ungdomsregering af en gosse och en 
ung man. Emellan sjutton år och tjuguåtta kan skilj- 
naden vara betydlig, dock kan den jämnas genom lyn- 
nenas beskaffenhet. Här försvann årens olikhet, ty den 
sjuttonårige var en helt annan än de fleste vid sjutton 
års ålder pläga vara. Likväl, då man känner den 
tjuguåttaårige mannen, hurudan han också var, kunde 
man väntat, att den kunglige gossen skulle slutit sig 
till honom och tagit bildning af den äldre. Men verk- 
liga förhållandet blef snarare tvärtom. Den yngre är 
fullkomligen sin egen herre och gaf med tiden kanske 
större intryck åt den äldre än han af honom fick, ehuru 
visserligen inflytelsen måste varit ömsesidig. Oxenstjerna 
vägleder icke Gustaf Adolf, konungen styrer sjelf, men 
Oxenstjerna hjelper honom , en vän , som är en tjenare 
tillika. 

Saken är den, som visar sig ifrån flera sidor, att 
Gustaf Adolf ser sakerna i stort och fattar det väsendt- 
liga. Dermed blef han ett snille. Det är bekant att 
Oxenstjerna yttrade engång att konung Gustaf Adolf, 
när han gick in i tyska kriget, var drifven af en "dis- 
positio divina, en mägtig ande, den ingen motstå kan." 
En sådan ande är stora snillens magt. Det var med 
den magten, som Gustaf Adolf förde med sig svenska 
folket; Oxenstjerna erfor den magten säkert icke endast 
den gången, men alltigenom medan de lefde tillsamman. 

*) Oxenstjerna var född d. 16 juni 1583, blef Riksråd 
1609 och Rikscanceller d. 6 jan. 1612. 



71 



Och hos detta snille fanns en stor och ädel hug, 
d. ä. att håg och längtan riktades på stora föremål 
och med ett sträfvande, menskligen att tala, ädel- 
sinnadt. Der var flykt i tanken, djerfhet i begäret, 
känslan af en stor förmåga och tron på lyckan. Utan 
tvifvel bar den unge Gustaf Adolf inom sig i hög grad 
den ungdomens framtidskänsla, som gör den åldern rik. 
Lyckas det att bevara själens ungdom medan åren fly, 
så gör den känslan alla åldrars glädje och viker ej i 
döden. Låtom oss höra Gustaf Adolfs ord när Oxen- 
stjerna afrådde honom ifrån att gå in i tyska kriget. 
Så slutar han sitt bref : "och kunnen J disputando sna- 
rare evincera besvärligheten än som jag möjligheten, 
hvarföre jag, hvad jag att uträtta förmenar heldre i 
verket än på papperet bevisa vilL" Detta är just snil- 
lets art, att det ser, det känner, det vet ur sitt bröst 
saker, som icke låta sig så aldeles på papper beskrif- 
vas eller med logiska slutledningar bevisas. Men det 
förnimmer i sitt inre en stämma, som förtäljer sådant, 
som för vanlig slutkonst är fördoldt. Detta är gåfvan 
af höjden, magten att göra det omöjliga möjligt. Den 
gåfvan , den magten hade Gustaf Adolf, och att han hade 
den, det visste han. I de orden han sade ligger be- 
kännelsen derom och i den bekännelsen den rikaste fram- 
tidskänsla. Den känslan är nära slägt med verksam- 
hetsbegäret, förutan hvilket ingen ungdom finnes som 
duger. Denna känsla och detta begär var icke något 
eget för Gustaf Adolf, det hörer till ungdomskarakteren 
och är en allmänt mensklig sak, men denna sida af 
karaktersutvecklingen framträdde tvifvelsutan hos Gustaf 
Adolf med ovanlig styrka. Och den följde honom intill 



n 

slutet. När han skref de der orden var han på sitt 
trettiondefemte år 1 ), blott några få årtal fattades så 
var banan slutad. 

Och såsom karakteren aldrig kan utvecklas oberoende 
af personens lefnadsförhållanden , så var ock naturligt att 
Gustaf Adolfs håg och sinne skulle till sin form och 
färg bestämmas af den egenskapen att han var en ko- 
nung. Hos en ung man, som känner att han hvälfver 
ett folkslags öden och danar ett tidehvarf , måste å ena 
sidan , om der finnes endaste gnista af ett högre lif , 
hågen spänna sin flykt högt öfver det som litet är och 
lumpet, — stor kallelse manar upp höga tankar - — 
och å andra sidan det hugstora sinnet kläda sig i drägten 
af ett konungsligt herrskarelynne. För ett sådant sinne- 
lag finnas skiljovägar. En bärer till högmod, men af 
den stora arten, der fåfängan höjer sig till en storartad 
ärelystnad, hvilken söker sitt mål i en verksamhet för 
stora ändamål, för nyttiga, men i sin innersta rot dock 
är sjelfkärlek. En annan väg öpnar sig om det stolta 
sinnet sänker sig för en högre magt och låter sig ge- 
nomträngas af ädelmodet och af det rättas grundsats. 
Det var i denna riktning som Gustaf Adolfs karakters- 
utveckling gick. Här visar sig åter den förmåga som 
vi sett att Gustaf Adolf hade — en förmåga, som 
hvarje menniska i sin ställning bör söka förvärfva sig — 
att skilja sakerna åt och låta detta vara detta, d. v. s. 
att hvar och en sak, hvar och en själsriktning får gälla 
hvad den bör och ej en öfverväldiga en annan ibland 



l ) Brefvet är daterad! d. 5 mars 1629; K. Gust. II Ad. 
Skrifter, p. 533. 



73 



sädana som hafva sin goda rätt. Gustaf Adolf visste 
att stolthet kan lida blygsamhet och den blygsam är och 
ödmjuk kan dock rikta tanken högt. Så talar han vid 
sin kröning: "eljest beder jag ock Gud och hans gudome- 
liga majestät, att han ville förläna mig förståndigt sinne 
på Guds och verldslig lag, att jag så må kunna re- 
gera, thet jag ock efter min död måtte vara hos eder 
bönhörd, uti thet att J mage mine gerningar och mitt 
namns rykte begå och ihogkomma med lof, ros och god 
åminnelse" 1 ). Gustaf Adolf var en stolt menniska, ty 
hans väg gick på mensklighetens höjder och hans kal- 
lelse var att föra magtens spira, men han var en öd- 
mjuk man inför Gud. 

Gustaf Adolfs gudsfruktan är mycket berömd. Den 
som kände honom bäst, Axel Oxenstjerna, har sagt: 
"han var en herre, gudfruktig i alla sina verk och ger- 
ningar intill döden" 2 ). Derhän hade hans upfostran 
blifvit riktad att han skulle lära, att "det icke är nå- 
got dödligt eller förgängligt utan gudomligt till att före- 
stå land och rike" 3 ). — Den frågan huru det förhöll 
sig med Gustaf Adolfs gudsfruktan är i synnerhet af 
vigt för insigten i hans historia när han träder upp så- 
som härförare i ett krig, som bar namnet af religions- 
krig. Hvad man om honom vet, gifver oss anledning 
tro, att, lika visst som Gustaf Wasa alls icke gjorde 
sin reformation blott af politiska bevekelsegrunder, så 

! ) Talet till Ständerne d. 27 aug. 1617 i K. Gust. II Ad, 
Skrifter, p. 201. 

2 ) Cit. hos Geijer; Sv. Folk. Hist. T. III. 270 i Sami. Skr. 

3 ) Jfr. Oronholm; T. I. 19, Skytte; En kort undervis 
ning, p. 12. 



74 



kände Gustaf Adolf den verkliga religiösa betydelsen af 
sin stora strid på samma gång som han fattade de po- 
litiska synpunkterna såsom en i verldens klokhet mycket 
bevandrad man. Så är sagdt att han sjelf "ofta ön- 
skade att han för Guds ord måtte i marken dö" 1 ). 

Vi hafva redan sett ett stycke af Gustaf Adolfs 
sinnelag, der betraktelsen skjuter in på det religiösa 
gebitet, jag menar Gustaf Adolfs dödsförakt. Det mod, 
som föddes af detta dödsförakt, hindrade icke, att dö- 
dens aning under ständiga lifsfaror trädde fram för hans 
sinne och gaf åt hans känsla en viss vemodig stämning. 
Så i det ryktbara brefvet till Axel Oxenstjerna, deruti 
han anbefaller honom maka och barn; så ock i afskeds- 
talet förr än han gick ut till tyska kriget, der orden 
så lyda: "och efter gemenligit ske plägar, att krukan 
bärs så länge till vatns att hon på sistone sönder går; 
så varder ock mig på sistone gångandes att eftersom jag 
nu uti så många occasioner och farligheter för Sveriges 
rikes välfärd hafver måst utgjuta och låta mitt blod: 
dock allt härtill genom Guds nådige beskydd till lifvet 
intet skadd, och på sistone det låta måste; ty vill jag 
för min afresa och nu denne gången hafva eder samt- 
ligen här när- och frånvarendes Sveriges undersåter och 
Ständer, Gudh den aldrahögste till själ, lif och all väl- 
färd allernådigst befahlet; önskandes att vi efter dette 
usle och mödesamma lefvernet efter Guds behag mage 
finnas och möta h varannan i det himmelska och oför- 
gengeliga hos Gud oss beredda lifvet och glädjen." Fram- 



') Personalier cit. hos Geijer i Talet d. 6 nov, 1832. SamL 
Skrifter, Afd. I. T. II. 119. 133. 



75 



tidskänslan hos Gustaf Adolf var också dödens förkän- 
sla och kunde så vara, ty han kände en framtid bortom 
grafven. Så talar han till Rikets Råd när beslutadt 
var att han skulle gå till Tyskland: "jag förmanar eder 
att J detta alltså drifven, att antingen J eller edra barn 
derpå se en god utgång — den Gud förläne! Jag ser 
mig sjelf ingen rolighet mer hafva att förvänta, förrän 
den eviga roligheten" Känslan af lifvets tyngd och 
verldens tomhet var välbekant för Gustaf Adolf; ku- 
lorna vid Liitzen träffade ett hjerta, som utan sorg lem- 
nade lifvet. 

Vill man höra ett stycke af Gustaf Adolfs sätt 
att upfatta sin tids religiösa strider, så lyssne man 
till talet, som han håller för Rikets Ständer på riks- 
dagen i Örebro år 1617 i början af året. Han talar 
om K. Sigismund och det katholska interesset, "huru- 
som hvar och en välbetänkt och den som saken förr 
kunnig är kan väl besinna att konungen i Polen med 
mig (Gustaf Adolf) och Sveriges krona icke så lätte- 
ligen kan varda förlikt och fördragen: aldenstund han 
derifrån varder afhållen genom sin påfveska religion , ther- 
uti. han upfödd är, hvilken hafver vändt icke allenast 
hans utan många andre potentaters goda natur till gruf- 
velighet och hat emot them, som samma orätta lära 
icke gilla kunna, och hafver förorsakat, att the them, 
som med them i tron oense äre, med allehanda tyranni 
esomoftast och alltid, när de sin möda vederkommit, 
förföljt, afdagatagit och befejdat hafve. Thenne reli- 



*) Cit. hos Geijer; Sv. Folk. Hist. T. HL 176, K. Gust, 
II Adolfs Skrifter, p. 630, 



76 



gionen (om jag thet så kalla må) är icke allenast i 
sig sjelf afgudadyrkan , menniskors påfund och diktan, 
tvärtemot Guds ord, then heliga skrift, theruti vår sa- 
lighets väg beskrifven står: utan hafver ock desse en- 
kannerliga, förderfveliga hufvudstycken med sig: hcere- 
ticis non est servandet, fides; kättarom, som the oss 
kalla, skall man ingen lofven hålla." Huru katholikerne 
höllo denna grundsats anförer nu Gustaf Adolf exempel 
ur K. Sigismunds politik, emot h vilken han är mycket 
vred. Och emot Jesuiterne känner han allt det bittra x 
hat, som den ifrigaste protestant kunde hysa. "Hvad 
skole vi hafva till att vänta", säger han "af K. Sigis- 
mundo, som icke allenast sjelf är ond, utan låter re- 
gera sig af thet djefvulspartiet , the Jesuiter, hvilka hafva 
varit uphof till thet grufveliga tyranni, som äro skedde 
i Hispanien, Frankrike och annorstädes. Thesse med 
theras inqvisition hafver icke skonat h varken hög eller 
låg, qvinna eller man. Theras brännande i Hispanien 
hafver varit gräseligt. Theras mördande thersammastä- 
des hafver icke skonat konung Philippi thens andres egen 
son , hertig Carl , som af thera är afdagatagen , allenast 
för then misstänka skull, thet han var ens med oss i 
tron. Konung Philip sjelf säges hafva måst sin blod 
bränna låta för den orsak skull, att han medömkan bar 
öfver en , som för tron skull bränder blef. Thet heliga 
mord (som thet af the Påfviska kallas) , hvilket af thesse 
samme konungens i Polen rådgifvare anstiftadt var uti 
Paris i Frankrike och sedan mäst thet konungariket öf- 
verfor, lärer oss hvad thesse Jesuiter och the konungar, 
som theras råd följa, för tyranni mot vår religion bruka/' 
Man hörer att Gustaf Adolf talar om Barthoiomaeinat- 



77 



tens blodbad i Frankrike och om Infanten Don Carlos 
i Spanien, rörande hvars öde han hade fått föreställ- 
ningar, som just visa oss, huru den starkaste religions- 
antipatin satte sin färg på historien. Alla dessa före- 
ställningar, till en del öfverdrifna, som protestanterne 
hyste om den motsatta sidans ondska, funnos hos Gu- 
staf Adolf, Sigismund är för honom icke blott thron- 
medtäflaren, men jesuiterlärjungen , ej mindre vidrig i 
den senare egenskapen än i den förra. Det är den ka- 
tholska religionen, som Gustaf Adolf bekämpar i Sigis- 
munds person. Här är förspelet till trettioåra kriget. 
"Hvad säkerhet", säger han, "skole vi mera förmoda af 
konungen i Polen än som andre reformerade konunga- 
riken och land hafva för sine påfviske nabor. Theras 
generalförbund, som the then heliga liga kalla, är ju 
therhän rättad, thet the genom allehanda både väldiga 
och listiga medel skola beflita sig therom , att the kunna 
åter till hörsamhet under Påfvens ok och träldom tvinga 
alle, som för hans mörker uplyste äre." 

Så finner man politiken ifrån Breitenfeld och Liitzen 
förebådad långt förut, en politik med religion, men en 
religion på en stark polemisk grund. Här är väl nå- 
got af hvad man kallar odium theologicum. Så ock 
vid andra tillfällen. Gustaf Adolf i sin påbörjade hi- 
storia af sin egen lefnad talar om huru "fånen, som 
alla uprors påfinnare är, plägar sin son Påfvens rike 
stadfästa och förvidga"; den påflige Legaten Malaspina 
vid kung Sigismunds kröning kallas en "fånens blås- 
belg", som blåste upp tvedrägtselden. Den ifrån K. 
Johan IILs tid mycket beryktade jesuiten, som är känd 
under mwnet Kloster-Lasse , anträffades vid hög ålder i 



78 



den eröfrade staden Riga och affärdades af Gustaf Adolf 
med benämningen "du helvetes gubbe." — "Vet du icke 
att du, som i dag skall dö, har att vänta en evig för- 
dömelse om du ej antager vår sanna gudalära?" Exem- 
pel finnes att tre svenske män under Gustaf Adolfs re- 
gering aflifvades för det de affallit till katholska reli- 
gionen 1 ). 

Vill man åter se Gustaf Adolfs religion ifrån en 
annan sida, en ljusare, en mildare, så höre man honom 
vid nästan samma ålder, som då han höll det talet, 
derutur vi nyss hörde ett utdrag. Låtom oss höra ho- 
nom tala på riksdagen i Stockholm 1617 i augusti. 
Han är då hemkommen ifrån ryska kriget, med seger 
och med eröfrad fred. Freden i Stolbova är afslutad. 
Gustaf Adolf inför Rikets Ständer tackar Gud för sin 
framgång. Han talar såsom en konung, men konungen 
talar såsom en prest. Han mäter sakerna med politiskt 
mått, men till slutet förvandlar sig talet till ett uttryck 
af fromhetens andakt: "aldenstund nu alla dessa stora 
välgerningar, som vårt fädernesland vederfarne äro, al- 
lenast af Guds godhet och hans nådes skickelse sitt ur- 

') Gust, H Ad. Skrifter, p. 144 — 147. 80, 84. Hallen- 
berg, T. IV. 977. T. V. 174. Bazius, 739, hvarest synes att 
desse män dömdes ej blott för sitt religiösa affall, men eme- 
dan detta betraktades såsom ett förräderi emot fäderneslandet. 
Det var icke ovanligt vid den tidens religionsförföljelser att 
saken så betraktades , att politisk brottslighet icke kunde skil- 
jas ifrån det religiösa affallet, hvilket icke hindrade att det 
senare blef förföljelsens verkliga grund om också saken rubri- 
cerades på annat sätt. Hvad beträffar upträdet med Kloster- 
Lasse bör anmärkas att berättelsen derom är kommen ifrån 
en katholsk historieskrifvare. 



79 



sprung draga och härflyta och thet vi tillika med månge 
andre stora välgerningar hafva ock thenne af hans barm- 
hertighet handfångit, så hafver jag största orsak till att 
säija: täcker Herran för sin godhet och för sin under, 
som han gör på menniskjebarn , och priser honom uti 
församlingen, roser honom inför the äldste, ty han haf- 
ver uti femtifyra omgående år uppehållit oss uti så 
många oåtervändande och stadigtvarande krig och farlig- 
heter, som både innan lands och utanefter hafver hotat 
våra själars, kroppars och välstånds förderf, således att 
vi än hafva hans rene, oförfalskade ord, vår beskrefne 
lag och stadgar, vår laglige frihet, obesvärade med främ- 
mandes ok och träldom. Och än therutöfver thet han 
oss thenna fred och thet myckna goda, som then med 
sig drager, hafver skänkt och gifvit. Therföre måge vi 
nu med alle hedningar lofva Herran och prisa honom med 
allt folk , ty hans nåd och sanning varar öfver oss i 
evighet" 1 ). 

Så talade Gustaf Adolf, då han var på sitt tjugonde- 
tredje år. Man kan med detta tal jämföra inledningen 
till hans egenhändiga lefnadshistoria , der han talar om 
hedningars och christnes olika sätt att draga lärdom af 
historien. I den heliga skrift synes han varit väl be- 
vandrad om man får sluta efter de af bibelspråk up- 
fyllde personalier, som han skref öfver sin aflidne bro- 
der Carl Philip 2). 

Vid betraktande af en menniskas religiösa stånd- 
punkt ligger der magt uppå att veta icke blott dess 



% K. Gust. II Ad. Skrifter p. 186. 

2 ) K. Gust. XX Ad. Skrifter p. 70 — 72, 100—101. 



i 



80 



tankar och tro om religionens uppenbarelse, men äfven 
huru denna religion upfattas i förhållande till lifvets 
handlingar. Der icke dessa genomträngas af den reli- 
giösa anden, der blifver religionen icke mycket, förty 
"tron utan gerningar är död" *); Gustaf Adolf har icke 
låtit sig blifva aldeles utan vittnesbörd , huru han tänkte 
sig denna i egentligaste mening praktiska sida af det 
religiösa lifvet. Hörom honom, då han talar om sitt 
företag att beskrifva sin egen lefnads historia och för- 
klarar den christna verldsåsigten. Han hade tvekat om 
han borde fara fort med sitt upsåt att skrifva sin hi- 
storia, "men", säger han, "när jag saken närmare be- 
ser och therom med skäl ransakar, finner jag mig säk- 
rare göra både för mig och andra, om jag mine actio- 
ner och mitt lefverne med sanning beskrifver, med skäl 
ursäktar och hvad feladt är — ty ther finns ingen men- 
niska, som ej syndar — Gud och verldene afbeder, på 
thet att then rättefulla tiden icke mina dygder glömma 
och mina fel gömma måtte, som mången ståtelig man 
och regent vederfarin är. Sedan att sanningen hos lög- 
nen, saken som hon sig tilldragit hafver och huru hon 
framdeles till äfventyrs af afundsmän kan vridas, varda 
jämte hvarandra satte, att en oväld läsare en opartisk 
dom fälla må, eljest hafver jag ock detta gagn, att jag 
mig bätter påminna kan , hvad mig händt är och theraf 
— såvidt Gud förstånd förlänar — om det tillkommande 
döm ma må. Androm skall thenna historien icke min- 
dre nytta hembära än andra historier pläga. Livius är 
en hedning sijr likavisst thenna nyttighet vara åt hi- 



1 ) Jac, 2: 17, 20, 26. 



81 



storien, att therutinnan äre tig exempel för ögonen ställ- 
de, them tu beskåda kan, h vadan tu ock tig taga kan 
lofliga efterdöme, både för tig och titt regemente trygge- 
ligen att efterfölja; såsom ock skönja hvad slemt är att 
börja och skittit att ända: thet tu fly måste. Poly- 
bius säger, intet är beqvämare till thet mennisklige lef- 
vernes underrättelse, än vetta hvad fordom är händt. 
Och en annan hedning säger historien vara sanningenes 
ljus och lifsens mesterinna. Thetta hafva hedningarne 
sett, men vi christne skola läsa (öfver thetta) historier 
med större gagn, ty vi veta thet Gud uppehåller rege- 
menten , och fördenskull skolom vi gifva akt uppå hans 
underverk , huru han understundom genom medel , under- 
stundom utan medel hjelper them han utur förtryck frija 
vill och theras stadh upbygger, som synes nu vilja falla 
i ok och träldom och them till flor uphjelper. Ater 
tvärtom igen huru han thet som för mennisklige ögon 
tryggt och fast är, omkullslår för syndenes skull, man- 
lige nationer mod och mandom förtager, stridbare hjeltar 
qvinnehjerta gifver, vise, förståndige män skäl och dom 
förtager och the klokaste rådslag gifver stundom löje- 
lige, stundom sorgelige utgånger, åter thet för verlden 
ett löjeligt rådslag synes, tager aldrabästa utgången och 
befinns sedan af ändan , som alla rådslag roser eller la- 
star, att the hafva varit kloke, och theraf lärer, att vi 
icke skola lita på medgång, icke förtvifla i motgång, 
lita till Gud och ångra synden , som lyckones underliga 
hvarf i verlden förorsakar. Thernäst skola the Sven- 
ske i synnerhet ingen skada hafva theraf att jag theras 
fäderneslands tillstånd dem afmålar, Guds hjelp och bi- 
stånd, som han oss Svenske i thenne besvärlige tid 



82 

gjort hafver, them for ögonen ställer, genom hvad me- 
del och män Gud vårt fädernesland till thenna närva- 
randes stat hafver komma låtit bevijsar, på thet dhe 
såväl som jag må kännas der wed, att thet är Guds 
nådes och unders verk, och icke vårt verk, thet vi frie 
folk äre både uti andelige och verldslige friheter: sedan 
att vi som i en spegel se måge, hvem dygdeligen och 
regementet till nytta lefvat hafver, hvem odygdeligen och 
med fäderneslandsens skada eller intet gagn lefvat haf- 
ver, och ändteligen hvem som felat eller drabbat hafver, 
på thet the, som ännu lefva (om möijeligit är), må fram- 
härda uti dygden, och the som dygden härtill intet följt 
hafva måge sig omvända och härefter fäderneslandet 
gagnelige varda, the och som efterkomma, måge se sina 
fädernes dygder rosas och the^as odygder lastas, på thet 
the hvad godt är följa kunna och thet ondt är fly: när 
the varse varda att intetthera glömmes. Och hafver så 
härmed then som läsa vill the orsaker, som mig bevekt 
hafva thetta verk att begynna, som utan tvifvel af an- 
drom lycktas måste, om hela mitt lefvehie beslutas skall. 
Gud gifve mig så att lefva, att jag efter thetta lifvet 
med Christo evinnerligen lefva må och att jag på jorden 
för mina gerningar ej skämmas må." 

Här ligger i dessa ord en stark och bestämd tros- 
bekännelse om sammanhanget emellan christendomens up- 
penbarelse och menniskans sedliga lif, så att det senare 
blott genom den förra blifver hvad det bör vara samt 
att lifvets sorg och glädje hvilar på en gudomlig verlds- 
styrelses rådslag. Gustaf Adolf önskade att han "för 
sina gerningar ej skämmas måtte." Huru det gick ho- 
nom i detta fall, derom hafver han också låtit oss nå- 



83 



got veta-, då han skrifver till Oxenstjerna *) , talande om 
sig sjelf "som then ther nu på tjugonde året med myc- 
ken möda (dock Gudi ske lof) med mycken heder vårt 
fädernesland förestått hafver, then ther ock fäderneslan- 
det och alle thess trogne inbyggare älskat, ärat och för 
thess ära, lif, gods och goda dagar vanvyrdat hafver, 
then ther ock i verlden ingen annan skatt sökt hafver, 
än att göra tillfyllest mitt stånds pligt, deruti mig Gud 
hafver låtit födas/' När Gustaf Adolf skref dessa ra- 
der, befann han sig närmare slutet af sin lefnad — de 
äro skrifna i slutet af år 1630. Läser man dem i 
hela deras sammanhang, så känner man, ifall man nå- 
gon känsla har, att här intet äro sjelfberömmets fraser, 
men ord, som tränga^sig fram ur ett hjerta, som med 
djupaste rörelse känner lifvets förgänglighet och mensk- 
lig lyckas svaghet. Han uttalar i all ödmjukhet sin 
bekännelse, att samvetet intet gaf honom orätt för hans 
tillryggalagda lefnad. Deruti visar han också den dju- 
paste grunden för den hjeltemodets glädje i lif och död, 
som vi sett att han egde. 

Ord och skrift skulle intet bevisa om handlingar 
vittnade emot dem. Efterverlden kan gå med sitt ljus 
i handen och leta igenom Gustaf Adolfs lif, den finner 
då hans tal i det hela bekräftadt. Sjelfbekännelsen , som 
han gjorde för den förtrognaste vän , är densamma be- 
kännelse , som historien gifver honom till ära. Hvad 
den yngre åldern beträffar, så hafva vi sett att han icke 
genast hade upnått fullständigt den sedliga styrka, som 

*) Det bekanta brefvet, deruti han talar om sin maka och 
barn; K. Gust. II Ad. Skrifter, p. 546. 



gjorde honom sedermera vördnadsvärd. Men att han 
förvärfvade denna styrka tyder derhän att grund var 
lagd, djupt och tidigt, och hela hans lif, om man jäm- 
förer det med orden, der vi hörde honom icke blott i 
vänskapens förtrogna meddelelser och i det ensliga be- 
grundandets stunder, då han beredde sig att redogöra 
för sin lefnad, men afven då han talade ifrån sin thron 
till sitt rikes Ständer, ännu ganska ung, i lyckans da- 
gar, i segrens, bekännande det christliga lifvets sinnes- 
stämning, detta tillsamman må gifva oss så mycken viss- 
het, som en menniska kan få om det som blott den 
Allseende fullständigt ser — jag menar menniskors in- 
nersta själsbeskaffenhet — att Gustaf Adolfs lefnads lära 
genom hela hans lif och redan i ungdomen var denna: 
"tänk på din skapare" änskönt att lifvets prof behöf- 
des för att rena hans ungdom ifrån lättsinnets slagg. 
Men när Gustaf Adolf, tjugutre år gammal, hembar i 
kretsen af svenska folkets ombud sin tacksägelse för den 
Allsmägtiges hägn under genomkämpade faror talar han 
sin själs öfvertygelse lika visst som när vid trettiofem 
års ålder lian böjer sitt knä på Tysklands jord i spetsen 
för sin här, och när han diktar den psalmen: "förfäras 
ej, du lilla hop!" och när han säger om de beundrande 
folkskarororna i Tyskland, som tackade honom för frihet 
och lif, att de icke skulle sätta sin förtröstan till ho- 
nom, en svag menniska, men till himmelens Allsvål- 
dige herre. 

Här var således en christen man, men den man- 
nen var ibland menniskor en konung. Den ena af dessa 
egenskaper förenade sig med den andra på ett sådant 
Sätt, att allt kom i sin vissa ordning. Gustaf Adolf, 



85 



med den tro han hade, måste vara, såsom han det var, 
religionens och kyrkans nitiske beskyddare i den yttre 
verlden, men beskyddaren ville vara herre. Gustaf Wa- 
sas herrskarevälde öfver kyrkan hvilade hos Gustaf Adolf 
i en hand, som icke ville släppa något deraf, snarare, 
om den kunnat, bygga detta herravälde ännu starkare 
än det nu befanns vara sedan en längre tid förflutit 
efter grundläggarens död. Spiran förde han med samma 
herrskarehug öfver prester och kyrkans förhållanden som 
öfver krigsmän och rådsherrar. Man känner hans af- 
sigt att ordna kyrkoförfattningen på ett sätt, som var 
ingenting mindre än hierarkiskt, planen till det s. k. 
"Consistorium Generale", som blef omintet för prester- 
nes motstånd. Så talade han engång till presteståndet 
om den saken: "der presterskapet tyckes dem ske på 
något sätt förnär, igenom den punkt uti institutionen, 
som stadgar, att de skola taga politicos (lekmän) till 
collegaa och assessor es: då måge de vara visse uppå 
och förtänkte, att the skola taga och dem gode känna 
bredevid sig som censores och befallde Kongl. Maj:t dem 
utvälja hvilket de heldst ville" 

Gustaf Adolf egde det hufvudets ljus , som skiljer 
emellan christendom och prestvälde. För det senare 
ville han med konungamagt sätta den ordning, som stats- 
mannaklokhet fordrade, men för religionens magt öfver 
menniskaus inre lif böjde han sig. Hans fromhet var 
icke en viss andelig sentimentalitet, som kan finnas utan 
att sträcka sig längre in i själen än till känslan och 

*) Thysélius; Handl. rörande svenska kyrkans och läro- 
verkens historia, T. II. 211. 

7 



86 



inbillningskraften, medan forstånd och vilja kunna vara 
såsom hedningars, men den fromheten var af det kraf- 
tiga slaget, som genomgriper andens hela väsende, vil- 
jans håg och hjertats lif med förståndets fulla frihet. 

Deraf följer, att Gustaf Adolf aldrig kunde blifva 
hvarken fanatisk eller bigott. Han var i den delen, 
trots de starka antipathier vi sett att han hade, mera 
uplyst än i allmänhet hans tidehvarf. Derom vittnar 
fördragsamheten, som han visade emot katholikerne i 
Tyskland. Gustaf Adolf var alls icke en sådan furste 
på den protestantiska sidan som t. ex. ibland katholi- 
kerne K. Philip II i Spanien eller Dr. Maria i Eng- 
land, snarare liknade han Frankrikes helige Ludvig, 
med hvilken han kanske i mera än ett afseende skulle 
kunna jämföras. 

Men så mycket än Gustaf Adolf mätte lifvet efter 
den christna sedelärans måttstock, så, ifall man fullstän- 
digt vill fatta hans väsende, får man påminna sig det 
som sades, att han aldrig blef någon idealisk helgon- 
karakter 1 ). Derföre är han också ett exempel, att det 
icke hafver sig så lätt att blifva en sådan, och hafver 
Gustaf Adolf dermed gifvit en lärdom att besinnas af 
dem, som hafva någon fallenhet för det andliga hög- 
modet. Letar man här och hvar i Gustaf Adolfs hi- 
storia, så finner man ett och annat, som bestyrker det 
Geijerska omdömet om Gustaf Adolf att lutherske theo- 
loger hafva velat göra honom till ett slags helgon i 
deras mening, hvilket han icke var; dertill hade han 
för mycket af Caesar och Alexander 2 ). Han har också 

*) Jfr. Ofvanföre. 

2 ) Svenska Folkets Historia. T. III. 270. 



87 

sjelf bekännt något derom ifall sannt är som han säges 
hafva yttrat någon gång med anledning af Hugo Grotii 
läror i folkrätten, hvilka läror han eljest högt värde- 
rade, att nämligen han "önskade det han hade vid sin 
sida Grotius, så skulle han visa honom hvilken skiljnad 
der vore emellan theori och praxis" *). Hugo Grotii 
läror hindrade honom verkligen icke att någon gång be- 
handla folkrätten tämligen fritt. Ett exempel må näm- 
nas, som tillhör det polska kriget, år 1628; Gustaf 
Adolfs kärakter måste då hafva ansetts upnått sin fullt 
manliga mognad. Der finnes ett bref af hans hand, 
skrifvet till en onämnd person, innehållet visar att det 
var ämnadt för någon polsk magnat. Brefvet är skrif- 
vet i den ton , att Gustaf Adolf framställer sig sjelf så- 
som icke Polens fiende, men blott K. Sigismund s; så- 
ledes skiljer han konung och folk, så att man kunde 
vara den enes vän medan man bekrigar den andre. Han 
gör sig åtskillig möda att visa för Polacken, det K. 
Sigismunds sak alls icke var polska nationens. Han 
sår splitets frö fliteligen. Han söker göra Sigismund 
misstänkt såsom den der ville göra Polens krona ärfte- 
lig; fördenskull, vill han säga, drog Sigismund kriget 
ut på tiden för att göra Polackarne svagare emot hans 
egna listiga anslag, för samma anslag ville han bruka 
kejsarens trupper i Polen. Och detta, att Polens krona 
skulle blifva ärftelig, framställes såsom ett förderf för 
Polens frihet. Den friheten åter vill Gustaf Adolf gerna 
se bevarad. Brefvet saknar icke smickrande talesätt, 
sådane som kunde anstå en ärelysten polsk herre; slut- 



7 Hallenberg, T. I. 23, not, 



88 



meningen är den, att, så länge Sigismund eller någon 
af hans parti förde styrelsen, kunde ingen fred afslutas, 
men, om sådane personer aflägsnades, och antingen nå- 
gon furste ifrån grannstaterna eller en infödd Polack be- 
stege thronen, kunde republiken lätt återvinna förlorade 
besittningar samt fred och vänskap befästas 1 ). Här är 
tydlig upmaning till myteri och upror, och det, som just 
var Polens svaghet, den s. k. polska friheten, rätteligen 
kallad sjelfsvåldet, framställes såsom Polens sanna väl. 
Det är en likartad politik med den, för hvilken Polen 
sedermera förgicks och för hvilken Sverige under sin 
s. k. frihetstid torde varit ämnadt att förgås, den poli- 
tik, som Ryssland och väl flere magter utförde, att hålla 
split och partihat vid lif och icke hafva något emot att 
räknas såsom beskyddare för ett sådant statsskick, som 
löser upp samhällets band och förlamar dess kraft un- 
der frihetens falskeligen antagna namn. Man läse t. ex. 
K. Fredrik II:s i Preussen vredsinnta bref till K. Gu- 
staf III efter 1772 års regementsförändring 2 ) i så fin- 
ner man igen Gustaf Adolfs känslor, som han skulle 
haft ifall det hade lyckats Sigismund att göra det, som 
Gustaf Adolf sade att han ville göra, nämligen kronan 
ärftelig. Man kan väl ock fråga: hvad skulle Gustaf 
Adolf hafva sagt om någon främmande hade skrifvit så 
till någon svensk man , som Gustaf Adolf sjelf här skref 
till Polacken? Hade någon svensk undersåte blifvit be- 
slagen med att hafva emottagit ett sådant bref ifrån K. 
Sigismund och hållit det till godo , så hade väl den sven- 

*) Brefvet i sammandrag hos Cronholm; T. IL 452 — 454. 
2 ) Correspondance inedite relative a Vhistoire de JSuede 1772 
1780. p. 1—2. 



89 



ske mannen mistat sitt hufvud eller fått hålla Messenius 
sällskap på Kajaneborg. Och den s. k. friheten, som 
han prisade i Polen, den skulle han visst hafva be- 
skrifvit på helt annat sätt, och det med rätta, om fråga 
varit om en sådan slags "frihet" i Sverige. 

Här ser man således att Gustaf Adolf, deruti al- 
deles lik Gustaf den förste, icke försmådde att någon 
gång vara en politisk artist. Troshjelten, religionskri- 
garen är en listig politiker efter eröfrares vanliga sätt. 
Han har allsintet emot om han kunde ställa i verket 
en revolution i sin fiendes rike, för att öka oredan och 
göra vägen lättare för hans egna vapen, för Sveriges. 
Här är politisk uträkning, ganska god; ridderlig grann- 
lagenhet är här icke. Saken är sådan, som de fleste 
statsmän lätt skulle kunna öfvertala sitt samvete att 
göra, men hos den för sin dygd så beprisade Gustaf 
Adolf förtjenar ett sådant drag en närmare blick. 

Här äro nu dock två omständigheter. Den ena att 
dylika frestande upviglingar verkligen försöktes ifrån K. 
Sigismund och den polska sidan emot Gustaf Adolf och 
Sverige, den nyssnämnde Messenius bl ef olycklig just för 
misstankar om dylikt. Det som Gustaf Adolf här gjorde 
kunde således räknas för en art repressalier. Saken 
kommer då vidare derpå an om folkrätten medgifver så 
'beskaffade repressalier. En annan omständighet är, att 
detta bref aldrig blef afsändt. Gustaf Adolf synes än- 
drat sin afsigt i det att budbäraren försändes i något 
annat ärende till Siebenburgen i stället för Polen. 
Jag vet dock ingen anledning förmoda, att Gustaf Adolf 
besinnat sig på det moraliskt betänkliga innehållet, men 
det kan vara en möjlighet att haa det gjorde. När han 



90 



skref brefvet tänkte han väl att det skulle afsändas , 
fastän han sedermera ändrade sig. Detta bref bevisar 
således, hvilka saker Gustaf Adolf understundom tyckte, 
att de kunde gå an. Men att brefvet icke kom att 
afgå antyder, att här icke var någon fast plan, men 
en idee, sådan som flyger igenom ett lifligt hufvud, hvil- 
ket kastar ut tankar likasom på måfå, menande att ett 
eller annat kan uträttas, åtminstone ingenting förloras. 

Följer man Gustaf Adolfs politik på alla dess vä- 
gar och stigar, så visar sig att den mannen, i vissa 
delar och någon gång, ej var bättre än andre, men i 
det hela var han bättre än de fleste. Man känner ho- 
nom icke fullständigt om man ej ser hans väsende i dess 
helhet, ej blott i snillets glans och i ädelmodets renhet 
men äfven i dess menskliga skröplighet. Då först blif- 
ver bilden sann, men en verklig ära förlorar på ett o- 
skäligt berömmande, som rycker hjelten bort, snart sagdt 
öfver mensklighetens krets. Sjelf har Gustaf Adolf be- 
gärt rättvisa af efterverlden , men ej velat förtiga sin 
svaghet. Han ville skrifva sin historia för att "Gud 
och verldene afbedja hvad feladt var' och på det "en 
oväld läsare en opartisk dom fälla må." Det stora och 
det goda hos Gustaf Adolf får icke så förstås , som skulle 
der icke funnits en liknelse till fläck och ingen skugga på 
dygdemönstret, men ser man det hela af hans lif, fattar 
man det väsendtliga, det bestämmande i hans karakter 
och ställer hvarje sak på sin plats, så att det ena till 
det andra, det lilla till det stora, det flyktiga ögon- 
blickets handling till de grundsatser han bekände och det 
lefnadsverk han gjorde, allt kommer för betraktelsen i 
gitt rätta förhållande och hy^rje sa^ får gälla bv$4 ctep. 



91 



rätteligen gälla bör i räkningen emellan rätt och orätt, 
då blifver Gustaf Adolf en stor man och en god man. 
Han blifver detta på det sätt en menniska kan blifva 
det, ej genom dygdens fläcklösa renhet, som ej finnes i 
verlden, men genom sträfvandet efter det goda, oaktadt 
den menskliga svaghetens hos hvarje menniska outplån- 
liga drag. 

Särdeles märkvärdig är Gustaf Adolf i sitt ryska 
krig. Betraktar man honom såsom statsman, så förde 
han här en politik, som, bedömd under inflytelsen af 
vår tids föreställningar, måste anses så vidunderlig, att 
man nästan hisnar för att tänka derpå; ser man åter 
huru den politiken egentligen var menad, så erhåller man 
rätt tänkvärda slutsatser, rörande Gustaf Adolf såsom 
statsman och den statsmannen såsom menniska betrak- 
tad. Här var frågan om en sådan sak som att förena 
Sverige med Ryssland under samme regent. Frågan var 
nämligen icke blott att sätta Gustaf Adolfs yngre bro- 
der till regent i Ryssland, men äfven att Sveriges ko- 
nung skulle taga den ryska spiran jämte sin egen. Och 
det var detta sista alternativ som Gustaf Adolf sjelf 
ansåg för det bättre. Man vill nästan finna obegrip- 
ligt, huru en sådan fråga kunnat upstå annorlunda än 
såsom en äfventyrares förflugna infall. Det är ett po- 
litiskt spörjsmål att förklara, huru en statsman, sådan 
som Gustaf Adolf, kunde tänka en sådan tanke. Spörjs- 
målet förtjenade väl en genomgående undersökning. Det 
låter sig i allmänhet förklaras då man förnimmer, huru 
Gustaf Adolf sjelf menade saken. Så säger han i sina 
personalier vid sin broders, Carl Philips död, att han, 
Carl Philip, "yardt åt ryska gränsen sänder icke så 



92 



stort af begärlighet till thet ryska regementet, som att 
fäderneslandet måtte skaffas på then sidan säkerhet" 
Såvidt synas kan, var Gustaf Adolfs mening aldrig nå- 
gon annan än att begagna Rysslands inre förvirring till 
att rycka åt sig ett stycke, större eller mindre af det 
ryska landet eller det hela, för att betäcka Sveriges 
gräns och befästa dess magt i de östra länderna. När 
Rysslands thron bjudes åt Sveriges konungahus griper 
han detta tillfälle såsom ett medel att på Rysslands 
bekostnad resa Sveriges välde. Illa vore Ryssarne nar- 
rade, om de trodde sig på den vägen erhålla en Czar, 
som skulle blifvit med tiden inhemsk i Ryssland. De 
gingo i ledband för ett främmande, ett emot dem fiendt- 
ligt interesse. 

Skulle någon Rysse ur rysk , patriotisk synpunkt be- 
skrifva dessa sakers historia, så är troligt att Gustaf 
Adolf icke kom att stå i den aldrarenaste dager. Läg- 
ger man nationalitetens begrepp till grund för historisk 
betraktelse, så måste eho, som opartisk vara vill, be- 
känna, att den ryska nationaliteten blef illa åtgången. 
Han som bjöd sig sjelf att blifva Czar, när Ryssarne 
bjödo sitt rike åt hans ätt, han tänkte på ingenting 
mindre än att uprätta deras rike, som låg i förfall; det 
han tänkte på var snarare att slita sönder det riket 
och rycka en bit åt ett håll, kastande andra bitar åt 
andra håll. Och ser man huru denna slippriga sak 
sköttes, så träffar man hos Gustaf Adolf en egenskap, 
som icke är vanlig hos ungdomen — han var dock nu 
knappt tjugu år gammal — och som man kanske iflindst» 



! ) K ? Qustotf JI Aåo}& Skrifter, ?7* 



93 



hos honom skulle väntat. Jag menar den iskalla slug- 
het, hvarmed han söker draga Ryssarne dit han ville, 
låtande dem lefva i tron, att helt annat var å bane. 

Men hurusomheldst än Gustaf Adolfs politik må ur 
rysk synpunkt bedömmas, för en svensk man passar det 
icke att kasta sten derpå. Mera svensk, man kan säga 
rentaf ursvensk, har svensk statskonst aldrig varit. Der 
kan icke skönjas den ringaste skymt af någon annan 
bevekelsegrund än Sveriges rätt, Sveriges nytta, Sveriges 
ära. Allt annat väges och värderas, brukas och be- 
räknas blott såsom verktyg för dessa ändamål. Den 
rättvisan fordrar Gustaf Adolfs minne att man erkänner, 
det han vid aderton eller nitton års ålder icke var svag 
för den ärelystnaden att fästa en ny krona på sitt hufvud 
med eftersättande af sitt fäderneslands verkliga interesse. 

Ty det visar sig öfverallt under sakens fortgång att 
angelägen om den nya kronan var Gustaf Adolf icke. 
Han sköter underhandlingen på ett sätt, som icke var 
egnadt att försäkra dess framgång, medelst att tillfreds- 
ställa Ryssarne, och om han föredrog att sjelf blifva 
Czar framför att sända till Ryssland sin broder, så var 
hans mening blott den, att han på det förra sättet 
tänkte sig mera fullständigt få Ryssarne i sitt våld. 

Sannt är också, att om Gustaf Adolfs politik den 
gången icke var ädelmodets, så torde ock den egenska- 
pen, om den funnits, här varit tämligen bortkastad. 
Ryssarne, sådane Gustaf Adolf beskrifver dem, skulle 
knappt begripit densamma. Han kallar Ryssarne ett 
"underligt" folk , han talar om deras "verldskunniga och 
barbariska lättsinnighet" och att hos dem 'Var ett in- 
bundet hat emot alla främmande nationer tillika med eu 



94 



plump högfärd", der vore för all ting af nöden att "man 
såg sig väl före och aldeles icke satte tro till Ryssar- 
nes löften", ty om Ryssarne "sågo sitt ram, skulle de 
något skälmeri anrätta" 1 ). Man ser tydligt nog att 
han ingen aktning hade för dem, med hvilka han un- 
derhandlade , och tyckte sig väl äfven derföre kunna föra 
underhandlingen på ett sätt, som icke just var det mäst 
grannlaga. Här var också å deras sida knappt något 
annat än en partimanöver, ingalunda var här ett sam- 
ladt folk, som bjuder, efter välbetänkt val, sitt fäder- 
neslands spira att i frid föras. 

Men så mycket än Gustaf Adolf förde denna under- 
handling helt och hållet för Sveriges interesse, så förde 
han den likväl på ett sådant sätt, att slutet kunnat 
blifva denna förening bägge rikena emellan, som han 
icke efterlängtade och som skulle blifvit så vidunderlig. 
Onekligen hade sakerna så kunnat vända sig, att nå- 
gonting i den vägen kommit till stånd. Man kan icke 
se, att Gustaf Adolf bäfvade tillbaka för den möjlig- 
heten, ehuru man också kan vara fullkomligt viss, att 
han aldrig tänkte ställa Sverige i annan ställning än 
den mäst sjelfständiga och väl mera — en herrskande 
ställning. 

Såmedelst framsticker här den djerfva sidan af Gu- 
staf Adolfs politik. Här spelades ett högt spel om 
tvänne folkslag. Eget är att veta, det en svensk ko- 
nung har funnits — Gustaf Adolf — som verkligen 
har utfärdat regeringshandlingar om ryska saker, bärande 
sjelf titeln af Rysslands Czar. Det finnes åtminstone 



J ) Hallenberg, T. II. 577. T, Hl. 27, 29-30, 



95 



ett bref, deruti Gustaf Adolf, åberopande denna titel, 
gifver gods i Ryssland åt en Rysse Det var Rys- 
sarnes sak mera än hans att den titeln icke blef be- 
ståndande, ehuruväl också det må bekännas att han fre- 
stade deras tålamod. Riktigast torde saken förklara sig 
ur dess sammanhang med den djupt fiendtliga ställnin- 
gen till Polen 2 ). Frågan för Gustaf Adolf och för 
Sverige var icke så mycket, att Czaren skulle vara 
svensk som att han icke skulle vara Polack. Här 
handlades om att sätta ett svenskt inflytande i Ryss- 
land emot det polska , samt derjämte att förskaffa Sve- 
rige en fördelaktig ställning emot Ryssland sjelf. En 
sådan ställning vanns genom freden i Stolbowa, sådan 
denna slutligen blef, och det polska inflytandet förföll 
genom den sjelfständiga utveckling, som Ryssland er- 
höll, sedan det omsider räddat sig ur anarkien. Men 
det hade då funnits en tid, då omständigheterna hade 
varit sådana, att bägge dessa svenska interessen icke 
syntes kunna bättre bevakas än genom att en svensk 
furste besteg den ryska thronen eller en thron öfver ett 
stycke, så stort som kunde erhållas, af det sönderslitna 
riket. Thronföljdsfrågan var mindre en fråga om att 
vinna ett nytt rike åt Sveriges konungahus, men sna- 
rare att afstå en gren af detta konungahus åt ett an- 
nat land eller också besvära Sveriges konung och rike 
med en förbindelse, som i och för sig sjelf aldrig kunde 
betraktas såsom Sveriges lycka. Skulle sådant ske 
kunde det icke ske för intet. Tillintetgörelsen af K. Si- 

*) Hallenberg; T. IL 562. 

2 ) Jfr. K. Gustaf Adolfs tal till Ständerne i Finland d, 22 
Jan. 1616 i hans samlade Skrifter, p. 133, 



96 



gismunds inflytande i Ryssland och ett svenskt herra- 
välde, så långt sträckas kunde, detta var priset, som 
Gustaf Adolf sökte. 

Sålunda betraktad förklarar sig både egennyttan så 
att den blifver ett rättmätigt nit för en fosterländsk sak 
och djerfhetén förlorar skenet af dumdristighet. Ryss- 
land på den tiden var ett land i anarki, der tvänne 
främmande magter, fiender till hvarandra, kämpade, i 
det tredje landet om samma land. Här gällde att före- 
komma för att icke förekommas och att göra sig be- 
tald för hjelpen, som Sverige gifvit åt den förre Czaren 
emot partier i Ryssland, dem Polen understödde. Den 
hjelpen kunde rätteligen fordras på Rysslands bekostnad. 
Egennyttan, som här fanns å svenska sidan, btef den, 
som hvarje statsman är pligtig att hysa, så kärt honom 
är att ej varda sitt fäderneslands förrädare, den egen- 
nyttan att söka sitt eget lands förkofran framför allt 
och ur denna synpunkt bestämma dess förbindelser med 
främmande länder. 

Och djerfhetén förlorar det skenet, som nämndes. 
Betraktom ställningen. Sverige kämpade med svaga 
krafter en stor strid. Här möter oss det städse åter- 
kommande factum ur detta tidehvarf, att vi hade tagit 
öfver oss eller fått oss pålagd en börda, som vi hade 
mycket svårt att bära upp, och derföre blef det nöd- 
vändigt understundom att gå in på slingrande stigar och 
äfven att göra det som i sig sjelf intet nyttigt var, ty 
här fanns blott att välja emellan stora faror. Det är 
mycket tydligt af detta ryska krigs historia, att de sven- 
ska vapnen i början af Gustaf Adolfs tid, oaktadt äro- 
rika bragder — De la Garcjies tåg till Moskwa och 



97 



återtåget ■ dock hade ganska svårt att hålla uppe 
Sveriges sak på sätt som vederborde. Då blef ett nöd- 
fallsmedel att lyssna till ett tal, som i sig sjelf ej för- 
tjenade mycken lit, och med detsamma man lyssnade till 
det talet om en svensk prins till Czar var man inne 
på en väg, hvars slut var oberäkneligt. Här var att 
välja, antingen att taga Ryssland sjelf, såvidt som det 
sig tagas lät, för Gustaf Adolfs egen räkning eller för 
Carl Philips, och bjuda spetsen åt hela den vidunder- 
liga framtid, som dermed följde, ellet också att låta K. 
Sigismund och Polen taga det pris, som Sverige förskjöt. 
Det senare alternativet var betänkeligt för den närva- 
rande tiden, det förra för en framtid. Men framtiden 
står i Guds hand. Kommer dag så kommer råd. Hvarje 
dag hafver sin börda. Här gällde att se hvad under 
närvarande förhållanden var klokast. Gustaf Adolf lärer 
funnit detta vara att icke skjuta ifrån sig den hand, 
som bjöds, men dock icke taga emot densamma ovilkor- 
ligt. Här ligger den allvarsamma lärdomen, att verl- 
dens gång kan blifva sådan, att man icke har valet fritt 
emellan godt och ondt, men blott emellan ondt och ondt. 
Sådant pröfvar ej förståndet blott, men karakteren. Der 
fordras ett visst mod att fatta beslutet. Det händer att 
det djerfvaste blifver det klokaste. Här gick Gustaf 
Adolf ut emot en framtid, sådan att den tappraste kun- 
nat bäfva, men af lättsinne eller för sin lust gick han 
icke. Derföre går han fri för det namnet fantast, men 
vinner, sin plats ibland de starke statsmän, de der ej 
räkna faror, som ej undgås kunna. Stor är ingen 
statsman utan politiskt hjeltemod. Hos Gustaf Adolf 
ser man här den egenskapen. Att han ville taga Czar- 



98 



väldet sjelf och blott i nödfall gifva det åt brödren be- 
tecknar just det stora i hans blick. Ett svagare huf- 
vud skulle hafva försökt sig på den konsten att sätta 
en svensk dynasti i Ryssland och bilda en familj politik, 
men detta, att taga Ryssland sjelf jämte Sverige, det 
skulle ett sådant hufvud hafva tyckt vara ett hjernspöke. 
Gustaf Adolf såg nog, att hela saken icke var mycket 
annat än ett hjernspöke, men då man var derhän kom- 
men att saken ej kunde undgås, så såg han ock att, 
om någon förmån för Sverige kunde komma derutaf, så 
skulle detta snarare ske ifall han tog Ryssland i sin 
egen hand än om han offrade sin broder åt Ryssarne. 
— Sådan utgången blef hafva vi ej skäl att klaga. 
"Homo proponit, Deus disponit", menniskan spår, Gud 
rår. Menniskorna, som styrde för oss, gjorde sitt bä- 
sta, högst styrer en mild försyn. Menniskan spår, Gud 
rår; den satsen gäller här på ännu ett annat sätt. Skulle 
vi föreställa oss att vi vore Ryssar, så hafva vi här en 
gräselig historia. Ryssland sönderslet sig sjelf, främ- 
mande sletos om detsamma. Det var en djup förnedring, 
som Ryssland genomgick, men ser man ifrån den tiden 
till den tid, som nu är, så är en lärdom i den hi- 
storien. Moskwa besattes af Sveriges härar och af Po- 
lens ömsom; det stycke, som Gustaf Adolf tog i freden, 
var det landskap , der nu S:t Petersburg ligger. Frågan 
var, om Ryssland skulle blifva Sveriges verktyg emot 
Polen eller Polens emot Sverige och Rysslands thron en 
fotapall för Sveriges eller Polens konung. — Hvar är 
nu Polen ? Om Sverige behöfva vi , Gudi vare tack ! ej 
fråga hvarest det är, men visst är ställningen förändrad. 
Här är spåren af den engel, som "lustvandrar genom 



99 



verlden och stjelper throner" och reser upp igen , "blan- 
dar slägterna om hvarandra och lägger tiderna hvarf 
på hvarf" 1 ). 

En bild vill jag ännu betrakta, den tillhör det ry- 
ska krigets slut. Den tidepunkten kan räknas såsom 
gränsen emellan Gustaf Adolfs ungdom och mannaålder. 
Der må betraktelsen således stadna, aldenstund min före- 
sats varit att förnämligast betrakta Gustaf Adolf såsom 
ung, ehuru jag ej kunnat undgå att stundom kasta blic- 
ken öfver hans senare lif tillika, ty mannen och yng- 
lingen förklara hvarandra, likasom också Gustaf Adolf, 
konungen, icke kan skiljas ifrån menniskan. Det var 
den feenare vi egentligen skulle lära känna. Mindst kan 
sådan skiljnad göras vid det tillfälle jag nu menar. Jag 
sade engång, att jag ville vi skulle gå in i K. Carl IX:s 
hus och se den lille gossen i hans barnkammare. Nu 
ville jag vi skulle kunna gå in på ett helt annat ställe 
och se den unge konungen på sin rikssal, hemkommen 
ur sitt andra krig, en lyckosam eröfrare, och höra Gu- 
staf Adolf förklara för Rikets Ständer, hvad i ryska kri- 
get blifvit uträttadt, hvad Stolbowa-freden betydde. Den 
lille gossen är nu blefven ej blott den förhoppningsrika- 
ste yngling, men en man i sin fulla ålders mognad, en 
ärorik monark och en statsman, som drager upp grund- 
ritningan för Sveriges politiska ställning, med en blick 
in i ofödda tider. Man hörer ett stycke af den konungs- 
liga vältalighet, som Gustaf Adolf hade ärft efter sin 
farfader. Man kan jämföra Gustaf Adolfs tal vid detta 



*) J. O. Wallin; Dödens Engel i Samlade Vitterhetsarbeten, 
Stockh. 1847. T. I. 53. 



100 



och andra tillfällen med dem man eger qvar efter Gu- 
staf den förste. Der fanns en stor talares förmåga hos 
dem båda, och deruti voro de äfven h varandra like, att de 
ställde sig såsom redovisande inför svenska folket. Detta 
gjorde Gustaf Adolf, likasom gamle konung Gustaf, helt 
omedelbarligen. Innehållet af deras tal är så hos den 
ene som den andre mycket behjertansvärdt. Det som 
Gustaf Adolf nu talade förtjenar särskildt att besinnas 
på mera än tvåhundra års afstånd och efter den erfarenhet, 
som under tiden blifvit oss gifven. Det vore önskeligt 
att Gustaf Adolfs ord alltid hade blifvit besinnade. 

I det tal , som Gustaf Adolf höll vid Örebro riks- 
dag i början af år 1617 talar han om orsaken, hva- 
dan det kom att ryska kriget icke var slutadt. Han 
erinrar Rikets Ständ-er, huru han för tre år sedan hade 
tillkännagifvit "begynnelsen, orsaken och then tids till- 
stånd med vår nabo, Ryssen. Aldenstund då befanns, 
att ingenting kunde vara vårt fädernesrikes stat och väl- 
färd skadeligare, än till att blifva med Ryssen ståndande 
uti yttermera fejde, mäst förty att vi ingen trygghet hafve 
med konungen i Påland till att förmoda, och andra slika 
orsaker, hvarföre jag på samma herredag utlofvade, det 
jag ville beflita mig sådan oro afskaffa." Gustaf Adolf 
vidgår således, att han redan tre år förut förklarat sig 
för en politik, som arbetade för fred med Ryssland, och 
ännu var dock freden icke vunnen. Han förklarar or- 
sakerna: "Thetta till att efterkomma hafver haft sine 
stora besvär och olägenheter med sig. Ty vår fiende, 
som vi hafva haft till att göra med, hafver icke kun- 
nat så hastigt och fort på tu omgående år, for sin 
vanliga ostadighets skull, komma sig therhän, att han 



loi 

något visst om handelens begynnelse, än sedan om thess 
beslut, hafver velat statuera och bevilja. Och hafver 
han, sanningen till att säija, för sitt interesses skull, ther- 
uti icke gjort stor orätt, ty sålänge han af oss oan- 
fäktad blef, tycktes honom thet han litet med handlande 
vinna skulle, efter han väl visste sin orätt och att han 
icke, med mindre han oss skäl gåfve för vår kostnad 
och rättighet, (then fast stor är) kunde slippa. Och 
dröjde fördenskull med sammankomsten till thess att ]ag 
Pleskou stad belägrade, hvadan jag ock icke upbröt 
alt intill thess jag förvissad var af underhandlame , att 
tillsammankomsten mellom bagges våres commissarier ske 
skulle." Här förnimmer man nu Gustaf Adolfs förkla- 
ring öfver sin politik emot Ryssland under den senare 
tiden sedan der uphört att vara fråga om en svensk 
furstes thronbestisning. Krigsrörelserna och enkanner- 
ligen Pleskows belägring skulle stärka underhandlinjzarne, 
men syftemålet var fred och fredens hinder var Ryssar- 
nes "ostadighet" såsom Gustaf Adolf uttryckte sig; man 
kunde ock säga deras ovillighet till uppoffringar, dem Sve- 
rige kräfde. Vidare låter konungen förstå, att "der vin- 
tern och the öde länders olägenhet icke hade varit, att 
thå väl något godt hade kunnat den gången uträttas, ty 
för then stora mangel, som var på allahanda nödtorfter 
till att hålla oppe lifvet med (efter thet mötet var öfver 
trettio miler ifrån alla mina fästningar och städer, som 
jag ther i landet inne hade, beramadt), måste vi den 
gången skiljas åt: och blef opskutet till denna nu fram- 
ledna sommar, hvilken the ock med prutande och tin- 
gande hafva sampt med hösten och stycke af vintern 
bortnött oah fördröjt." Det låter för vår tid undersamt 

8 



102 



att höra, det en fredsunderhandling kunde blifva afbruten 
for brist på nödtorfter att uppehålla lifvet. Att så 
kunde vara visar hurudant tillståndet var i det inre 
Ryssland och hurudant förhållandet emellan de under- 
handlande parterna. Det synes såsom de svenska sände- 
buden skolat lefva af tillförsel ifrån orter, som Sverige 
innehade. "Thet hafver ock" fortfar konungen "största 
orsaken till thenna långsamma dröjsmål förorsakat sig 
theraf, att den varit något sur till att pågå, oss vår 
kostnad och rättighet till vederläggia. Ty sjuttio tunnor 
guld, som vid Dedrina begärades, voro aldeles omöjelige. 
The fyratio, som af underhandlame för billige finnes, 
voro odrägelige. Xwanogrod, Jama, Copori, Nöteborg och 
Kexholm med sine land och län voro them mycket käre 
och utan ettdera för Ryssen till att mista kunde freden 
icke göras och aldenstund det eljest allt för vidt hade 
trädt ifrån det råd som J på sist hållna herredag mig 
gåfven. Och thet hade ländt och kommit vårt fädernes- 
land och mig sjelf nu i förstone till skam och nesa och 
i framtiden till största osäkerhet. Ty hvad skulle vara 
skamligare än låta visa sig af med IluOQO R: d: hvilka 
icke ens tillfyllest gjorde till att betala krigsfolkens halfva 
rest och theremot igengifva och afträda nio väl befä- 
stade städer och slott med sine land och underliggande 
län, som jag med bästa rätt besitter? Thet skulle ju 
hafva synts, som vi Svenske af Ryssen tvungne varit, 
eller ock allsintet mera förmått hade, heller ock thet jag, 
som Sveriges konung är, hade varit så klenmodig, thet 
jag icke skulle töras förtro Gudi, thet han min rättvisa 
sak till en god ända förhjelpa och föra skulle: allt så- 
dant hade icke varit en ringa nesal" Här talar den 



103 



ridderlige hjelten, talet är om fäderneslandets heder eller 
skam. Läser man vidare så hörer man den kloke man- 
nen, som väger det nyttiga : "thetta förutan hvad säker- 
het hade inan kunnat haft af den fienden, som sällan 
håller tro och lofven? hvilket hans framledna bedrifter 
hafva nogsamt bevist. Ty uti Finland och Estland hafva 
Sveriges un -ersåter uti sjelfva freden icke varit säkre 
för Ryssens öfverfallande , allt medan han oss så när 
gränsat hafver: skulle nu vi få honom samma lägenheter 
igen, thermed han oss tillf orene skada gjort hafver, och 
nu uti våra händer är? Thet kan aldrig någon för- 
ståndig man, och särdeles den som fäderneslandet älskar, 
någonsin gilla. Hvi skulle vi Svenskar vara så tokota, 
att ther vi med Ladugasjön med fehe stora och trettio 
miler breda moraser och med den strida Narfveska ån 
kunna skilja Ryssen ved oss, släppa honom likasom in 
uti vår förstuga uti Lifland och Finland, allenast för try 
eller fyra års stillhet skull efter han mestedels icke län- 
ger plägar sig stilla hålla." Således för Sveriges säker- 
het vore dessa eröfrade orter nödvändiga, målet, som 
Gustaf Adolf söker, är en säker gräns. Dertill kom, 
såsom han vidare fortfar, att "icke äro de landen heller 
så ringa till att skatta, aldenstund att the äre af en 
stor ymnoghet, och eljest vidt begrepne och stora i så 
måtto thet the then omkostnaden, som therpå gången 
är, väl kunna hembära." Länderna, som Gustaf Adolf 
ville vinna åt Sverige, voro således fördelaktiga besitt- 
ningar i och för sig sjelfva. "För alla thenna orsaker 
skull hafver thet ju icke varit rådeligt Ryssen sådant 
tillbaka gifva. — All sådan vår beqvämlighet hafver 
gjort Ryssen saken thess besvärligare; och thertill med, 



104 



det han sig hafver sett sig utelycktas ifrån Östersjö 
sidan och att altså honom härefter måste vara förbu- 
det, att komma någorstädes till Österhafvet, heller ock 
med sina lådjor bruka dess beqvämlighet sig till godo, 
anten till krigs eller köpenskap utan så vidt man thet 
vill honom tillstädja och efterlåta: aldenstund Narwen 
och Ivanogrod sluta Narviske ån och Nöteborg stänger 
Nyen, hvarigenom han allenast hafver kunnat komma 
till sjös. Han hafver ock uti framledna tider sett de 
beqvämligheter vi hafve haft genom thesse floder honom 
skada att göra, ty hafva therigenom mäste parten öf- 
verfarit af hans land som med oss gränsar. Hvilket 
honom åter gifvit thess mera orsak, sig nödigt therhän 
beveka låta till sådan cession och evig afträdelse." Så- 
ledes — Ryssland, utestängdt ifrån Östersjön och Sve- 
rige herrskande östanom hafvet, detta är också ett mål , 
som Gustaf Adolf söker. 

Allt detta talar Gustaf Adolf nu, på det att Stän- 
derne måtte känna sakerna och hvarföre fredsverket gick 
så långsamt. "Man kan icke förundra sig", säger han, 
"att sådan fredshandel hafver haft och hafver långsam 
och sen progress och fortgång." Nu vore den dock 
tämligen långt framskriden "med de förnämste konun- 
gars, furstars och frie republikers, som i denna refor- 
merade christenhet äro, tillhjelp, råd och arbete, konun- 
gen i Britannien hafver genom sitt sändebud, både med 
råd och sjelfva stora arbete bråttas dermed nu i tu år, 
konungen i Dannemark hafver ickeheller velat underlåta 
sin välmening tillkänna gifva. Atskillige Tyska Furstar 
hafva sin råd och omak theruti ock icke spart. Sta- 
terna uti the fria Nederland hafva sin flit gjort thenna 



105 



sak till god ända att komma. Och hafva här de före- 
sagde alle tillsamman hulpets åt, lika så som när man 
vill röra eller välta någon stor tyngd, thit stor hjelp 
tarfvas och behöfves. Och hafver Gud den högste icke 
heller låtit theras arbete vara allt till förgäfves, utan 
är genom Guds nådes försyn så långt kommet, det våre 
och de Ryssers commissarier nu äro om mästedelen af 
de svåreste saker förente och warder med Guds hjelp 
nu förhoppligen till en berömlig, nyttig och säker fred 
kommandes. Härutaf kunnen J nogsamt dömma och af 
taga, att jag ingen flit hafver spart mitt löfte , som jag 
på sist hållne herredag gjorde, så mycket möjeligt haf- 
ver varit, efterkomma och i verket ställa. ,, 

När Gustaf Adolf talade detta, hade han godt hopp 
att freden snart skulle varda afslutad. Talet hölls d. 
28 januarii 1617. När konungen sedermera i Stock- 
holm återsåg Ständerne i augusti månad samma år var 
denna förhoppning upfylld. Såsom han förra gången 
talade om det som han ville vinna genom denna fred, 
så talade han nu om det som vunnet var. Han kallar 
den freden en "herrlig" fred och han redogör, hvarföre 
den så kunde kallas: "förty hvad kunde vara herrligare 
än att vi hafve tilibakadrifvit denne vår mägtige granne, 
med hvilken vi i förledne tider hafva vistats likasom af 
ålder uti en oviss tillstånd och farlig lägenhet, och ho- 
nom therhän bragt, thet han hafver måst till evig tid 
släppa dhe roofhus, therutur han oss tillförene beskadat 
hafver, och nu blifve (i thenna Guds nåde) från oss 
skiljd, med sjöar, moras och strömmar, hvarutöfver han 
icke så lättelig kan komma och oss skada tillfoga." 
En fördelaktig gräns var således vunnen, en utmark för 



106 



Sveriges rike, som omgärdade detsamma med en god 
försvarslinie. Gustaf Adolf hade åtskilligt att förtälja 
om huru betänkelig faran eljest varit: "fordom hade hans 
(Ryssens) nära naboskap skadat oss, fördenskull det han 
hafver varit oss närbelägen och gränsat med största 
delen af de land, som på den sidan hafvet liggia, hafver 
eljest der bredevid haft beqvämliga och båtrike ström- 
mar, såsom hafva sitt ursprung långt in uti hans bäste 
och folkrikaste land, therigenom han sin magt lätteligen 
hafver kunnat samla och sedan med strömmen neder åt 
i lättaste mak oss på halsen föra/' D. v. s. Finland 
och Estland hade legat öppna för Ryssarne, de skulle 
nu betäckas genom det nya gränslandet. — Gustaf Adolf 
fortsätter talet om Rysslands magt eller dess medel att 
blifva mägtigt. Ingalunda var han hänförd af något 
bildningens öfvermod, som med förakt ser på ett råare 
folk, tvärtom han såg hvilka framtidsämnen funnos i 
Ryssland. Han talar om huru "den fienden , Ryssen , 
hafver alltid glorierat af the stora och vidt begrepne 
land, ther öfver han en herre är. Och är, sanningen 
att säija, icke utan, efter hans landmärke räckia ifrån 
Östersjön i Norra sjön, och tädan in uti thet Caspiske 
hafvet sig sträckia, fattas ock icke mycket mellan hans 
gräns och thet Svarta eller Medelhafvet; hvarutaf hvar 
och en, som verldenes beskrifning sett hafver, lätteligen 
kan aftaga hans lands storlek, efter han således kan 
med rätta rosa der af thet han en rådande herre är 
öfver en stor del af Europa och Asia, the förnämbste 
verldenes delar. Hans magt är icke till förakta, ty 
desse hans land hafver varit och än äro upfylte med 
§tpr adel, myoket bönder pqh folkrika 3t54w f " Qustaf 



107 



Adolf påminner vidare om de store härar 1 , dem^Czaren 
Boris Godunow sades hafva samlat emot Tatarerne och 
fortfar sedan: "de ohyggelige stora fältläger, som Rys- 
sen mot oss fört hafver, behöfver icke till att"framstäl- 
jas, efter mången i dag lefver, som dem sjelfver sett 
hafver. Denna hans stora magt styrker icke litet the 
väl belägne sjöar och floder, som hans land igenom flyta, 
aldenstnnd han uti kort tid sin magt, som vid Caspi- 
ske hafvet belägen är , kan uppå thet lättaste upför flo- 
den Wolgan och utför strömmen Welock till Östersjön 
föra; upför Dwinen och Tanaim kan han sin magt ock 
lätteligen utur alla qvarter af sitt rike tillsammans samla/' 
— Gustaf Adolf talar vidare om Rysslands lycka, om 
eröfringar, som det landet redan då hade gjort. Han 
talar om den fruktan , som Rysslands grannar hade bu- 
rit för dess magt, och 'jämväl andre, som fjärran noch 
hafva ifrån honom bott och belägne varit. Sådan fruk- 
tan hafver sig icke förorsakat af någon fåfäng rädd- 
håga, som de hafver burit för hans stora magt, utan 
ock fördenskull att ock sjelfva lyckan honom fogade, thet 
han så många land och konungariken betvang och in- 
tog, therom the try Tatariske riken , Siberien, Cassan, 
Astracan ännu i dag vittnesbörd bära. Sewirske lan- 
den, som förr till Påland lydde, kunna det ock ej neka, 
aldenstund de än i dag af Ryssen besittias. All denna 
förenämbde stora magt , goda lägenhet och önskade lycka 
hafver förorsakat hans stora mod, högfärd och det han 
ingen sin lijke skattade: ja således det han icke hade 
skolat kunna i förtiden tro , thet Swirges magt, svenske 
mäns frejd och mandom hade skolat kunnat (genom Guds 
pådes Inståod) honom dgrhäu tyinga, det Jmp en sådaR 



108 



fred skulle med oss ingå, som nu, dess Gudi lof, skedt 
är. Denna seger, säger jag, (som Gud oss i så motto 
gifvit hafver) hafver den nytta och gagn med sig, att 
vi härefter varda de Ryssar härutinnan föredragne, och 
hafver denne lycko, som vi öfver dem bekommit hafva, 
tillegnat oss all deras förra beröm, som de af många 
öfvervundne nationer på sig dragit hafva, och thet äntå 
yppare är, att the hafva måst thes triumf till evigva- 
rande åminnelse lemna oss the fästningar Ivanogrod, 
Jama, Coporie, Nöteborg, Kexholm med deras vidtbe- 
grepne land och län, uti denna senaste, nu, dess Gudi 
lof, väl öfverståndne och beslutne fredshandel." 

Härefter ingår nu Gustaf Adolf i en närmare be- 
skrifning af de fördelar, Sverige vunnit: "Finland är nu 
skiljdt med Ryssland igenom den stora Laduga sjön, 
och är väl så bredt öfver honom såsom hafvet vara kan 

o 

emellan Sverige och Åland eller emellan Estland och 
Nyland, der än här till dags ingen Pålack hafver tort 
öfverkomma. Så förhoppas jag till Gud, att det ock 
skall Ryssen härefter blifva svårt öfver denna bäcken 
att hoppa eller springa, och hvar han än, det Gud af- 
vände, theröfver komme, skulle dock, näst Guds magt, 
the fästningar, Kexholm och Nöteborg, som både af 
byggning och natur väl befäste äro, them väl en stund 
upphälla och passen in uti Finland förtaga." Således 
Finland , betäckt af Ladoga och af Kexholm samt Nöte- 
borg, detta var en frukt af Stolbowafreden. — "Est- 
land skyddar Narfwen och Iwanogrod, dertill den strida 
och breda Narfwiske ån, som sitt ursprung tager utur 
den sköna sjön Peibas, hvaröfver till att komma ock 
iok© så lättelig sko kan, Narfwen och Iwanogrod ä*Q 



109 



ickeheller lätteligen intagne, och them förutan warder 
ingen krigsman gerna öfver Nafwiske ån dragandes." 
Estland , skyddadt af Narwa och Iwanogrod och af Narwa- 
floden, detta var en annan frukt af Stolbowafreden. — 
Ännu en sak var sjelfva belägenheten af det eröfrade 
landet, derpå berodde styrkan af dessa bröstvärn, som 
Gustaf Adolf nu hade rest emot Ryssland. Den styr- 
kan tycktes honom vara god, "ty thet Wo*tskepetiniske 
land warder på tre sidor frijat med Österhafvet, Laduga 
och Peibas sjöar och der det land fast är med Ryss- 
land, der är det befästadt med väldiga, stora och sum- 
pige moras, som Sveriges och Ryssens land skilja. Kex- 
holms län eller Carelen befrijar ock Laduga sjön en god 
del, det andra deraf stöter in på fjällen, der ingen nå- 
gon här föra kan. Och synes alltså likasom sjelfva 
Gud genom naturen hade i denna victorie velat befrija 
oss för vår falske granne, Ryssen." — Sådan var ställ- 
ningen , betraktad med afseende på Sveriges försvar. 
Men den hade ock en annan sida; den var lika för- 
delaktig till anfall emot Ryssland: "tvärtemot igen haf- 
ver Gud gifvit oss bättre lägenhet honom (Ryssen) till 
att bekriga, hwar, det Gud afvände, återigen med ho- 
nom krigas måste. Oss är nu uplåtit dörren genom 
den strömmen Nyen, till att föra skepp och lådjor up 
för Laduga sjön och den Nougårdske strömmen Wolck, 
allt in till Nougårds portar, i lika måtto upför Sweri 
ån uti den sjön Ognega och in uti Anegiska landet, til 
i så måtto bekriga hela den Nougårdiske landsände, 
hvilken en af de bästa är i Ryssland och dertill med 
sedan alla Ryssens Norrland. Jag vill förtiga den lä- 
genhet, som vi hafva, fältläger till att föra för den 



110 



stora och vidtbegrepna stad Pleskow, tijt man beqväm- 
ligen kan föra alla de nödtorfter, som till ett fält be- 
höfves, på den Narfwiske ån och sjön Peibas och andre 
desslikes lägenheter, som här sig icke skicka till att 
framställa." Således, öppen väg för Sveriges vapen inåt 
hela norra Ryssland, detta var åter en frukt af Stol- 
bowafreden. — "Dessa lägenheter hafver fienden förr haft 
och på förbenämnde strömmar kunnat med lådjor öfverfara 
hela den finska skärgård, hvilket honom icke utan besvär 
hade stått till att hindra, efterty han hade magt mång- 
tusende lådjor åstad att komma, så att det hade varit 
vådelig, att icke hela Finland hade stått i fara. Men 
igenom Guds nåde är honom det nu förmeent, aldenstund 
han icke med en båt utan vår goda vilja i Östersjön 
komma kan. Nöteborg ligger midtuti Nyen, Iwanogrod 
och Narfven liggia på hvar sin sida om Narfviske ån , 
således att de honom det väl förtaga kunna." 

Den öpna vägen inåt Ryssland var af vigt ej blott 
i strategiskt afseende, men äfven för handeln. Gustaf 
Adolf talar om den myckna "träta", som vi hade haft 
för handeln på Narwa, hvad "inpass af Ryssen" der 
var gjordt och huru freden också fördenskull varit osä- 
ker, så ock "träta med andra främmande nationer, som 
sig hafva låtit förtryta, det vi dem någorlunda sätt och 
vis, efter hvilket de handelen nyttja skulle, hafva velat 
föreskrifva: ther om sig flere gånger store trätor i för- 
lupne tider förorsakat Iiafver; thet är alt klart til att 
se af K. Erik den fjortondes, Johan den tredjes och 
Carl den niondes, min älskelige herr faders och förfä- 
ders regementstider, hvilcket i denna seger och freds- 
be^lut är af vägen taget, och i den stadei} igen uplåti^ 



111 



våre städer, med deras köp- och handelsmän, god lä- 
genhet all den ryske handel, (som månge städer hafva 
upbyggt, till flor bragt och med folk besatt) allena på 
sig att draga, deraf de stor vinst och förkofring hafva 
kunna. Dem står ock nu fritt att drifva sin handel 
genom Ryssland så vidt de vilja i verlden. Ther kan 
them ock icke felas något aftog, som man thet kallar, 
på deras gods och varor, aldenstund Ryssland derpå 
icke någon öfverflödighet, för denna tids lägenhets skull , 
hafva kan. Och måste otvifvelaktigt följa att våra stä- 
der genom denna fred, och then handling, som them 
therigenom varder till buds ståndandes, mycket varda 
tillväxandes." 

Slutligen voro ock de nya besittningarne af ''en 
stor fruktsamhet och finnes uti them icke mycket ofrukt- 
bart land, inge berg eller sandige hedar. Thet är af 
Gudi väl begåfvadt med åker och äng, med muhlbet 
till öfverflödighet, med fiskerike floder och sjöar, och 
ther som skogar äro för thenne framfarne och mång- 
årige orolighets skull upvuxne, tå äro the upfylde med 
mångehanda slags vilddjur, hvilkas skinn mycket koste- 
lige äro. I så måtto att, ther Gud täckes freden för- 
läna, tå varder thet landet och thess märckelige inkom- 
ster kronones ingjäld mycket förökandes. Jag vill här 
icke omtala de stora summor, som en lijklig och ringa 
tull skall kunna draga, när handelen af alt Ryssland 
igenom thesse land gå måste, eljest kunna thesse land 
icke allenast formera städerna och mycket förbättra kro- 
nones ränta utan ock hvar och en trefven uudersåtares 
vilkor och lägenhet, ty J utaf adel och J andre, som 
frie gods till att hafva begären, Jiv^d träpgieus J här, 



112 



rifvens och slitens om incka få gårdar, drager tijt till 
thesse land och rödjer eder så stora gods som eder sjelf 
lyster, och hvars och ens magt tillåter. Jag skall eder 
med privilegier och frihet försörja, hjelpa och all gunst 
bevisa. Är icke det en stor nytta, som desse land af 
sig föda och vårt rike och fädernesland meddela?" Så- 
ledes — en svensk kolonisation af Ingermanland , nya 
fält för svensk odling och arbetsflit med nya närings- 
källor; Ingermanland, införlifvadt med Sverige genom 
svensk befolkning och svensk kultur, sådan var Gustaf 
Adolfs tanke, också den möjligheten var en frukt af 
freden i Stolbowa. 

Slutligen följer nu bönen, Te Deum till den Hög- 
ste, som vi förut hafva hört. Sist tackar konungen 
sitt folk att de sig "alle samt- och synnerligen hafve 
uti framledne fejde såsom gode, rättrådige och trogne 
svenske män och undersåter" sig förhållit; särskildt betac- 
kar han krigsmännen för "frejd, tapperhet och mandom", 
att de icke allenast "lif , lefverne och hälsa hafva oför- 
skräckt framställt och i spelet vågat, utan ock utstått 
med största villighet thet omak, som den långa och 
farliga vägen till att draga med sig hade: hafva intet 
heller annat än för lek aktat the farligheter, som stor- 
mar och skärmyslor med sig haft hafva, räknat lika- 
som för vällust, heta och svett, stoft och damb, regn 
och slagg; vinter och köld, hvilken mången hafver för- 
derfvat, hafven J ock med stort tålamod mången gång 
måst lida; mot hunger och sjelfva naturen hafven J 
som oftast måst kämpa, för hvilket allt J ock dess 
mera pris ären värde. Hvad kan nu vara större ära 
och beröm värdt än thet, att jag, som eder hejrs 9r f 



113 



för sanningens skull eder här för allgemena rijksens stän- 
der måste prisa och godt vitnesbyrd bära." 

När Gustaf Adolf talade detta var han ej fullt tju- 
gutre år gammal. Sådan var freden i Stolbowa, sådan 
den ställning, som Gustaf Adolf gaf åt Sverige i för- 
hållande till Ryssland. Man ser en statsman, ej en så- 
dan eröfrare, som tager af roflust det som ligger i hans 
väg, ej tänkande derpå, hvartill det egentligen duger. 
Sverige hade vunnit hvad det rimligen kunde önska sig 
på den sidan. Här var ett dyrbart arf, som Gustaf 
Adolf gaf åt efterverlden att bevara. Det är icke utan 
en sorglig känsla man tänker derpå, ty arfvet är icke 
bevaradt. Måhända det kunnat bevaras, måhända i ti- 
dernas längd icke. Gustaf Adolfs everldliga förtjenst är 
den, att han ställde sakerna i det skick, som för hans 
tid var det riktiga. Framtiden kunde han icke känna, 
men det hade han beställt, att Sveriges framtid utgick 
ur hans i ur Gustaf Adolfs tid med bättre utsigter, med 
starkare medel, än som den tiden hade af sin forntid 
fått. Men visst hade Gustaf Adolf, på samma gång 
han gaf Sverige dessa utsigter, dessa medel, också gif- 
vit Sverige en hög upgift. Här var fara. Ryssland, 
bundet, måste sträfva för att spränga sina band. Här 
låg en hel framtid af fiendskap emellan Sverige och 
Ryssland. Detta uttalar icke Gustaf Adolf bestämdt, 
men nog ser man, att han icke blundade för faran. 
Man ser att han kände källorna till Rvsslands storhet. 
Peter den stores monarki sväfvar för hans blick, och 
om någon hade spått honom Kejsar Nicolai dagar, skulle 
han icke föraktat den spådomen. Gustaf Adolf såg att 
rötterna för en stor magt växte i Ryssland. Det teck- 



114 



nar den unge segrarens förstånd att han såg detta just 
nu, då Ryssland var svagt, så svagt, att det nyss 
hade slitits såsom ett rof emellan främmande magter 
och i egen förvirring. Att göra det landet vanmägtigt 
emot Sverige för alla tider, detta förmådde Gustaf Adolf 
lika litet som någon annan menniska. Der Gud har 
satt magtens källor, der kunna de ej af menniskor töm- 
mas ut. Men om ur dessa källor kom en flod, som 
hotade att öfversvämma det som hörde Sverige till, så 
hade Gustaf Adolf byggt dammar emot densamma. 

Tänker man sig in i sakerna rätt, så är Gustaf 
Adolf Sveriges ypperste hjelte emot Ryssland. Så som 
han, med sådan blick, med sådant förstånd och samma 
framgång har ingen svensk statsman eller krigare stått 
Ryssland emot. 

Det är en underbar gång man vandrar igenom om 
man följer detta ryska krig. Det börjar under Carl 
den nionde med en hjelpsändning åt ryske Czaren emot 
ett upror i hans eget land och emot en tredje magt, 
Polen; det betecknas i sin början af nästan makalösa 
hjeitedater, De la Gardies tåg till Moskwa, återtåget 
först till Klusina, sedan derifrån med 400 man; der- 
efter vänder sig kriget till ett eröfringskrig i Ryssland, 
Kexholm faller, Nowgorod faller, Ingermanland derjämte 
for svenska vapnen , men man vet icke i hvilkens hand 
de falla, ty nu är fråga om den närmaste förening e- 
mellan Sverige och Ryssland. Den frågan löser sig åter 
till fortsatt krig och sedan den flyktiga glansen af en 
svensk prins på Rysslands thron är skingrad, vinner 
Sverige en större fördel än som kunnat vinnas om ärans 
stoltaste dröm hade blifvit en verklighet. Så foga sig 



115 



sakerna genom stor fara, genom lysande bedrifter, under 
tryckande svårigheter, med äfventyrliga utsigter dock till 
det bästa slut. Här ser man , så viss som någonsin , 
att menniskovishet icke skapar sin verld, men den vis- 
hetens upgift är att bruka verlden, sådan den gifves. 
Genom sådan vishet vann Gustaf Adolf det slut som 
han prisade så mycket. Han vinner det med smidig 
statskonst. Det är mindre krigaren Gustaf Adolf än 
statsmannen, som reser bålverket emot Ryssland. Vap- 
nen voro under krigets senare år endast stöd för stats- 
mannakonsten. 

Men , för att ännu en gång kasta en blick öfver 
detta ryska krig och detta fredsslut, man ser här, så- 
som öfverallt i detta tidehvarf, hvilken tung börda sven- 
ska folket tog och Gustaf Adolf gaf åt detta folk att 
bära. Här var mycket vunnet, men mycket fordrades 
för att tillgodogöra vinsten. Gustaf Adolf talar om 
Ladoga och om strömmarne, han talar om tusentals 
lådjor, om Ryssarne hade haft. Här måste då fordrats 
en sjömagt för att bevaka Ladoga, här måste fordrats 
svenska lådjor. Han talar om handeln, som Sveriges 
städer skulle draga sig till godo. Här fordrades då, 
att Svenges städer skulle förmå att drifva denna han- 
del med den styrka, som vederborde. Han talar om 
kolonier i Ingermanland. Här fordrades, att Sverige 
skulle haft så mycket folk, att det kunnat umbära det 
antal arbetsföra armar, som skulle bryta bygd i det nya 
landet. Hvartheldst man vänder blicken, ser man stora 
upgifter, stora fält att arbeta, stora ansträngningar som 
kräfvas. Här var i Gustaf Adolfs tid icke ära blott 
att rosa sig af, icke vinning blott att rikta sig med, 



116 



men här ställdes stora frågor till svenska folkets fram- 
tida generationer om de egde modet och ihärdigheten , 
som fostra sådan kraft, som skulle bevara Gustaf Adolfs 
arf. Säger man nu att Gustaf Adolf öfverskattade Sve- 
riges förmåga, så var dock måttstocken gifven förut. 
Sverige var ute bortom Östersjön redan före honom. 
Icke hade det varit värdigt att vända tillbaka ifrån den 
väg, som bruten var, och stänga in sig på sin halfö. 
Den möjligheten var borta 1 ). Och man må icke tro 
att Gustaf Adolf sörjde deröfver. Den väg, som låg 
för honom, passade för hans lynne. Han var en klok 
man , men också den djerfvaste. Han gick på den stora 
vägen redan nu med en hjeltes steg, vishet fanns i blic- 
ken, men ungdomens eld derjämte. På samma gång 
han sänder statsmannens tanke tvärtigenom fåfängans 
hägringar, låtande Czarernes spira falla ur sin hand 
utan saknad, ilar ynglingens blick igenom de vidaste 
rymder och han tänker så stort som tänkas kunde om 
sitt fädernesland. 



Jfr. Axel Oxenstj ernås ord, cit. af Geijer, i Tal vid 
jubelfesten d. 6 nov. 1832 , Samlade Skrifter, Afdeln.Z T. IL 
119—120.